Jag vill ligga med min kollega, är gift

Är det möjligt att vara sårad eller förnedrad över nåt man är totalt omedveten om? Nej. Såret/Förnedringen uppstår den sekund hemligheten avslöjas. Om man klarar av att hålla sin hemlighet för sig själv så är det faktiskt helt lugnt. Men det är ingenting jag rekommenderar för

a) folk som pratar för mycket

b) folk som har känslorna på utsidan

c) folk som är för korkade så det går att avslöja

Har kvar min egen relation intakt. Tror t o m att det blev mer passionerat på hemmafronten efter min lilla affär för ens eget humör blev verkligen på topp.

Någon trist moraltant har jag inga planer på att bli. Finns alldeles för många redan på FL.

Ett brott är någonting olagligt och förutom möjligtvis fortkörning är det ingenting jag ägnar mig åt.

Känns tämligen barnsligt att jämföra riktiga brott med nåt som de facto i Sverige inte är ett brott bara för att det stör dig.

Det är lätt att säga till någon annan ?jag skulle aldrig...? när man inte varit vederbörandes situation. Så sa jag med, men tji fick jag när blixten slog ner i mig och den där mannen samtidigt... jag som aldrig skulle, med han som heller aldrig skulle. Var lite ödmjuk, livet händer oss alla ibland.

Jag har inte skrivit någonstans att TS ska ligga med sin kollega. Har bara resonerat kring att jag också vill ligga med en kollega och tror att jag skulle kunna leva med att ha det på samvetet. För nej, jag tycker inte att man sårar och förnedrar om ingen får veta om att man är otrogen. Alltså ingen, man lättar inte sitt hjärta för bästisen, det går inte runt folk och vet att x har blivit bedragen.

Leva i en lögn (som man inte har valt och inte vet om)? Ja det är ju en närmast filosofisk fråga. Vi har varit ihop i 18 år, hur vet jag att jag inte lever i en lögn redan? Han har haft gott om tillfällen, jobbat utomlands längre perioder mm. Jag tror att han är trogen men jag kan aldrig veta, och vill inte veta. Menar inte att det är ett argument för att vara otrogen, bara att långa relationer kan vara bra fast den teoretiska möjligheten att de inte är exklusiva alltid finns där.

Egentligen är väl situationen rätt perfekt. Du är upptagen, han är upptagen. Blir alltså inga jobbiga "krav" i övrigt. Och du får uppleva i förälskelsebubblan och elektriciteten eller vad man nu väljer att kalla det ännu en gång.

Så resonerar jag också. Jag är inte efter att göra något MOT min man, utan FÖR mig själv.

Ja. Det är en lust och förälskelse som ställer till det, helt korrekt. Du behöver inte svara mer, jag är glad för den input - åt bägge håll - jag fått / får här. Det hjälper mig. LOGISKT sett vet jag vad som är rätt och fel. Men som sagt - du behöver inte svara mer, de som kan tänkasig fortsätta bolla det med mig får gärna göra det. Just idag känner jag mig starkare i ?låta bli?.

TS du får själv ta ett eget ansvar för att försöka efter bästa förmåga avgöra vad som är bäst i just din situation. Man får gå på magkänsla och även att sakligt försöka komma överens med sig själv på bästa möjliga sätt.

Du TS vet garanterat bättre vad som är bäst i ditt fall än vad Anonym Man m fl här någonsin kan veta. Vissa som skriver här framställer sig själva som rabiata.

Det din man inte vet mår han inte dåligt av.
Men detta självfallet under förutsättning att du själv kan hantera det på ett sådant sätt, både känslomässigt och rent praktiskt, att det inte påverkar någonting i övrigt. 
Då behöver ju inte en tillfällig otrohet och eventuella konsekvenser vara så himla dramatiskt. Man kan ändå aldrig äga en annan människa och man kan inte heller hindra sin partner från att vara otrogen. 

Varför anses det som så fruktansvärt dramatiskt att ha sex med en annan? Eller att tillåta sig en tillfällig blixtförälskelse? Förälskelse är ju ett underbart tillstånd och en ynnest att få uppleva, gärna lite då och då i livet.
Man behöver absolut inte älska sin make/fru mindre för det.
Visst är många så svartsjuka och missunnsamma så de tillåter sina egna känslor göra att de blir helt vansinniga. Men varför ska man tillåta dessa känslor att storma fram? Om man tittar faktabaserat, varför är det så dramatiskt med lite sex eller förälskelse?
Rent faktabaserat finns det tusenfalt värre saker att utsätta sin partner för.

Hur som helst, särskilt ovanligt är det ju inte med otrohet.

OBS: Jag rekommenderar inte otrohet och om man kan undvika det så är det nog oftast både bäst och enklast.
Men strikt egoistiskt för en själv kan det ju självfallet medföra en fantastisk upplevelse och mycket positiva konsekvenser.
Utan att det överhuvudtaget på verkar ens make/fru.

Om min fru älskar mig men har sex med en annan man, om hon kan sköta det på ett sådant sätt att jag inte påverkas och jag behöver inte misstänka, så vill jag absolut inte veta.
Och vem är jag att förbjuda henne att få ha en sådan upplevelse? Om det är hennes önskan, varför skulle jag vilja beröva henne detta, om jag älskar henne?

Lugna ner dig! Hon vill väl bara få lite andra infallsvinklar på det hela och inte behöva hålla det helt för sig själv.