Jag vill ligga med min kollega, är gift

Du kan kanske ställa dig själv frågan, om dina gränser och din uppfattelse av era gemensamma gränser, har flyttat på sig under dom två åren som Pelle har varit med i bilden? Är dom underförstådda spelreglerna mellan dig och din man dom samma nu som dom var innan Pelle?

Om jag skulle sammanfatta dina spelregler som dom ser ut 2019 så ser det ut som om det finns två spelregler.
1. man får inte gå över gränsen ( till fysisk intimitet)
2. man får inte säga något rakt ut ( om attraktion/förälskelse )
Allt utöver det är principielt tillåtet, men kanske inte alltid önskvärt av andra anledningar. 

Med dessa regler har du ju inte gjort något fel, varken nu eller hösten 2018. Katt och råtta leken balanserade ju bara på gränsen, som ett långt förspel, men gick aldrig över den, och ni såg aldrig varandra i ögonen och sa "jag älskar dig" rakt ut.

Men har dina spelregler alltid varit så liberala? Fanns det inte innan Pelle, en förväntan om att man höll lagom distans till flirtande kollegor, att man var lojal och inte gav anledning till onödig svartsjuka eller gav hela kontoret en uppfattning av att man hade en affär på gång, att man inte etablerade förhållanden till andra som reelt konkurrerade vad gäller förtrolighet och känslomässig intensitet?

 

Jag tror att du först är över din förälskelse i Pelle den dagen då du slutar att förpacka er affär in i eufemismer. Den dagen du säger Ja, jag hade ett attraktions/förälskelses förhållande med Pelle ( inte till), som innebar ett svek mot min man.

Och du får kanske först veta vad din man egentligen tycker om ditt agerande den dagen då Pelle är definitivt borta ur bilden. Du får kanske då känna av en viss retroaktiv bitterhet över hur du hanterade situationen utifrån din dåvarande styrkeposition och framför allt att du höll på i så lång tid.

Håller helt med om detta. Men det gäller ju också ditt och Pelles förhållande som nu sjunger på sista versen. Naturligtvis vet alla parter i historien att ni har haft ett förhållande baserat på förälskelse/attraktion, som balanserat på gränsen, men alla har haft ett intresse av att inte säga något rakt ut.

Har en fråga. Om din man börjat kommunikera som Pelle, med budskap förklädda som skämt, hade du tagit det på allvar då? Om han tex kallat Pelle för din bästis, presenten en Alla Hjärtans Dag present ( som det ju närmast var) eller era förbokade hängmöten för team-building, hade du sett det som en markering att du går för långt och backat då? 

Tycker att det är lätt att förstå att din man inte har velat konfrontera dig rakt ut, med utfrågningar och restriktioner, men varför har han helt avstått från såna småkommentarer som kunne skicka en signal att han är man och vet vad en annan man som denne Pelle håller på med.

Är det så inte en date? Precis som era timslånga hängmöten, med umgänge som enda punkt på agendan, också har varit dater.

Mmm. "Det jag gör är inte optimalt, men ändå ok för jag avstår ju samtidigt från att göra något som är värre". Det verkar har varit din logik genom hela den här affären. Hur som helst, låt bli att nämna något om den sista daten i återvändsgränden för din man. 

Ni är inte i samma bransch i er lilla stad, så att ni kommer att fortsätta att ramla in i varandra till diverse projekt eller arrangemang? 

Du behöver ju inte bara tro något om den skall dö ut eller inte, du kan ju faktiskt själv bestämma. 

Tror nog att Pelle kommer att göra ett försök att intensifiere den och plötsligt vilja bolla allt jobbrelevant och mindre jobbrelevant med dig. Då gäller det att vara hård och sluta svara. Din kontakt med Pelle bör vara noll, zero, nada om du byter jobb. 

Samma motiv som gjort att ni hållit på som ni gjort dom sista två åren, samt kanske en liten förhoppning att ditt äktenskap krisar någon gång i framtiden och du då kommer att vilja ha lite stöd från hans sida.

Det enda som är säkert är att din man kommer att ha noll förståelse för fortsatt kontakt mellan er om du byter jobb. Oavsett hur oskyldig den verkar på ytan.

Har en fråga. Om man ser ditt och din mans samtal omkring din relation till Pelle som en förhandling eller en försoningsprocess tycker du inte det är en obalans mellan dom erkännanden och eftergifter som din man gjort/tvingats göra och dom som du själv gjort/tvingats göra?

Vi har ju bara ditt korta referat att utgå ifrån men som jag ser det är era respektive erkännanden och eftergifter som följer:

Din man har erkänt att han känt svartsjuka över ditt umgänge med Pelle, och märkt ändrat beteende/känslor hos dig som påverkat er gemensamma relation, specielt hösten 2018. Du har erkänt att du, specielt hösten 2018, haft opassande känslor för Pelle som gjorde denna svartsjuka delvis berättigad och att ditt intensiva umgänge med Pelle var uttryck för dessa känslor. Men därutöver har du väl inte erkänt något mer? 

Din man har gjort eftergiften att han deklarerar demonstrativt att han litar på dig 100%, något som du väl inte helt gör själv. Han har gjort eftergiften att han inte vill utfärda några restriktioner omkring ditt umgänge med Pelle. Han har också gjort eftergiften att han låtsas betrakta dina känslor för Pelle som något som inträffade förra året och som nu närmast är ett avslutat kapitel. För alla dessa eftergifter kan man diskutera hur mycket han gjort av fri vilja för att han faktiskt tycker och tror så och hur mycket han tvingas göra pga sin svaga position där han reelt inte kan genomtvinga något som helst.

Den enda eftergiften du har gjort är väl att du deklarerat att du inte har eller kommer att gå över gränsen. Det är ju närmast ingen eftergift alls, eftersom det ju är en självklarhet, med mindre man har ett öppet förhållande. Men du har inte gjort andra eftergifter/erkännanden som du hade kunnat göra, tex. att era bokade hängmöten, reelt var en slags dating, och borde avslutas.

Tycker du inte själv att det är en obalans där? Du framstår som vinnaren som kan fortsätta med status quo, bara så länge du inte går över gränsen. Din man kan bara hålla masken och hoppas på det bästa ( och kanske på att du själv inser vad du bör göra).

Synd att du inte utnyttjar den möjlighet för försoning efter dina irrfärder, som den samtal med din man innebar. Nu utnyttjar du ju bara den obalans som finns till att köra vidare, när du hade chansen att backa inför dig själv.

Tycker att ditt agerande efter ert samtal har varit lika belastande som den famösa daten utanför kontoret i julas, där Pelle kikade efter en etta i närheten att hänga i. Frukostdaten, som ni inte ens orkar låtsas är något annat än en date, är ännu ett lågvattenmärke. Du har bara fortsatt med bokade intimmöten, som varken ingår i din jobbeskrivning eller i normalt kollegialt umgänge. Jag vet inte var du och tecum är anställda, men på normala ställen förväntas man alltså inte använda timmar varje vecka på att lära sina kollegor att känna genom djupa samtal i bokade mötesrum. Och skall man delta i arrangemang utanför kontoret förväntas man delta i dessa aktiviteter och inte själv arrangera alternativa möten som är mer givande.

Ok, arbetsgivaraspekten är nog inte så viktig. Du sköter säkert ditt jobb med bravur som du säger.

Lackmustesten är väl snarare, kommer du att berätta om din sista hejdå frukost med Pelle till din man? Om du gör det så är det väl ok. Så kanske han också ser det som du gör, att du gjort en aktiv handling för att avsluta din romans.