Vill behålla barnet

Jag tycker att en del av er är hemska faktiskt. TS är en människa som oss alla, vi gör alla misstag och kan fatta beslut som sen visar sig vara mindre bra med facit i hand. Ni som är så kategoriska och dömande, har ni aldrig gjort några misstag??? Eller är ni så duktiga och perfekta att ni tror att ni aldrig skulle kunna göra ett misstag av den digniteten? Vi vet inte hur det gick till när TS gick med på att vara surrogat, även om ingen har stått med en pistol riktad mot hennes panna kan hon ha utsatts för övertalning eller mer subtila påtryckningar. Kanske är det hennes bästa vän som hon har svårt att säga nej till? Vi har ingen aning. Och i vilket fall som helst så är det oväsentligt för hon har en ovillkorlig och självklar rätt till att bestämma över sin egen kropp. Att säga att hon inte skulle få eller inte borde ändra sig är som att säga att en kvinna som initialt samtycker till sex inte ska få ändra sig när det inte känns bra längre bara för att hon först sa ja. Är det så då också att om man "har gett sig in i leken så får man leken tåla" eller hur det nu var någon uttryckte det?? Ni tycker alltså på allvar att hon borde gå sex månader till med barnen i magen med alla psykiska och fysiska påfrestningar det innebär när hon redan nu mår så här dåligt för att hålla något slags "avtal". Ni skuldbelägger henne för att inte ha förutsett att det skulle kunna bli så här men vadå, de som fick henne att göra det här borde inte de vara MINST lika skyldiga att tänka igenom innan och förutse att det skulle kunna hända??? DE borde ha insett att det här var en risk de tog när de valde att nyttja en annan människas kropp! Det är en fruktansvärd situation de alla hamnat i men TS har inga som helst skyldigheter vare sig moraliska eller juridiska. Hon ska absolut inte betala några pengar. Det är tråkigt att paret förlorar pengar men de har ingen som helst bestämmanderätt över eller rättighet till TS kropp vilket borde vara självklart. Väljer de då att låta henne bära en graviditet så har de därför tagit en risk som de själva måste stå för, vare sig TS väljer abort eller att behålla barnen.

Mycket bra skrivet! Så sant, håller helt med.

En mer korrekt jämförelse utifrån det jag skrivit vore om jag anser att en man som gjort en kvinna gravid har rätt att vara med & bestämma om graviditeten: abort eller inte. På den frågan är mitt svar givetvis nej, mannen har ingen talan. Eller om spermie-/äggdonatorer har rätt till ?sina? barn, & svaret på den frågan är också nej (dock har barnet rätt till kännedom sitt ursprung). Kvinnan vars ägg använts anser jag i ett sånt här fall kan jämställas med en äggdonator, som inte har rätt till barnet. Rätt till barn har förresten ingen förälder nånsin, det är barn som har rätt.

Det bästa hade såklart varit om situationen aldrig uppstått & människor slutade betrakta andra människor som handelsvaror. Väljer man ändå att nyttja surrogat så måste man vara beredd på risken att det kan gå så här, för inget annat alternativ är förenligt med rätten till den egna kroppen.

En tanke till TS om du fortfarande läser. Väljer du att behålla barnen tror jag det bästa är att det här är en vetskap som barnen växer upp med. Barn är väldigt accepterande och det blir naturligt för dem om de "alltid har vetat". Om de inte får reda på det förrän de är äldre är nog risken större att det kommer att kännas som en chock eller ett svek. Kanske kan man börja när de är riktigt små med att säga nått i stil med att när ni kom till mig så var det först tänkt att ni bara skulle växa i min mage, men jag började älska er så mycket redan innan ni var födda så jag kunde inte lämna bort er. Och sen anpassa efter barnets ålder och frågor. Var tydlig med tidigt att det finns en annan kvinna som ägget kommer ifrån och att om de vill så kan de när de är äldre kanske välja att träffa henne. Situationen är så olycklig för alla parter att det enda man kan göra nu är någon slags "damage control". Känn efter i ditt hjärta vad som känns bäst för dig. All lycka och styrka till dig oavsett hur du väljer att göra <3

Hade tid för abort igår, men klarade inte av att genomföra det, men vet inte om jag vågar behålla heller... Vettskrämd för vad de kan göra då...

De kan inte göra något. Om de hotar dig får du polisanmäla dem. Det är din kropp och de har inget att säga till om.

Lagligt sett kan dom inte göra något. Du föder och dom är ditt rättsligt

Men alla i din närhet - vänner och släktingar kommer ju veta och är du beredd på att låta barnen växa upp i detta?

Föder du barnen och ger dom till de biologiska föräldrarna så kommer du alltid vara delaktig i deras (barnens) värld men om du behåller dom så kommer verkligheten och sanningen komma ikapp dig tyvärr.

Detsamma gäller dock för paret. Ska de ta barnen från någon som har burit dem i nio månader, fött fram dem, och verkligen vill behålla dem? Är de beredda på det? Är barnlängtan så stark att det inte berört dem, så kan de ju redan nu gå och stjäla med sig ett barn från BB liksom...

Ja det tycker jag.

Du vet ingenting om deras barnlängtan och att säga att dom lika gärna kan gå och kidnappa ett barn på BB är bara dumt att säga av dig. Riktigt korkat och vidrigt då det absolut inte går att jämföra,

Jaha, och varför är det korkat och vidrigt och inte alls jämförbart med någon annan som burit barnen och velat behålla dem sedan de var tolv veckor gamla?

Du kan väl lika gärna hävda att den andra familjen alltid kommer vara delaktig i deras liv. Tror det är tio gånger lättare att komma över omvärldens rynkade näsor (och det finns massor av främlingar här som förstår henne fullt ut, varför skulle inte familj och nära vänner kunna göra det?) än att ge bort sina barn när man egentligen ville behålla dem.