Han älskar mig inte längre.....

Kollade nu vad han svarade ang nycklarna. Han skrev att han inte har några problem att ses för att byta nycklarna. Jag visste inte vad jag skulle svara så skrev bara: OK!

Det gör så ont i hela min kropp just nu.Jag tänker att han bara kan svara så kort tillbaka. Han frågar inte ens hur jag mår. Han känns så iskall mot mig. Mår så dåligt....

Är jag inte värd mer? Kan man inte ens fråga hur jag mår? Könner mig så liten och värdelös. TÄnkt att en människa kan få en att må så här jävla dåligt. Jag vill spy, svimma, skrika, sparka, skrika, säga till honom vad är det för jävla beteende!!!!

Jag har här verkligen gått runt i 5 veckor och trott att han har funderat. Att han verkligen har funderat på sina känslor för mig som han sa tt han skulle göra. Men han ljög!! Han har fan inte funderat. Han är väl bara så jävla lättad att slippa mig. Han sa enbart det där för att skydda sig själv!!!

Jag blir så jävla ledsen och besviken. Jag har lust att säga det till honom, att det var ett dumt beteende mot mig, det var oshysst gjort att säga så och sedan inte höra av sig. Det var inte alls schysst mot mig!!!

Men gör det då! Slå, skrik, spy, svimma, sparka och att du tycker han betett sig som en jävla idiot så du får ur dig all skit en gång för alla. Gör nåt, det kan ändå inte bli värre om man ska tolka dina i lägg.

Fattar att det är jobbigt, men det kommer gå över ju fortare du lyckas sluta längta efter honom och accepterar att det är slut.

Jag har skrikit, jag har försökt spy, jag har sparkat, jag har nästan svimmat. 

OK att han ville fundera på sina känslor. Snäll som jag är sa jag ja det får du göra. Snäll som jag är lät jag han fundera ett tag. Men jag tycker han har betett sig oschysst mot mig genom att från början ge mig falska förhoppningar. FÖr dum som jag är trodde jag såklart att han menade allvar, att han skulle fundera på sina jävla fucking känslor!

Han har liksom bara vänt sig bort och aldrig tittat bakåt. Han kunde ha sagt nu har jag funderat klart och jag känner inget. Han kunde iaf hört av sig, det tycker jag är det minsta han kunde ha gjort!!! Med tanke på att vi ändå känt varandra i 2 år och haft något fint ihop. Det är som det aldrig betydde någon, som om jag aldrig betydde något för han.

Nej det kan inte bli värre. Jag har mått sämst. Det har bara varit svart. Men den här killen har fått mig att känna mig värdelös. Jag hade dålig självkänsla innan jag blev dumpad. Men nu, ja nu är den körd i botten kan jag säga.

Nej nej nej, låt inte honom sätta ditt värde!

Jag vet att det är tufft, men sånt är livet, människor kommer och går, känslor också... uppbrott, avsked... alla är med om det, hela livet.

Det handlar inte om att du är värdelös, det handlar om att hans känslor svalnade och dog.

Det kommer säkert hända dig också i livet att du vill lämna någon, och den du lämnar är förkrossad. Det är inte lätt det heller, och man vill bara bort, inte höras, inte behöva trösta eller förklara. Man vill bara vidare, inte känna sig som en iskall skithög.

Vi vet faktiskt inte om han har funderat eller inte. Men det har han säkert gjort. Men ja, dåligt att inte göra slut på riktigt, det är väl det enda felet han gjort tycker jag.

Att ta paus är som jag ser det bara ett sämre sätt att göra slut på, man tar fegvarianten.

Och ärligt, skulle du må bättre om han frågade dig hur du mådde, tröstade dig och sen ändå ville göra slut?

Det är så svårt att se mig själv som en glad, stark och stabil person just nu i detta läge. Jag ser mig själv som bitter, ensam, sämst och inte värd något. Det är så jobbigt att dessa tankar kommer krypandes inpå mig och tar all min energi och mina tankebanor. Allt för en enda person, det är så inte värt det!!!!!

Ja han tog verkligen fegvarianten och det kommer jag aldrig förlåta honom för. Han kunde ha skippat småsnacket om att fundera på sina känslor. Han kunde verkligen ha skippat det. 

Nej jag skulle inte må bättre om han skulle försöka trösta mig. Men jag skulle känna mig mer värdefull och som att jag betydde något om han skrev och frågade hur jag mådde. Bara en enkel fråga, för det känns som att han bara skiter i mig, som jag inte betyder något. Det får mig att känna mig så liten, som om ingen bryr sig om mig.

Men jag vet att det finns människor som bryr sig om mig! Men jag vill att personen jag har pratat med varje dag, spenderat varje helg med, åkt på semester tillsammans, öppnat upp mig för. tröstat varandra, jag vill att den personen ska fråga hur jag mår. För han har och betyder fortfarande så mycket för mig. Och för mig känns det bara så sjukt att han inte ens kan fråga en enkel fråga om hur jag mår eller hur läget är med mig.

För den enkla frågan skulle betyda mycket för mig och jag tror att det skulle få mig att se mig själv som en lite bättre person....

Jo men som jag skrev, vi VET inte hur han tänker och känner. Även fast han inte vill fortsätta relationen kan han också tycka det är svårt och jobbigt att ha kontakt och veta att han kanske behöver trösta, förklara och stå tillsvars för vad han gjort.

Det är så lätt att tänka att den som gjort slut är opåverkad, likgiltig och elak. Ni verkar ha haft en fin relation så varför skulle han plötsligt ha blivit en iskall människa som inte bryr sig? Då var han ju ändå inget att ha i så fall.

Det är nog snarare så att känslorna dog ut och han vill bara vidare, och utnyttjade eran tystnad till det. Skulle gissa att han inte vill gå in och rota i det nu, han tolkar kanske din tystnad som att du också är vidare? Kanske lättad att avslutet gick så bra?

Han är ingen tankeläsare, så döm inte honom för hårt. Eftersom ni inte kommunicerat eller kommunicerar blir ju allt bara gissningar om allting, förutom just att det är slut.

En enkel fråga hur du mår, återkommer du till hela tiden.

Det skulle inte jag fråga någon jag gjort slut med. Av den enkla anledningen att det känns helt fel. Hur skulle jag då hantera ett svar som löd ?jag saknar dig och är jätteledsen, jag mår inte bra, bara gråter hela dagarn? osv.

Ok... vad skulle jag kunna svara. ?Åh vad tråkigt, jag är ledsen att det blev såhär, verkligen?

Det blir krystat, ansträngt, rör upp en massa, hur ska man formulera sig, allt blir fel och konstigt.

Därför är man tyst. Iaf jag.

Och omvänt. Om jag blivit dumpad skulle det också bli konstigt om han skrev och undrade hur jag mådde.

Det finns liksom ingen mening med en sådan konversation. Läget är detsamma ändå.

Så tänker i alla fall jag.

jag tycker det är helt fel att be en person som har blivit dumpad och fått sitt hjärta krossat att behöva tänka hur exet mår. den enda personen som ts ska fokusera på just nu är sig själv och sina behov. om ts själv hamnar i den situationen som du beskriver (att det är hon som har gjort slut) så har hon förhoppningsvis lärt sig hur viktigt det är att ta ansvar för sina egna känslor och sitt eget beteende.

att den som har gjort slut bara vill vidare är säkert vanligt, men jag tycker att det är fegt att fokusera på den längtan. sårar man någon har man också ett ansvar gentemot den personen. den som har blivit dumpad vill ju må bra igen och vara lycklig men kan inte det pga beteendet från exet. det kan exet lindra bl a genom att göra slut på ett snyggt sätt och inte lämna några lösa trådar och besvara frågor som den andra personen kan ha. beroende på vilka personerna är och vilken sorts relation man har haft och vill ha kanske det är rimligt att exet hör av sig till den som har blivit dumpad ibland, ställer upp som en vän under den närmsta tiden och finns där för att besvara frågor. för andra är det rätt att bryta kontakten och aldrig höras av igen (om det är vad den som har blivit dumpad mår bäst av). men att den som gör slut vill bort och inte behöva förklara sig och därför ska få bete sig så mot sin fd pojkväm/flickvän tycker jag är idiotiskt.

Men min tystnad beror på att jag gav honom spacet han bad om. Jag tänkte att han skulle få fundera ifred. Alla sa låt han vara. Jag lät han vara och bollen låg hos honom. 

Jag har kunnat kommunicera med honom under dessa 5 veckor. Men jag har låtit bli. Jag har trott att han en dag ska höra av sig. Säga att nu har jag tänkt klart. 

Men han hörde aldrig av sig och det tog bara massa energi från mig. Jag orkade inte mer. Jag levde verkligen på hoppet och levde i ovisshet. Och det ska ingen behöva göra!!!! Speciellt inte när det inte finns något hopp.

Men hur kunde jag veta att det inte fanns något hopp när han hade kommit och sagt till mig att han ville fundera och han hade tänkt på mig varje dag? Det är väl klart som fan att man går och har hoppet kvar. Jag känner mig bara så lurad av honom. 

Han har visat en sida jag aldrig trodde fanns hos honom...