Felicia3 skrev 2019-08-05 10:31:52 följande:
[quote=79806056][quote-nick]Lunne skrev 2019-08-04 20:15:26 följande:[/quote-nick]Känner sååå igen mig i det du skriver :( Vi har också försökt sen förra sommaren, skulle starta utredning p.g.a. PCO i höstas men precis då blev jag gravid. Fick MA i december och började med Letrozol efter det. Någon vidare utredning görs dock inte då man redan sett att jag kan bli gravid och landstingsfinanserad ivf kan man få först två år efter missfallet i Stockholm. Vi har försökt i ett halvår efter missfallet nu och det känns helt hopplöst att det aldrig händer nåt =/[/
Usch Fyfan att ni har det typ lika.känns inte riktigt rättvist.2 år+ tiden innan man blev gravid+ all jävla tid det tar att starta en ivf och bära barnet.blir ju typ fyra år el nåt.vi har försökt 7-8 mån efter missfallet nu men som du säger tar det sig inte.dvs totalt över ett år.ni ska inte bekosta ngt själva? Typ utredning el ivf?
Tror du inte man kan få ivf på under 2 år om man bevisat har fel? Fundering bara.
Visst säger ju folk det kan ta 1-1,5 så antar det normalt att det tar längre tid när man fått missfall.men det känns inte normalt.och det är ingen tröst liksom.
Jag vill få börja med medicinering och få ett bättre liv men går ju inte innan barn. :(
Hur gammal är du?
Jag är 31.
Jag har nyss fyllt 32 och min man 36, så det känns inte allt för illa med tid än, men man blir ju galen på att försöka om och om igen när inget händer =/ Vi har börjar fundera på lite olika alternativ om det inte tar sig snart, men inte kommit fram till nåt. Jag tar ju Letrozol redan och mannen gjorde ett hemmatest för att kolla att hans simmare verkar bra. Jag fick även ta en del prover i höstas, alla var bra förutom de som tydde på PCO. Nästa steg hade varit att göra en äggledarspolning, men det ska vara helt lönlöst om man lyckats bli gravid en gång enligt läkaren... Så jag är osäker på hur mycket mer man skulle få ut av att göra en privat utredning i Sverige, då kanske det är bättre att satsa på något utomlands direkt där de tar fler prover, speciellt som jag redan vet att mitt immunförsvar brukar krångla med massa annat som sköldkörteln och allergier. Jag skulle nog inte känt mig redo för IVF riktigt än i vilket fall då jag är maniskt rädd för sprutor, men ett år från missfallet hade i alla fall känts som en ok tidsram till skillnad från två om allt annat misslyckas... Helst skulle jag dock vilja ta fler prover och få någon sorts tips på vad man kan göra för att öka chanserna utan IVF, men det verkar helt hopplöst i svenska sjukvården =/ Så jag har tänkte rota i vad man kan göra för utredningar utomlands, men vet inte
riktigt var jag ska börja så har inte orkat dra i det än... Hur tänker ni att ni ska göra?
