• Anonym (Bbb)

    Tröga vuxna styvbarn

    Bor sedan 4 år med en man och hans två vuxna pojkar, 20 och 22 år. Mamman har aldrig brytt sig särskilt mkt om dom, så dom bor bara med oss.

    När vi flyttade ihop var jag tydligt med att vi skulle ha gemensamma lite nya regler.

    Men det är som om det ALDRIG går in i skallen på dom att om JAG köper hem nåt gott att ha till en kompis kommer och fikar på kvällen, så är det MITT. Nejdå , Det är borta i ett nafs.

    Jag måste ALLTID skriva en lapp på RÖR EJ, annars bara tar dom. Jag kan ha förberett en tårta till avslutning för min skrivgrupp jag har, ställt på spisen för att svalna, går ut med hundarna, vips så är halva kakan uppäten! Även min sambo norpar.

    Alltså gör man så???

    I mitt hem där jag växte upp, fick man fråga om lov, om det var något som var utöver den vanliga maten/ basfödan. Dom är dessutom vuxna! Tjänar egna pengar.

    Jag skriver numer lappar på det jag vill ha i fred, men samtidigt vill jag ju att dom ska lära sig hyfs!

    E vi bortbjudna alla, och värden gjort lax, så kan min sambos barn ta för sig två bitar direkt för att dom är hungriga. Och värden hade lagat varsin laxfile...

  • Svar på tråden Tröga vuxna styvbarn
  • Anonym (Samma lika)
    Anonym (Bbb) skrev 2018-06-18 21:55:33 följande:

    Moa exakt samma här. Det kan ju inte vara så att allt är gemensamt för att man bor ihop???

    Hur skulle det se itu om hans 22-åriga son köpt hem 10 öl han ska ha till en fest i helgen och jag snor 5 av dom?

    Haha det e exakt vad jag gjorde nu!


    Ja gör det! Om allt tillhör alla är ju inte det fel!
  • Anonym (Katie)

    Jag håller med om att man frågar innan man tar av andras, samtidigt hur ska dom veta att en kaka som står på avsvalning inte är hushållets utan just privat.
    Här gäller det att vara pragmatisk och göra det som funkar.
    Tycker det är skitbra att du skriver lappar, det verkar ju funka också, så fortsätt med det. 
    När barnen var små och bodde hemma så hade vi regeln att all mat var hushållets som alla fick ta av.
    Var något privat fick man säga det och då rörde ingen annan just det. 

  • Anonym (Hyfs)

    Men det är väl naturligt att fråga innan man börjar skära upp en nybakad kaka?! Kan dessa unga vuxna verkligen inte själva tänka ut att den kan vara till ett särskilt tillfälle och att man bör kolla av innan man tar? Och ännu värre en hel, dekorerad tårta! Brukar ni andra verkligen ha sådant som vardagsmat?


    Anonym (Katie) skrev 2018-06-20 11:24:15 följande:

    Jag håller med om att man frågar innan man tar av andras, samtidigt hur ska dom veta att en kaka som står på avsvalning inte är hushållets utan just privat.

    Här gäller det att vara pragmatisk och göra det som funkar.

    Tycker det är skitbra att du skriver lappar, det verkar ju funka också, så fortsätt med det. 

    När barnen var små och bodde hemma så hade vi regeln att all mat var hushållets som alla fick ta av.

    Var något privat fick man säga det och då rörde ingen annan just det. 


  • sextiotalist
    Anonym (Katie) skrev 2018-06-20 11:24:15 följande:

    Jag håller med om att man frågar innan man tar av andras, samtidigt hur ska dom veta att en kaka som står på avsvalning inte är hushållets utan just privat.
    Här gäller det att vara pragmatisk och göra det som funkar.
    Tycker det är skitbra att du skriver lappar, det verkar ju funka också, så fortsätt med det. 
    När barnen var små och bodde hemma så hade vi regeln att all mat var hushållets som alla fick ta av.
    Var något privat fick man säga det och då rörde ingen annan just det. 


    Vi har inte haft skafferisnyltare hemma hos oss, här var det självklart att man kollade av att det var OK innan, speciellt om det var sådant som inte tillhörde vardagen. Nej, det var inte OK att äta upp kassler som var planerad till middag, inte OK att äta upp falukorven, göra slut på äggen etc. Var det lite kvar av något, så kollade man av en extra gång.

    Det gällde i båda hemmen, hos oss och hos mamman
  • Anonym (anne)
    Anonym (Samma lika) skrev 2018-06-20 11:16:37 följande:
    Exakt så är det hos oss också. Makens söner, som bor hos oss på heltid i ungefär samma ålder som dina bonusbarn, äter allt de vill om det inte finns en lapp. Det är flera sådana hemma just nu eftersom vi ska ha födelsedagsfika. Vis av erfarenhet gör jag så numera annars står man där med så gott som tomma kaklådor när man ska duka fram. Även jag har svårt att fatta detta eftersom man när jag var ung och bodde hemma alltsid frågade om man fick ta något som var ut över det vanliga. Om man inte köpt det själv skulle man anta att det var nånon annans. Min man har istället haft principen att barnen får ta av allt hemma "allt mitt är ert" - och såklart stått utan ibland när det varit gäster hemma eller han ska ta med något till jobbet (tex en tårta han bakat som han upptäckte att någon tagit en bit av när han skulle ta med den till jobbet).

    Så skönt att jag inte är ensam och smatidig trist att det är fler som är lika ouppfostrade!
    Tyckte pappan verkligen att det var okej att barnen tagit av hans tårta?

    Jag får en känsla av att det är en osäkerhet hos pappan att sätta upp regler med risk för att verka tråkig och snål. Jag har fått kämpa mycket med att få min sambo att förstå, jag har slutat bry mig om ifall jag verkar snål, hellre det än att jag ska stå där gång efter annan och få min planering förstörd för att en inte vågar sätta upp regler. Det är en sak om han vill vara altruistisk för sina barn och offrar sig själv och sin planering men jag tänker inte vara det för hans barn. Jag har fått skäll för att jag inte vill låna ut vissa saker till hans barn, saker som jag anser är personliga och som jag inte vill att han lånar ut utan att kolla med mig först. Här ska allt delas och jag får inte göra skillnad, men i grund och botten så har jag en starkare känsla för de här föremålen än vad han har och jag upplever att han och hans barn har mindre respekt för föremålen än vad jag har, så därför kan jag inte ha samma avslappnade inställning som han har. Och det är ju inte konstigt att han är mer villig att se till att hans barn får låna och ta vad han vill ha än vad jag är. Konstigt är att han tycker att jag ska vara lika villig som han är. 
  • Anonym (iopå)

    Nu har jag lugnat ner mig. Försöker tänka att det inte hjälper att slösa energi på att bli arg på något som man ändå inte kan göra något åt. Den unga vuxna har fullt upp med sig själv och tänker inte längre än näsan räcker (vilket ju är normalt för många ynglingar). Självklart så ser jag hellre att hon tömmer mitt förråd av bindor om hon är pank än att hon blodar överallt. Jag får helt enkelt börja ha bättre koll på mina grejer istället.

  • Anonym (anne)
    Anonym (iopå) skrev 2018-06-20 13:11:42 följande:

    Nu har jag lugnat ner mig. Försöker tänka att det inte hjälper att slösa energi på att bli arg på något som man ändå inte kan göra något åt. Den unga vuxna har fullt upp med sig själv och tänker inte längre än näsan räcker (vilket ju är normalt för många ynglingar). Självklart så ser jag hellre att hon tömmer mitt förråd av bindor om hon är pank än att hon blodar överallt. Jag får helt enkelt börja ha bättre koll på mina grejer istället.


    Tänker du inte ens säga nåt till henne? Jag menar, det minsta man kan önska är att hon talar om när det bara finns ett par kvar så att du åtminstone har en chans att fylla på förrådet. 
  • Anonym (iopå)
    Anonym (anne) skrev 2018-06-20 13:22:00 följande:

    Tänker du inte ens säga nåt till henne? Jag menar, det minsta man kan önska är att hon talar om när det bara finns ett par kvar så att du åtminstone har en chans att fylla på förrådet. 


    Nej. Hon vet redan att jag vill att hon säger till. Det gynnar ingen att jag kommer och gnäller över en binda. För jo, även om jag tar upp det på ett vuxet normalt sätt så kommer det att uppfattas som gnäll eller tjat. Been there done that, så har jag inget positivt att säga så är jag hellre tyst och låter det passera.
  • Anonym (anne)
    Anonym (iopå) skrev 2018-06-20 13:33:05 följande:
    Nej. Hon vet redan att jag vill att hon säger till. Det gynnar ingen att jag kommer och gnäller över en binda. För jo, även om jag tar upp det på ett vuxet normalt sätt så kommer det att uppfattas som gnäll eller tjat. Been there done that, så har jag inget positivt att säga så är jag hellre tyst och låter det passera.
    Ja, det är inte lätt att som pappas partner säga till ens om sina egna saker. Vissa saker gömmer jag för att vara säker på att de inte tar slut när jag väl behöver det. Min sambo har blivit arg på mig över att jag lägger undan och tycker att jag särbehandlar. Spelar ingen roll att jag köper flera paket, lägger fram ett och lägger undan ett, bara det att jag undanhåller något från hans barn gör honom arg. Men det är ändå ganska praktiskt den dag han behöver nåt som jag kan plocka fram ifrån gömman.

    Det motsatta, att hans barn har "undanhållit" något från mig, dvs gjort slut på något utan att säga till, har han hittills inte blivit arg över. 

    Nu handlar inte det om bindor, de ska jag väl förhoppningsvis få gömma bäst jag vill. 
  • Anonym (iopå)
    Anonym (anne) skrev 2018-06-20 13:46:14 följande:

    Ja, det är inte lätt att som pappas partner säga till ens om sina egna saker. Vissa saker gömmer jag för att vara säker på att de inte tar slut när jag väl behöver det. Min sambo har blivit arg på mig över att jag lägger undan och tycker att jag särbehandlar. Spelar ingen roll att jag köper flera paket, lägger fram ett och lägger undan ett, bara det att jag undanhåller något från hans barn gör honom arg. Men det är ändå ganska praktiskt den dag han behöver nåt som jag kan plocka fram ifrån gömman.

    Det motsatta, att hans barn har "undanhållit" något från mig, dvs gjort slut på något utan att säga till, har han hittills inte blivit arg över. 

    Nu handlar inte det om bindor, de ska jag väl förhoppningsvis få gömma bäst jag vill. 


    Särbehandla. Usch. I det här hushållet särbehandlas bonus på ett sånt sätt att våra "regler" och gemensamt tagna beslut inte behöver följas. "Stackars liten är ett skilsmässobarn, vi måste hålla henne glad så hon stannar här." Det spelas till 100% på pappans känslor. Drygt som tusan men inget jag kan göra något åt...
Svar på tråden Tröga vuxna styvbarn