• Anonym (Bbb)

    Tröga vuxna styvbarn

    Bor sedan 4 år med en man och hans två vuxna pojkar, 20 och 22 år. Mamman har aldrig brytt sig särskilt mkt om dom, så dom bor bara med oss.

    När vi flyttade ihop var jag tydligt med att vi skulle ha gemensamma lite nya regler.

    Men det är som om det ALDRIG går in i skallen på dom att om JAG köper hem nåt gott att ha till en kompis kommer och fikar på kvällen, så är det MITT. Nejdå , Det är borta i ett nafs.

    Jag måste ALLTID skriva en lapp på RÖR EJ, annars bara tar dom. Jag kan ha förberett en tårta till avslutning för min skrivgrupp jag har, ställt på spisen för att svalna, går ut med hundarna, vips så är halva kakan uppäten! Även min sambo norpar.

    Alltså gör man så???

    I mitt hem där jag växte upp, fick man fråga om lov, om det var något som var utöver den vanliga maten/ basfödan. Dom är dessutom vuxna! Tjänar egna pengar.

    Jag skriver numer lappar på det jag vill ha i fred, men samtidigt vill jag ju att dom ska lära sig hyfs!

    E vi bortbjudna alla, och värden gjort lax, så kan min sambos barn ta för sig två bitar direkt för att dom är hungriga. Och värden hade lagat varsin laxfile...

  • Svar på tråden Tröga vuxna styvbarn
  • Anonym (anne)
    Anonym (iopå) skrev 2018-06-21 23:03:12 följande:
    Skuldkänslorna tynger mig, om jag släpper min önskan om att vi ska vara en familj så känns det som att jag sviker henne. Hennes mamma har totalt misslyckats med uppfostran och hennes pappa vågar inte säga ifrån av rädsla för mamman. Jo, jag försöker att ha överseende och blunda för prinsessbehandlingen men ibland blir det bara för mycket. Jag ville inte skicka ut honom på att handla för jag var bara så less på att se honom sopa undan efter henne. Jag har sänkt mina förväntningar mer än jag nånsin trodde skulle vara möjligt men blir ständigt besviken typ varje dag.

    Nej, jag får tänka om som du säger. Tråkigt men sant.
    Jag förstår inte hur du kan veta så mycket om mammans uppfostran, du bor ju inte med henne? Att pappan inte vågar säga ifrån får stå för honom, det är trots allt han som lever med att förhålla sig till sin dotters mamma. Det är nog inte lätt för honom heller, att försöka hålla dottern, mamman och dig nöjda och glada.

    Jag tror ändå att du tjänar på att låta honom sopa undan efter sin dotter när det drabbar dig. Det är nog större chans att det når samvetet hos dottern om hon får veta att hennes pappa fått ge sig av mitt i natten för att köpa bindor. 

    Låt honom ta alla smällar av hans dotters agerande. Tids nog kommer han tröttna. Eller inte, men låt det vara hans problem. Ju mindre du behöver störa dig, desto bättre. Försök att hålla det ifrån dig.

    Jag störde mig jättemycket tills jag kom fram till att om han inte ville lära sitt barn att plocka upp efter sig så får han plocka upp efter sitt barn. Det jag nu gör är att jag talar om för min sambo direkt att nu ligger det och det där, du kan väl ta hand om det. Om han sen väljer att ta det med sitt barn eller om han väljer att plocka upp det själv, det är upp till honom. Han gör sina val utifrån sina förutsättningar och ibland är det kanske enklare att bara plocka upp det själv än att ta ännu en strid. 
  • Anonym (anne)
    Anonym (iopå) skrev 2018-06-21 23:03:12 följande:
    Skuldkänslorna tynger mig, om jag släpper min önskan om att vi ska vara en familj så känns det som att jag sviker henne. Hennes mamma har totalt misslyckats med uppfostran och hennes pappa vågar inte säga ifrån av rädsla för mamman. Jo, jag försöker att ha överseende och blunda för prinsessbehandlingen men ibland blir det bara för mycket. Jag ville inte skicka ut honom på att handla för jag var bara så less på att se honom sopa undan efter henne. Jag har sänkt mina förväntningar mer än jag nånsin trodde skulle vara möjligt men blir ständigt besviken typ varje dag.

    Nej, jag får tänka om som du säger. Tråkigt men sant.
    Jag glömde säga något om dina skuldkänslor, mest för att jag inte förstår det, jag har ju släppt idén om att man måste vara en familj. Har du någon aning om hur hans dotter ser på er och hennes tankar om att vara en familj? Du kanske kämpar i motvind att få ihop en familj efter dina egna idéer medan alla andra inte har det behovet alls.
  • Anonym (iopå)
    Anonym (anne) skrev 2018-06-22 10:11:42 följande:

    Jag förstår inte hur du kan veta så mycket om mammans uppfostran, du bor ju inte med henne? Att pappan inte vågar säga ifrån får stå för honom, det är trots allt han som lever med att förhålla sig till sin dotters mamma. Det är nog inte lätt för honom heller, att försöka hålla dottern, mamman och dig nöjda och glada.

    Jag tror ändå att du tjänar på att låta honom sopa undan efter sin dotter när det drabbar dig. Det är nog större chans att det når samvetet hos dottern om hon får veta att hennes pappa fått ge sig av mitt i natten för att köpa bindor. 

    Låt honom ta alla smällar av hans dotters agerande. Tids nog kommer han tröttna. Eller inte, men låt det vara hans problem. Ju mindre du behöver störa dig, desto bättre. Försök att hålla det ifrån dig.

    Jag störde mig jättemycket tills jag kom fram till att om han inte ville lära sitt barn att plocka upp efter sig så får han plocka upp efter sitt barn. Det jag nu gör är att jag talar om för min sambo direkt att nu ligger det och det där, du kan väl ta hand om det. Om han sen väljer att ta det med sitt barn eller om han väljer att plocka upp det själv, det är upp till honom. Han gör sina val utifrån sina förutsättningar och ibland är det kanske enklare att bara plocka upp det själv än att ta ännu en strid. 


    Hur jag kan veta något om hennes uppfostran? Hon STAL makens bebis och flyttade till andra sidan landet (jo det kunde en mamma göra för 20 år sen), kom sen tillbaka när barnet börjat skolan och lät pappan ha sporadisk kontakt på hennes premisser. Luntan av orosanmälningar på soc från skola, sjukvård, vänner (mammans) talar sitt tydliga språk. Att jag var den som lärde henne klockan när hon gick i högstadiet säger också något.

    Snart flyttar hon nog ut, då kanske vi får det bättre allihop tillsammans.
  • Anonym (anne)
    Anonym (iopå) skrev 2018-06-22 10:37:27 följande:
    Hur jag kan veta något om hennes uppfostran? Hon STAL makens bebis och flyttade till andra sidan landet (jo det kunde en mamma göra för 20 år sen), kom sen tillbaka när barnet börjat skolan och lät pappan ha sporadisk kontakt på hennes premisser. Luntan av orosanmälningar på soc från skola, sjukvård, vänner (mammans) talar sitt tydliga språk. Att jag var den som lärde henne klockan när hon gick i högstadiet säger också något.

    Snart flyttar hon nog ut, då kanske vi får det bättre allihop tillsammans.
    Jag förstår, en mycket speciell historia. Hur har din och styvdotterns relation varit? Har du barn sen tidigare eller är styvdottern din första erfarenhet av att bo med tonåring? Stora skor att gå i, enligt mig, att förhålla sig till någon annans äldre barn. Spelar ingen roll att jag själv är mamma idag, jag är mamma till mindre barn, större barn har jag inte mamma-erfarenhet av. Din sambo fick också stora skor att växa in i, att först när dottern är i skolåldern få bli pappa på riktigt.

  • Anonym (iopå)
    Anonym (anne) skrev 2018-06-22 10:22:51 följande:

    Jag glömde säga något om dina skuldkänslor, mest för att jag inte förstår det, jag har ju släppt idén om att man måste vara en familj. Har du någon aning om hur hans dotter ser på er och hennes tankar om att vara en familj? Du kanske kämpar i motvind att få ihop en familj efter dina egna idéer medan alla andra inte har det behovet alls.


    Eftersom att hon vuxit upp med sin mamma så är det henne hon ser som sin familj. Att hon bott hos oss på heltid sen högstadiet spelar ingen roll, vi är uppenbarligen inte hennes familj. Inte hennes småsyskon heller. Hon har behovet av att lära sig hur en normal familj fungerar, men det vill sig inte, hon släpper allt för sin mamma och skiter fullständigt i oss. Vi känner oss grymt misslyckade... Men så länge hon vet att vi älskar henne och vill henne väl så får vi hoppas på att hon tillslut blir en stark vuxen iaf!
  • Anonym (anne)
    Anonym (iopå) skrev 2018-06-22 11:56:06 följande:

    Eftersom att hon vuxit upp med sin mamma så är det henne hon ser som sin familj. Att hon bott hos oss på heltid sen högstadiet spelar ingen roll, vi är uppenbarligen inte hennes familj. Inte hennes småsyskon heller. Hon har behovet av att lära sig hur en normal familj fungerar, men det vill sig inte, hon släpper allt för sin mamma och skiter fullständigt i oss. Vi känner oss grymt misslyckade... Men så länge hon vet att vi älskar henne och vill henne väl så får vi hoppas på att hon tillslut blir en stark vuxen iaf!


    Du tycker att hon har det behovet. Så kan det kanske vara också men nu blir det nåt påtvingat. Hon har ju sin speciella historia hon också som hon förhåller sig till. Hon kan ändå ha goda förutsättningar att bli en självgående vuxen till slut.
  • Anonym (iopå)
    Anonym (anne) skrev 2018-06-22 12:37:10 följande:

    Du tycker att hon har det behovet. Så kan det kanske vara också men nu blir det nåt påtvingat. Hon har ju sin speciella historia hon också som hon förhåller sig till. Hon kan ändå ha goda förutsättningar att bli en självgående vuxen till slut.


    Vi har backat och gett henne sitt space i några år nu. Samtidigt som vi i vardagen pratat mycket och eget ansvar, ekonomi, vikten av studier/jobb. Jag är stolt över att hon kommit så långt i utvecklingen som hon har, att hon tex har jobb. Nu är nästa steg för henne att stå på egna ben, hoppas det blir snart för allas skull.
  • Anonym (Kvinna)

    Men jisses.

    Kasta ut idioterna.

    Vuxna människor ska bete sig annars är det ut..så kan de försörja sig själva!

  • Anonym (x)
    Anonym (Kvinna) skrev 2018-06-22 16:25:46 följande:

    Men jisses.

    Kasta ut idioterna.

    Vuxna människor ska bete sig annars är det ut..så kan de försörja sig själva!


    Det kan hon inte göra. Hon får helt enkelt flytta själv.
  • Anonym (iopå)
    Anonym (x) skrev 2018-06-22 16:34:29 följande:

    Det kan hon inte göra. Hon får helt enkelt flytta själv.


    Jopp, så är det.
Svar på tråden Tröga vuxna styvbarn