Jag vill ligga med min kollega, är gift

Verkar vara minimala framsteg om detta är din definition av en lugn vecka. Finns det någon gräns för hur lång tid du kan hålla på så här innan du gör något drastiskt, som att gå in till din chef för att be om nya utmaningar? Eller är status quo acceptabelt för dig om det skulle fortsätta i åratal ännu?

Om det fanns en knapp som gjorde att du helt kunde släcka för den kemiska elektriciteten mellan er, skulle du trycka på den knappen? Eller trivs du trots allt bättre med den härliga "självplågeriet"? 

Historien slutar med lite av ett antiklimax i så fall. Varken seger eller nederlag för TS i hennes kamp mot dom förbjudna känslorna.

TS var ju aldrig riktigt otrogen, i varje fall inte enligt hennes definition, men var väl heller inte altid helt trogen mot sin make under detta år av känslomässigt dubbeltliv. Hon agerade aldrig på känslorna, men gjorde heller inte riktigt något för att få slut på dem.

Hennes äktenskap klarade sig helskinnat, men blev kanske några grader kallare till slut. 

Just denna detalj gör att man ibland kan ha svårt att tro på TS försäkran att hennes äktenskap är så lyckligt opåverkat av hennes affär, som hon vill ge sken av.

Det var ju en orolig man som i en annan tråd berättade sin historia ur något som kunde vara makens perspektiv. Kanske hennes man ställer sig samma fråga som den orolige mannen, är all denna namedropping omkring den festlige kollegan ett sätt att legitimera något som hon vill dölja? Att göra det mindre farligt genom att låtsas att om sagt något. Det verkade då, som om TS fick sig en tankeställare omkring den orolige mannens perspektiv, men senare glömde det och fortsatte med sitt mantra "jag kommer inte att agera på mina känslor".

En crush är ju normalt en kortvarig förälskelse som antingen hålles hemlig eller leder till lättare flirtbeteende. När man håller på i ett år och det leder till att man erkänner att man har haft ett dold förhållande där man alvarligt övervägt att gå över gränsen, så kallas något annat.

En flirt definierar jag som man skickar signaler om att man känner attraktion till motparten, utan att samtidigt signalera att det är så alvarlig menat att man vill förverkliga det. Flirten kännetecknas av att man skapar spänning genom att leka med tvetydigheten kanske/kanske inte. 

Ett förhållande definierar jag som att man erkänner att man känner attraktion till motparten som man reelt överväger att förverkliga och att man vet att motparten känner och överväger det samma. Förhållande kännetecknas av att man erkänner att det finns ett "vi" som är en unik relation mellan två människor baserat på kärlek och attraktion. Och att man kommunikerar med varann omkring känslor som detta "vi" har för varandra . Som ni väljer att göra subtilt med spellistor, antydningar och annat, men som inte desto mindre är kommunikation omkring detta "vi".

Jag har en annorlunda förtolkning av er historia.

Det började med att ni signalerade attraktion för varann med kroppspråk. Därefter byggde ni upp spänning mellan er med flirt, som tex vågade skämt och antydningar som låg på gränsen. Fram till någon gång i höstas var det bara flirt, eftersom ni ännu inte hadde signalerat att ni reelt övervägde att göra allvar av att förverkliga attraktionen.

När han föreslog att ni skulle till gemensam helt onödig konferens, så signalerade han ett intresse av att gå över gränsen till fysisk otrohet. När du accepterade hans inbjudan till rena fejkmöten och dating utanför kontoret så skickade du ett liknande signal. Genom spellistan, som i sin helhet inte är minsta tvetydig, fick ni etablerat en kommunikationskanal, för att vända era känslor för varann. På detta punkt är det inte längre flirt, utan ni har ni etablerat ett dolt förhållande.

Genom ert samtal omkring folk som skiljde sig pga otrohet och att "det är inte värt det" fick ni satt ord på ert förhållande och era känslor för varann. Det vågade flirtandet blev därefter nedtrappat, men förtroligheten mellan er blev kanske upptrappat. 

Så ni har flirtat, men ni har också haft ett förhållande. Som nog är blevet nedtrappat, men inte avslutat.

Annu en av dessa luncher på tu mans hand som ju var ...onödiga?

Tycker att det verkar som om ni förbereder er på att ni inte längre skall ha gemensamt ansvarsområde i framtiden, och därför inte kan fortsätta med era hängmöten. Ni kan heller inte fika annat än sporadiskt i köket. 

Vad är då bättre än att råka träffas till lunch, varje onsdag eller kanske också fredag och några tisdagar också?

Hur går det förresten med spellistan? Var "The End" the end ?

Om det skulle hända att det kommer en organisationsändring som gör att ni inte längre har gemensamt ansvarsområde tycker jag att du skall ta tillfället i akt och bestämma dig för vad du egentligen vill.

Vill du ta denna gyllne möjlighet till att få ett avslut på en affär som har pågått alltför lång tid redan, eller vill du försöka köra "vänskapen" vidare på sparlåga så gott det går med skypande, fika och luncher då och då. Objektivt sett finns ju ingen anledning till att ni alls skall ha någon kontakt när ni inte har något att samarbeta om. Ni är ju inte ens kollegor om man skall tro din beskrivning.

Tänk på det, och bestäm dig för vad du vill innan. 

Här finns ju det "vi" som jeg skrev om i ett tidigare inlägg.

Många män skulle nog se en illavarslande symbolik i berättelser om sånt beteende. Det går ju lite över gränsen för vad som är normalt även mellan riktigt goda kollegor.

Vad tror du själv är anledningen till att din man inte verkar att göra någon större affär av dina berättelser? Tror han på ditt i och för sig helt korrekta påstående att ni är "bra vänner"? Bryr han sig eller bryr han sig inte? Vill eller vågar han inte fråga mer eller är det en stilltigande accept av en crush?

Om ni inte längre har gemensamt ansvarsområde men ändå fortsätter att ses till lunch på tu mans hand, kommer du också att berätta det för din (kanske) hårt prövade man?