Otrohet - vad tycker du?

Ja - det är ju så jag tänker också. Om man bara tittar på det rent logiskt och "klarögt", eller vad man ska säga... Men oavsett vilket så är jag iaf så himla, himla glad att vi iaf hittills faktiskt har en jättebra diskussion härinne, med jättebra ton och bra, seriösa, genomtänkta svar på varandras inlägg. :) 

Fast det är man ju inte - man har ju ingen möjlighet att inte acceptera om man vill leva med den här människan, eller hur? Se även t ex inlägg #32, där jag tycker att Man med egen erfarenhet slår huvet mitt på spiken.

Förresten - hittade du vad du sökte när du skrev att det var andra saker jag glömt att bemöta? Eller är där saker som du skrivit som jag fortfarande inte bemött?

Mycket bra svar!

Det tragikomiska är dock att det även finns en anledning för både kvinnor och män att vara otrogna, ur ett krasst evolutionspsykologiskt perspektiv.

Männens sexualitet är helt byggd efter kvantitet. Eva sprida sina gener så mycket som möjligt, med så många som möjligt. Vilket sannolikt resulterar i något/några dugliga avkommor. Det är inte säkert att familjens barn överlever/räcker.

Kvinnans sexualitet bygger helt på kvalitet. Kanske får hon enbart en enda chans att sprida sina gener vidare. Det är därför extremt viktigt att välja exakt rätt man att göra det med. Kvinnans man må vara en duktig och snäll försörjare. Dock långt ifrån säkert att han har tillräckligt fina gener att skaffa överlevnadsdugliga barn med. Naturen säger att starkast vinner. Starkast är dock ofta aggressiv och egoistisk....testosteronstinn. Det finns därför stor anledning för kvinnan att låta sig befruktas av den "starke", men låta barnen försörjas av hennes man.

Oavsett hur illa man än tycker om otrohet, så är i stort sett alla människor det förr eller senare. Allas ursäkter är bättre än den andres...

Jag har redan skrivit varför det sårar och skadar andra människor. Och självklart är det rimligt att bli sårad över att någon går bakom ens rygg, sviker ens överenskommelse och skadar ens tillit. 

Felet ligger hos den som har sex med någon annan eftersom det är denne som sårar och skadar andra människor. 

Ingen har tvingat någon till någon överenskommelse. Går någon in i en överenskommelse den egentligen inte håller med om och egentligen inte vill följa är på på dennes ansvar och samvete. Inte någon annans. Det är inte på något sätt synd om en människa som ljuger och lurar någon annan att tro att hen är okej med en grundläggande betydelsefull överenskommelse gällande förhållanden. 

Jag tycker inte att det är ett dugg viktigt att komma fram till den underliggande anledningen till att dom flesta samhällena och människorna tror på monogami. Varesig svaret är kultur eller biologi. Det finns vettiga argument för båda sidorna, kanske är det en blandning. Det gör ingen skillnad. Folk slutar inte vara sårade oavsett vilket svar du satsar pengarna på. Du skadar fortfarande människor. Att du hoppas att det är kulturellt betingat och någon gång i framtiden kanske ändras där folk blir helt okej med öppna förhållanden ändrar liksom inget. Du lever inte i någon framtid du lever idag. Frågan känns lika dum och värdelös som att starta en tråd och vilja veta varför folk mår dålig av att bli våldtagna. Det är ju bara en kroppsdel inuti en annan. Även om du inte kände för det just då är det verkligen rimligt att bli så upprörd? Svaret på frågan är inte relevant och det blir inte mer okej att våldta även om man kommer fram till att det är kulturellt betingat. 

Den bedragne har inte gjort något fel. Hen var helt öppen med sitt förslag för en överenskommelse, tvingade ingen och har fullföljt den överenskommelsen. Och nej att många inte är öppna för öppna förhållanden är inte under några omständigheter likvärdigt med att en person då blir tvungen att bli ihop med någon som tror på monogami. Man får helt enkelt välja mellan att få ett mindre utbud eller känna efter om man ändå är okej med att leva monogamt. Att något slutar vara lika lätt är inte tvång herregud. Om din fru hade en extra familj, en man och barn som hon älskar, på sidan av som du fick reda på. Du har inte lagt märke till detta eller tagit skada under tiden du inte visste. Är du okej med detta? Tycker du att du är "the bad guy here" som tvingat in din partner i en överenskommelse hon tydligen i hemlighet hade andra tankar om? 

Det är inte orimligt att vilja ha ett monogamt förhållande och det är inte orimligt att vilja ha ett öppet förhållande. Det handlar om personlig smak, åsikter och känslor. Vill du inte acceptera någon av dom förutsättningarna; välj något annat.

Jag tror också som du säger att det är individuellt och naturligtvis behöver man inte ha haft sex för att bli förälskad i någon. Men det säger sig självt att desto mer du sätter dig i en situation där du på olika sätt är nära med någon du är intresserad av ju större är risken att det utvecklar sig till något mer. Känslor uppstår sällan ur ingenting. Statistik på det kan nog bli svårt att få ihop men jag tycker det är sällan man ser trådar där det finns djupare känslor utan att TS redan varit otrogen, då brukar det snarare röra sig om en fling man kan gissa sig till är av övergående natur.

Vad exakt du jämfört med vet jag inte men du frågar i trådstarten om man ärligt kan medge att man aldrig gjort något ens partner inte skulle vilja att man gör för att sedan ljuga om det eller hålla tyst. Det finns nog relativt många saker man helst inte skulle se att ens partner gjorde eller bli upprörd över för tillfället som för den delen inte kommer i närheten av om de skulle vara otrogna mot en varpå jag tolkade det som att du menade att det vore hypokritiskt att svara nej men samtidigt vara emot otrohet. Och ja du har bemött det i tidigare inlägg fast jag får inte alls intrycket av att du förstår på vilket sätt det är ett svek om du är otrogen utan snarare att du tycker det är helt ok grundat på din uppfattning om att monogami är en fix idé.

Nej, jag kan inte hålla med dig, sett ur ett sådant perspektiv.
Snarare att historien och forskningen, helt eller i någon mån, har belagt motsatsen till det du beskriver.

Om man går tillbaka till evolutionen och om man tittar på djurarter som nu eller tidigare liknade oss människor så tror jag att även du vet att det inte stämmer det du påstår.

Hannen är ofta allt annat än monogam!
Detsamma gäller ju för många honor av många arter.
Handjuret sprider gärna sin säd i fler än en hona, bl a ofta med målsättningen att få till så många egna avkommor som möjligt.
Könsdriften är en av livets absolut starkaste drifter. Helt naturligt och i sin ordning, eller hur?
Frågan om försörjningen av dessa avkommor är nog hos hannen inte en särskilt prioriterad fråga...
Hur honkönet ser på detta är nog inte heller särskilt prioriterat för hannen när könsdriften sätter in.

Men en sak är absolut säker, ur ditt perspektiv så önskar honkönet para sig, och det är en extremt stark drift. Hon önskar bli befruktad och bli med avkomma. Inte alltid av samma hanne år efter år, eller hur?

Hos människan, även några andra arter men framförallt människan, har honkönet en mycket stark drift att bygga bo. I detta ingår att få barn. 
Hos människan är också ett framträdande drag att honan lägger sig vinning om att välja en partner som kan ta hand om henne, skaffa föda, sörja för hennes bo, inklusive barn. 
Men jag tror också att de flesta av oss känner till att honan inte alltid väljer att bli befruktad av samma hane som hon väljer för sin försörjning. Hon ser helt naturligt olika goda egenskaper hos två olika hannar! Kanske har vi hört talas om att försörjaren inte alltid vet om att barnets far är en annan än han själv? Mycket vanligt förekommande för inte alltför länge sedan i historien...

Några här har pratat om liknelser. Många av oss känner till en del om hundar, därför tar jag ett litet exempel;
(På förekommen anledning måste jag påpeka: dock påstår jag inte att människa och hund är särskilt besläktade, men exemplet är trots allt mycket relevant som tankeexempel)
Vem har någonsin hört talas om en monogam hanhund? Eller en varg? Bryr han sig om sin avkommas försörjning? Blir han sugen och gillar han att para sig med en löpande tik, får han stark könsdrift när hon löper? Kan han själv tygla sin könsdrift och på eget bevåg låta bli att para sig med en löpande hona? Frågar han den förra tiken han parade sig med om lov eller vad hon tycker i frågan? Lyssnar han på matte? Etc...

Nåja, att det fortfarande finns basala instinkter även hos hos människan, om detta är vi fullt överens. Dock tolkar jag utfallet lite annorlunda än du.

Klockrent tycker jag !

Det mesta du skriver är enligt min mening mest en fråga om hur du själv väljer att se på saken och hur du har låtit miljö och arv påverka dina egna uppfattningar. Det du tycker är logiskt är självfallet inte lika logiskt sett ur ett annat perspektiv.

En fullt logisk anledning till att vara emot att ens partner har sex med andra människor är att det ofta leder till förvecklingar.
Nä, det är inte fullt logiskt att det ofta leder till förvecklingar.
Alla undersökningar visar att otrohet inte är särskilt ovanligt.
Alla de s k otroheter som inte uppdagas känner vi inte till.
Min logiska slutsats är att det ofta INTE leder till förvecklingar.

men många gånger ser det inte ut så i realiteten
Hur kan du veta det? Jag menar att mycket tyder på att många i realiteten faktiskt klarar det.

 det primära förhållandet ofta negativt
Hur kan du veta det? Om otrohet inte är särskilt ovanligt, men många förhållanden lever vidare, så menar jag följaktligen att många förhållanden INTE påverkas negativt.
Jag menar att, av helt naturliga orsaker, det är minst lika möjligt att människor och därmed förhållanden faktiskt påverkas positivt.

när det väl uppdagas
Det är en förutfattad mening. Om man ser det som jag beskriver saken, att otrohet inte är ovanligt, så tyder allt på att många s k otroheter INTE uppdagas.
Och faktabaserat, om partnern inget får veta så ställs han/hon INTE inför att hantera svek och lögner.

Att det finns skillnaden manligt/kvinnligt håller jag med om.

könssjukdomar och oönskade graviditeter
Det är följder som sannolikt är extremt ovanliga.
Du för ett hypotetiskt resonemang men rent hypotetiskt bedömer jag det som tusenfalt mera troligt att det inte blir några sådana följder!

Min uppfattning om känslor omkring löften och svek handlar strängt taget om vilka känslor man själv tillåter sig att ha, för vilket jag har redogjort i ett annat inlägg.
Framförallt är det min bedömning att två olika individer inte tolkar ett löfte på exakt samma sätt utan man låter tolkningen påverkas av många olika omständigheter som fullt logiskt kan ändras över tid.

Fast om du tycker att frågan är dum och värdelös så behöver du ju inte lägga din tid på att svara på den. För mig är det ingen dum eller värdelös fråga - jag tycker att den är ganska avgörande. Om man inte har nån rationell anledning till - nåt rationellt svar på - varför man tycker att monogami är viktigt så är det väl dags att omvärdera sin åsikt? På samma sätt som det alltid är dags att omvärdera åsikter som inte har en rationell grund. Om nån däremot har en rationell anledning så är det dags för mig att omvärdera min åsikt. Alltså tycker jag att frågan är viktig. 

Jag vet inte om du menar allvar med parallellen till våldtäkt, eller om den bara är ett retoriskt grepp. Om du verkligen menar allvar, och dina frågor här är seriöst menade, så ska jag försöka svara på dem - men väntar med att lägga tid på det tills jag vet om det var seriöst menat.