30+, följas åt på vägen till första barnet?

Ja alltså, jag var precis så förut, men min sambo har nog förmodligen lugnat ner mig lite. 

Jag menar, herregud vad vi är easygoing med precis allt. Nästan frustrerande faktiskt.
Men ja, vi har varit ihop i 8 år, bott ihop i 7. Varken förlovade eller gifta, precis köpt vårt första hus (Bott i hans bostadsrätt något år, och sedan hyresrätt). 
Precis köpt vår första gemensamma bil, och precis skaffat oss ett gemensamt konto där räkningarna dras från. Haha. 
Vissa har ju ordnat allt sånt där efter mindre än 1 år tillsammans. :P 

Vi har funderat på att skaffa en gemensam katt... :P Men det har vi lagt på is nu när vi hellre vill ha en bebis. 

Dock så är nästan alla våra vänner "Klara" med barnafödandet, vissa har ju liksom 3 kids där den äldsta är 6-7 år (Ja, dom träffades samtidigt som oss). DET gör en lite stressad faktiskt. 

Men som sagt, vi är ganska chill än så länge. Det som gör mig lite rädd är dock om det visar sig att vi absolut inte kan få barn, och vi får börja titta på adoption. Då måste man ju vara gift, och vi börjar ju säkert få åldern emot oss. 

Men det tar vi då - inget att stressa upp sig för redan. 

Hur fick du reda på att du hade PCO? Vad var det som gjorde att du tog tag i det och kollade upp? Jag har gått i tankarna att jag kanske också kan ha det. 

Egentligen önskar jag också att vi hade gift oss redan, men det har liksom varit så mycket annat i fokus. 
Vårt största mål var att köpa hus, och det har vi letat efter i 4 år innan vi nu i höstas hittade vårt drömhus som vi nyligen flyttat in i efter renoveringen. 
Vi har också alltid prioriterat att lägga pengar på att resa, vilket vi också gjort en hel del. 

Men nu är ju det avklarat, så kanske blir ett bröllop nästa. 

Nu jobbar jag en hel del med bröllop, så jag är lite "avtrubbad" från det, och det är inte längre en stor dröm att ha ett maffigt bröllop. haha. 

Tack för att du skrev om PCO - det är inget jag har upplevt, så det är förmodligen inte det. 

Det enda jag upplevt är att jag fått mycket mer kroppsbehåring sedan jag slutade med piller. Så jäkla groose egentligen. :) 

Det går upp och ner med kötider gissar jag men jag ringde och frågade hur det brukar se ut och då hade hon tid ca en månad senare. Jag har varit där tidigare och det har gått ganska bra att få tid. Det är privat, det kortar nog ner tiderna lite.

Bim-1 för mig idag. Fick spottings igår och förstod att mensen var på väg. Tempen gick upp igen idag så jag tog ett test för säkerhets skull men det var negativt. Så det blev inget denna gång heller. Har inte direkt känts så heller så det kom väl inte som nån överraskning men trist ändå.

Hoppar in har i traden ocksa :)

Blir 33 i maj och har sa smatt nyligen paborjat forsok att fa till en bebis med min sambo som ar 38. Ingen av oss har barn sedan tidigare. Jag gjorde en abort fran en oplanerad graviditet for 4 ar sedan ganska exakt..

Jag borjade med agglossningstest den har manaden och tror mig ha prickat ratt. Samt enligt Flo-appen hade jag agglossning i helgen (22-23 feb) och hade sex alla tre dagar innan, bada dagarna under agglossningen, samt dagen efter sa jag hoppas att det finns tillrackligt med material i omlopp for att det ska kunna ta sig

Har beraknad BIM den 11/3 sa nu borjar nedrakningen. Ar medveten om att det kan ta lang tid sa forsoker att halla huvudet kallt. Tanker ge det nagra manaders forsok om det behovs innan jag ger mig pa tempning. Har hort lite olika om det - Jag bor i Frankrike och har avrader gynekologer mer eller mindre fran det, da det latt kan bilda en fixering som i sin tur kan gora processen svarare . Det verkar som att manga har i traden tempar sa jag ar definitivt nyfiken pa att hora mer om det och era synpunkter :)

Hej, hoppar in i den här tråden med :)

Jag nyligen fyllt 31 år och min sambo blir 33. Ingen av oss har barn sedan tidigare. Jag har heller inte under mina år varit gravid. Jag använder äl-stickor och försöker pricka in rätt varje månad. Dock har vi inte lyckats. Vi har varit ett par i 4år och har aldrig använt något skydd. I början av förhållanden hade jag mest koll via app på äl så man inte skulle bli gravid. Börjar bli nervös nu över detta, tankar som maler om att man kanske inte kan bli gravid alls. Enormt stressande med när vänner i ens umgänge har både två och tre barn.

Plussade i tisdags <3<3 just nu går jag och sambon bara runt och har svårt för att tro det haha. Har redan bokat tid hos mvc och ska dit om två veckor, är redan i vecka 7 då, helt sjukt!

Jag är jättenyfiken, hur går det för dig? Det känns som en vecka sen jag hörde från dig men såg nu att det bara är 2 dagar...

Jag har iaf gett upp hoppet helt. Min gissning är att det är Proveran som håller tempen nått så när hög den här månaden. Den är betydligt lägre än förra månaden. Jag hade dessutom andra symtom vid äl (ömma bröstvårtor istället för all värk jag haft tidigare. De ömma bröstvårtorna är idag ett minne blott). Så jag ger upp. Lika bra känner jag! Min sambo har tidigare sagt att han inte vill ha ett jul-barn så jag antar att vi hoppar över mars. Sen kommer inte april heller bli av, påsken kommer emellan och den ska inte firas ihop. Det kommer bli en låååååång vår känner jag.

Vad jobbigt när det blir så lång period mellan försöken! Hur känner du för ett decemberbarn? Jag har tänkt att jag inte heller vill det men nu när det har gått ett år känns det som att det inte spelar lika stor roll längre.

Vi har försökt aktivt i över ett år nu. Kanske några missar vid äl pga olika saker. Har försökt få kontakt med en mottagning som gör utredningar, men de hade sådan kö att de inte kunde ta emot. Vad gör man då liksom, försöker söka hjälp men lyckas in. Hur går det för er?

Nä alltså, jag har nog redan gett upp denna månaden. 

Fick bara till den 1 gång under mina "Maximala" dagar. Och jag är så trött på min sambo ibland alltså. Han fattar liksom inte att det gäller att ligga i under en kort kort period, ibland så kort som under 24h. 
Min andra "maximala" dag valde han att sega sig från jobb och dricka några öl med jobbarkompisarna. Detta resulterade i att jag såklart somnade. Blir så trött. 
Han kan liksom dricka öl med polarna 26 av 28 dagar, men det var tydligen JUST den dagen som var allra viktigast. Suck. 
Hur är era män? Är dom med på tåget och fattar hur det fungerar, eller är dom lika disträ som min? :)