Anonym (G) skrev 2018-06-25 12:52:29 följande:
Jag vet. Jag har fastnat på exakt samma sak... Hur kan man bara ge upp? Hur kan man ensidigt bestämma att en relation ska vara över? Hur kan man få från "vi" till "jag" över en natt? Man blir verkligen dumpad i en sån situation. Och det är inte så att känslor bara dör från en dag till en annan. Det handlar såklart om något annat, vanligtvis rädsla och kontroll. Men de problemen ligger hos honom och det är ingenting du kan påverka, även om man ofta vill det. Du behöver fokusera på att ta hand om dig själv nu.
Min fd pojkvän var nog rädd att fastna i en relation som inte fick honom att må bra. Vi hade det fantastiskt emellanåt, men också en del konflikter. Och han var livrädd för konflikter så han fokuserade på dem och förstorade upp dem inombords. Till slut valde han därför att lägga känslorna åt sidan och ge upp. Han hade inte modet, mognaden eller lusten att stanna kvar, kämpa och försöka lösa våra problem. Han ville bort. Dessutom tror jag att om viljan att fly finns där så försvinner den inte för att man löser ett par problem i relationen som mannen vill fly från. Viljan att fly finns inombords hos honom. Han är inte redo för en seriös relation, åtminstone inte med mig, och jag vill inte behöva övertala honom att stanna kvar. Den man som jag ger mitt hjärta ska vilja stanna hos mig för att han älskar mig, inte för att jag övertalat honom.
Jag håller med dig helt och hållet att många är fega och bara låter saker rinna ut i sanden istället för att våga ta diskussionen med den andra. Det är riktigt fult att göra så. Men det är bra att du inser att felet ligger hos honom. Att du blir arg på hans beteende, för det är inte okej.
Visst är det jobbigt att älta. Man vill kunna bli hel igen, vara glad, njuta av sommaren, gå vidare. Men du har gett ditt hjärta till en annan person. Det måste få lov att ta tid... Du behöver ge dig själv den tid och omtanke som du behöver just nu. Ställ inga krav på dig själv. Acceptera att just nu är det skit. Det blir bättre och det kommer gå snabbare än du tror, men ge dig själv utrymme att vara ledsen nu.
Plötsligt kommer en våg av saknad, ensamhet och övergivenhet i min kropp. Tusen känslor på en och samma gång som jag verkligen inte kan hantera. Samtidigt alla dom här känslorna kommer går mina tankar i 10000 varv och jag vill bara spy och gråta.
Det gör så ont i hela min kropp bokstavligt talat. Det är inte längre en psykisk smärta jag har med detta brustna hjärta den har kommit att blivit fysisk. Jag vill bara vara glad igen.
Det känns som jag skulle vilja ha haft en bättre förklaring från mitt ex om varför han bara gick och gav upp. Han sa att han inte kände glöden längre och kände bara vänskap. Men jag som aldrig har varit med om detta själv förut förstår ju inte hur man kan sluta känna glöden och bara känna vänskap för någon man varit kär i och älskat. Det förstår inte jag?
Det känns som jag hade velat han skulle vara med tydlig vad han egentligen menar? Och varför vill han inte ens försöka få tillbaka den där glöden? Och varför säger han att han ska fundera på sina känslor? Och varför säger han att han har tänkt på mig varje dag sen han gjorde slut? Hur kan han bara vända blad och gå vidare från allt det vi haft? Är jag så lätt att glömma?
Ja som sagt jag har tusen frågor till honom, men istället sitter jag och ältar dom helst själv i mitt lilla huvud. Vilket skapar kaos, ger mig ångest och trycker ner mig under vattenytan så jag inte kan andas längre. Ja, jag får panik...
Jag försöker hantera alla de här känslorna. Det sista jag vill är att trycka bort dom, för jag vet att det mår man inte bra av. Men jag mår så jävla dåligt av alla dessa tankar och ältande.
Jag läste att någon hade skrivit att man får må så dåligt tills man mår så jävla illa och verkligen botten, sen kommer detta lätta av...men jag vet inte...
