Steffqw

Äldre 13 May 19:16

843 svar

Han älskar mig inte längre.....

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill skriva av mig här och få alla tips och råd som bara finns att få. Jag och mitt ja ex....har varit tillsammans i 1 år och 8 månader. Känt varandra i 2 år. Sedan dag ett vi träffades har vi alltid pratat med varandra.

Nu i fredags ville han ses för en promenad. På promenaden sa han att han inte känner glöden mellan oss, han känner att det är mer vänskap mellan oss. Han sa att han känt så här i en månad. Jag kollade in i hans ögon och sa är du inte kär i mig längre han sa ja.... Jag blev förkrossad....:( :( :(

Detta kom från ingenstans helt utan förvarning. Jag har inte märkt av några tecken och signaler från hans sida. Vi har sagt tidigare att vi ska försöka träffas oftare, mer än en gång i veckan. Men det har blivit lite att ingen har tagit intiativ till det. Men ändå vi har träffast 1-2 gånger i veckan, vi bor inte ihop.

Han sa att ingen har tagit intiativ och att han inte ser någon framtid med mig. Han sa att han gått och tänkt på detta i en månad. Men han har inte sagt något till mig?!!!

Han hade kunnat sagt något till mig tidigare så vi kunde jobba på detta. Jag försökte säga det till honom men han sa a bara nej...Jag förstår inte hur han inte vill jobba på detta, vi har verkligen något fint.....Hur kan känslorna bara försvinna? Sen också utan att säga något till mig när han tydligen gått och funderat på detta länge!!!!!!!!!!!!!??????????

Jag mår förjävligt just nu. Jag vill bara hålla om honom och prata med honom. Ringa honom, höra hans röst. Men ändå vet jag vad han kommer att säga till mig....Vad ska jag ta mig till???!! Orkar inte andas....:( :(

Steffqw

Äldre 27 Jun 22:04

#521

Anonym (Annorlunda) skrev 2018-06-27 20:04:45 följande:

Jag kan bara tala ur egen erfarenhet.

Den där allra första seriösa kärleken, förhållande nummer 3 i ordning har jag aldrig kommit över ens idag. Ändå är det 15 år sen det bröts. Jag känner fortfarande mig som en del av själen saknas, en bit av hjärtat är föralltid lite grått och trasigt i kanten.

MEN det är skillnad med känslor och känslor.

Vi ses och pratas fortfarande som vänner. Men efter flera år av uppehåll av tystnad.

Jag har idag man, barn, hus ja hela svenssonlivet idag och även när jag ser Han så är det inte längre samma känslor, det är ingen kärlek där mer än vänskap.

Det är lite dubbelmoral som du hör men känslor är knepiga att förklara.

Ändå så hoppar hjärtat till ett slag extra när vi ses. Men de är av en annorlunda lycka, inte samma lycka som när jag ser min bästa väninna. Mer lycka att själen är hel för en stund och hjärtat är rött igen. Jag gläds över hans förhållande, hans liv, hans framgångar. Så som han med mina.

Det är en acceptans mellan oss att de kommer alltid finnas men aldrig bli vi och så vill vi båda också ha det.

Jag älskar min man mer än nått annat och skulle dö för honom. Han är halva mig, halva mitt hjärta och halva min själ. När vi dansar så är det som en väloljad motor, allt flyter perfekt. Och på nåt sätt var det menat att det där för 15 år sen skulle hända för att jag skulle hitta min äkta tvillingsjäl.

Hjärtat är stort, känslorna är större. Det räcker och ska ibland räcka till flera. Även när de gör som mest ont just då. När livet är ett svart hål med slemmiga väggar man tror sig omöjligt kunna komma upp över. När bara att andas gör ont och tänka är ännu värre. Man vill hålla om sig med armarna för de känns som annars går man sönder i tusen bitar.

Det blir bättre, snart slänger nån ner ett rep, eller så hittar du dig en väg att klättra upp för. Smärtan blir mer dov, som ett mummel. De kommer kanske alltid finnas där, eller så försvinner de helt. Men du kommer klara det, hur smärtsamt de än är just nu så är du starkare än du tror.

Jag trodde aldrig att man kunde känna sån här smärta. Det trodde jag verkligen aldrig. Jag trodde aldrig man kunde gråta så mycket. Jag trodde aldrig man kunde bryta ihop så många gånger under en och samma dag. Och jag trodde aldrig man kunde älska och sakna en person så jävla mycket!

Alla skriver och säger det bli bättre med tiden. Jag kan erkänna att de första fyra veckorna var bara som ett mörkt svart moln som dinglade ovanför mig vart jag än gick. Jag åt knappt, jag bara gick och gick.

Sen nu de återstående veckorna efter att 1 månad har gått har det svarta mörka molnet blivit lite gråare. Så ja, det har väl på något sätt blivit bättre med tiden.

Men jag kan fortfarande bryta ihop, jag kan fortfarande gråta flera gånger om dagen och herre jävla vad ont det gör i hjärtat fortfarande. Ibland önskar jag att jag fick ha denna smärta annanstans i kroppen. Typ bryta alla mina ben, bara vad som helst för att slippa känna detta...

Anonym (Mina)

Äldre 27 Jun 22:59

#522

Steffqw skrev 2018-06-27 22:04:31 följande:

Jag trodde aldrig att man kunde känna sån här smärta. Det trodde jag verkligen aldrig. Jag trodde aldrig man kunde gråta så mycket. Jag trodde aldrig man kunde bryta ihop så många gånger under en och samma dag. Och jag trodde aldrig man kunde älska och sakna en person så jävla mycket!

Alla skriver och säger det bli bättre med tiden. Jag kan erkänna att de första fyra veckorna var bara som ett mörkt svart moln som dinglade ovanför mig vart jag än gick. Jag åt knappt, jag bara gick och gick.

Sen nu de återstående veckorna efter att 1 månad har gått har det svarta mörka molnet blivit lite gråare. Så ja, det har väl på något sätt blivit bättre med tiden.

Men jag kan fortfarande bryta ihop, jag kan fortfarande gråta flera gånger om dagen och herre jävla vad ont det gör i hjärtat fortfarande. Ibland önskar jag att jag fick ha denna smärta annanstans i kroppen. Typ bryta alla mina ben, bara vad som helst för att slippa känna detta...

Det blir lättare med nästa dumpning och ännu lättare efter det. För oss som varit med om detta ett par gånger känns din reaktion som extremt överdriven efter ett så kort förhållande. Men jag har nog glömt hur första kärleken kändes?
Du verkar ha glömt bort att INGEN av er ville träffas mer och utveckla relationen, hade han inte tagit steget så hade du gjort det när du träffat nån annan och blivit kär.

molly50

Äldre 28 Jun 10:49

#523

Anonym (Annorlunda) skrev 2018-06-27 20:04:45 följande:

Jag kan bara tala ur egen erfarenhet.

Den där allra första seriösa kärleken, förhållande nummer 3 i ordning har jag aldrig kommit över ens idag. Ändå är det 15 år sen det bröts. Jag känner fortfarande mig som en del av själen saknas, en bit av hjärtat är föralltid lite grått och trasigt i kanten.

MEN det är skillnad med känslor och känslor.

Vi ses och pratas fortfarande som vänner. Men efter flera år av uppehåll av tystnad.

Jag har idag man, barn, hus ja hela svenssonlivet idag och även när jag ser Han så är det inte längre samma känslor, det är ingen kärlek där mer än vänskap.

Det är lite dubbelmoral som du hör men känslor är knepiga att förklara.

Ändå så hoppar hjärtat till ett slag extra när vi ses. Men de är av en annorlunda lycka, inte samma lycka som när jag ser min bästa väninna. Mer lycka att själen är hel för en stund och hjärtat är rött igen. Jag gläds över hans förhållande, hans liv, hans framgångar. Så som han med mina.

Det är en acceptans mellan oss att de kommer alltid finnas men aldrig bli vi och så vill vi båda också ha det.

Jag älskar min man mer än nått annat och skulle dö för honom. Han är halva mig, halva mitt hjärta och halva min själ. När vi dansar så är det som en väloljad motor, allt flyter perfekt. Och på nåt sätt var det menat att det där för 15 år sen skulle hända för att jag skulle hitta min äkta tvillingsjäl.

Hjärtat är stort, känslorna är större. Det räcker och ska ibland räcka till flera. Även när de gör som mest ont just då. När livet är ett svart hål med slemmiga väggar man tror sig omöjligt kunna komma upp över. När bara att andas gör ont och tänka är ännu värre. Man vill hålla om sig med armarna för de känns som annars går man sönder i tusen bitar.

Det blir bättre, snart slänger nån ner ett rep, eller så hittar du dig en väg att klättra upp för. Smärtan blir mer dov, som ett mummel. De kommer kanske alltid finnas där, eller så försvinner de helt. Men du kommer klara det, hur smärtsamt de än är just nu så är du starkare än du tror.

Precis det här kan jag skriva under på när dte gäller mitt ex.
Med den skillnaden att han fortfarande inte pratar med mig eller kan se mig i ögonen trots att det gått c:a 20 år.
Jag har inga problem med att prata med honom,medans han kan slänga ur sig ett kort hej. Men inget mer.
Jag är idag lyckligt gift med min tvillingsjäl och har barn med honom.
Mitt ex är,så vitt jag vet,också gift.
Jag är glad för hans skull,trots att han är gift med den han var otrogen mot mig med.
Jag hade gärna haft honom kvar som en vän.
Men jag får helt enkelt acceptera att han verkar ha det svårare än mig på den fronten.
Jag tycker bara det är svårt att veta vad man ska säga,hur man ska bete sig osv när man råkar på honom ute på stan eller så,när han inte verkar vilja prata med mig.

Carpe Diem

molly50

Äldre 28 Jun 10:52

#524

Steffqw skrev 2018-06-27 21:58:59 följande:

Jag dra på mig mina snyggaste kläder dra iväg och byta nycklarna. Komma dit med ett självförtroende och en självsäkerhet han aldrig sett mig ha förut. Såga till honom ha ett bra liv! Ta mina nycklar och sen vända mig om och aldrig se mer tillbaka.

Det tycker jag absolut att du ska göra.

Carpe Diem

Anonym (99)

Äldre 28 Jun 11:06

#525

Fast varför?

Varför inte bara hämta nycklarna?

Nu blir det ju som en förhoppning, du vill ha en reaktion från honom att han ska ändra sig, tänka vad han missat?

Kommer bara bli ytterligare en besvikelse när reaktionen uteblir.

Steffqw

Äldre 28 Jun 22:40

#526

Anonym (99) skrev 2018-06-28 11:06:36 följande:

Fast varför?

Varför inte bara hämta nycklarna?

Nu blir det ju som en förhoppning, du vill ha en reaktion från honom att han ska ändra sig, tänka vad han missat?

Kommer bara bli ytterligare en besvikelse när reaktionen uteblir.

Ja jag vill ha en reaktion från honom och han ska tänka vad han har missat. Men jag vill inte ha honom tillbaka.

Jag vill att han ska se mig som en stark person, jag vill visa mig stark inför honom och jag vill påpeka att han hade kunnat fråga hur jag mådde någon gång under de där 5 veckorna som jag gick och väntade, med tanke på de två åren vi har haft tillsammans.

Notera att jag enbart vill påpeka, typ säga till honom lite att han har betett sig på ett taskigt sätt och jag tycker inte att en person gör så, inte i mina ögon i alla fall.

Spelar ingen roll om han har tappat känslor eller inte bryr sig. Det handlar om medmänsklighet, visa att man har något vett i kroppen som han verkar sakna. Med tanke på att han sa till mig att han skulle fundera på sina känslor och hade tänkt på mig varje dag och sedan helt jävla tyst.

Så ja, jag vill påpeka det för honom att han har betett sig på fel sätt(detta är vad jag tycker och ni andra kan tycka att jag överdriver men jag tycker inte det för det är enbart JAG som vet vad för relation vi har haft och JAG vet hur han är som person).

Sen att jag vill visa mig stark, ja det är väl för att jag vill visa vad han går miste om och att jag faktiskt är en jävla stark person som klarar mig på helt egen hand utan honom!

Jag ska resa till Dublin i slutet av sommaren för att hjälpa till på ett dogpound och det vill jag säga till han!!!

molly50

Äldre 29 Jun 12:04

#527

Steffqw skrev 2018-06-28 22:40:40 följande:

Ja jag vill ha en reaktion från honom och han ska tänka vad han har missat. Men jag vill inte ha honom tillbaka.

Jag vill att han ska se mig som en stark person, jag vill visa mig stark inför honom och jag vill påpeka att han hade kunnat fråga hur jag mådde någon gång under de där 5 veckorna som jag gick och väntade, med tanke på de två åren vi har haft tillsammans.

Notera att jag enbart vill påpeka, typ säga till honom lite att han har betett sig på ett taskigt sätt och jag tycker inte att en person gör så, inte i mina ögon i alla fall.

Spelar ingen roll om han har tappat känslor eller inte bryr sig. Det handlar om medmänsklighet, visa att man har något vett i kroppen som han verkar sakna. Med tanke på att han sa till mig att han skulle fundera på sina känslor och hade tänkt på mig varje dag och sedan helt jävla tyst.

Så ja, jag vill påpeka det för honom att han har betett sig på fel sätt(detta är vad jag tycker och ni andra kan tycka att jag överdriver men jag tycker inte det för det är enbart JAG som vet vad för relation vi har haft och JAG vet hur han är som person).

Sen att jag vill visa mig stark, ja det är väl för att jag vill visa vad han går miste om och att jag faktiskt är en jävla stark person som klarar mig på helt egen hand utan honom!

Jag ska resa till Dublin i slutet av sommaren för att hjälpa till på ett dogpound och det vill jag säga till han!!!

Hur har det gått? Har ni träffats och nytt nycklar och pratade ni något då?

Bra att du ska resa bort i sommar. Då får du kanske annat att tänka på ett tag.
Ska du resa ensam eller med en vän?

Carpe Diem

molly50

Äldre 29 Jun 12:04

#528

molly50 skrev 2018-06-29 12:04:15 följande:

Hur har det gått? Har ni träffats och nytt nycklar och pratade ni något då?

Bra att du ska resa bort i sommar. Då får du kanske annat att tänka på ett tag.
Ska du resa ensam eller med en vän?

Nytt = Bytt.

Carpe Diem

Steffqw

Äldre 29 Jun 21:47

#529

molly50 skrev 2018-06-29 12:04:15 följande:

Hur har det gått? Har ni träffats och nytt nycklar och pratade ni något då?

Bra att du ska resa bort i sommar. Då får du kanske annat att tänka på ett tag.
Ska du resa ensam eller med en vän?

Vi har inte träffats och bytt några nycklar. Jag vet att jag måste ta tag i det. Blir ju inte bättre om jag skjuter på det som jag gjorde. Blir ju bara värre. Lika bra att få det gjort som ni andra säger. Jag kommer aldrig bli "redo".

Så ska skriva till honom att vi ska mötas någon dag nästa vecka efter jobbet. Sen byta nycklarna, jag säger mitt, vill få ut vissa saker mothonom och jag tror det kommer kännas bättre och lite som en lättnad när jag fått säga mitt, i alla fall vad jag hoppas.

Jag sak resa ensam till ett Rescuecare för hundar. Hemlösa hundar i Dublin som ingen vill ha. Dom ska jag åka och ta hand om i en hel vecka. Detta är en resa jag kommer göra själva. Jag kommer bo hos en familj.

Steffqw

Äldre 29 Jun 21:51

#530

Jag har mått dåligt hela veckan. Typ gråtit varje dag. Men idag vet jag inte vad som hände. Jag fick en panikattack. Jag bröt verkligen ihop. Mådde så jävla dåligt. Jag har inte fått en panikattack på mer än en vecka i alla fall. SÅ detta var extremt tufft....

Nu känns det lite bättre. Men oj vad det värker i mitt hjärta. Och jävlar vad nedstämd jag känner mig. Jag vet inte om jag har gått in i någon form av depression eller om det är att jag bara är allmänt nedstämd.

Jag känner ingen glädje för något. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv. Jag tycker inte om mitt jobb. Jag jämför mig med alla mina nära och kära. Se mig själv som sämst och ful.

Jag är i en otrolig svacka just nu. Jag är på botten och det känns som jag aldrig kommer kunna resa mig upp...

Snälla någon hjälp mig hur man ska göra för att känna sig något bättre... :( :( :(

Han älskar mig inte längre.....

INNEHÅLL