Otrohet - vad tycker du?

Man kan med absolut säkerhet älska sin partner, äkta djup, ärlig och innerlig kärlek, men ändå ha sex med en annan person.
Du kan alltså med fog tro att din man älskar dig och bara dig, men att han trots detta kan ha sex med en annan, utan att det på något enda litet sätt påverkar hans äkta kärlek till dig. Otrohet måste inte alls hänga ihop med kärlek eller på något sätt påverka kärleken.

Dock tycker jag att det är trevligt om en sexuell upplevelse också hänger samman med vissa känslor, t ex en tillfällig förälskelse. För många kvinnor tror jag detta nästan är en förutsättning om sexet ska bli bra.
Men en tillfällig förälskelse behöver ju inte på något sätt påverka kärleken till min partner.

Sedan har jag förståelse för att en s k otrohet kan leda fram till negativa känslor hos dig. Jag har själv upplevt motsvarande tidigare i livet. Men rent krasst och faktabaserat är det ju känslor som du själv skapar och som du tillåter dig själv att känna.
Precis som för andra människor i dina andra exempel.

Om jag har kommit till insikt om detta och väljer ett annat synsätt, att jag aktivt väljer att inte låta mina egna känslor spela mig ett spratt, så innebär det alls inte att rycka på axlarna och inte bry sig.
För mig handlar det snarare om att äga mina egna känslor och att äga min egen situation.
Jag väljer medvetet att inte tillåta mig bli ett offer för omständigheterna.
Man har alltid ett eget val att göra om man blir utsatt för otrohet som blir uppdagad. För mig personligen är det allra bästa om jag slipper göra ett val, alltså; det jag inte vet mår jag inte dåligt av.

Om s k otrohet inte uppdagas behöver vare sig du eller jag göra något val, vi vet inte och det medför inga konsekvenser överhuvudtaget.
Om det uppdagas finns ingen självklar lösning som gäller för alla. Här på FL är väl det vanliga rådet alltid att lämna.
Men i verkligheten tyder allt på att de flesta klarar av att inte lämna och i stället väljer att gå vidare i livet inom sitt eget förhållande.
Min uppfattning är att flera klarar att gå vidare stärkta och på ett utomordentligt bra sätt. Utfallet tror jag att man själv har alla möjligheter att avgöra.

Jag förstår. Ja, som sagt - det är många saker vi tycker lika om, så jag förstår misstaget, även om det var väldigt obehagligt... Men nu är det utrett iaf - tack! :)
Ja, där håller jag med dig. Det tycker jag är det största dilemmat med det hela.
:) Jag gillar liknelser! Jag tycker de är bra för att förtydliga, och för att visa på andra perspektiv. Men just den här liknelsen fattade jag inte... Haha känner mig sjukt trög nu, men fattar verkligen inte. Kan du förtydliga?

Precis. Tyvärr.

Oj - förlåt! Vad? Alltså, det här inlägget syftade tillbaka på mitt eget inlägg... Men var det nåt i ett av dina inlägg jag glömde bemöta? I så fall vad? Du missade inte inlägg #11 va? Jag trodde att jag hade bemött allt i ditt inlägg där, men om inte så påminn mig :)

En fullt logisk anledning till att vara emot att ens partner har sex med andra människor är att det ofta leder till förvecklingar. Det heter gärna att man har full kontroll, kan skilja på sex och känslor osv men många gånger ser det inte ut så i realiteten. Bara här på familjeliv är det ett ständigt återkommande inslag med gifta (eller på andra sätt upptagna) kvinnor som blivit lite less på vardagen samt träffat en man, haft sex med honom och nu är stormkära samt överväger att lämna en långvarig relation bakom sig. I de fall så inte sker utvecklar sig inte sällan ett parallellt förhållande på sidan av med både emotionella och sexuella inslag. Det får flera effekter - dels påverkas det primära förhållandet ofta negativt under tiden det pågår och dels blir det betydligt svårare att reparera skadan när det väl uppdagas och partnern ställs inför ett långvarigt svek samt en mängd lögner.

När det gäller män tror jag det är vanligare att ha kortare otrohetsaffärer eller engångsligg än vad det är för kvinnor. Därmed inte sagt att det inte finns många män som är och har varit beredda att lämna hus och hem för den andra kvinnan. Poängen är att sex ofta agerar som en katalysator i det här sammanhanget. Många människor blir någon gång under livet lite intresserade av någon annan än sin partner eller ägnar sig åt "oskyldigt" flörtande vid något tillfälle. Man kanske tycker att den nya kollegan t ex är rätt snygg och verkar spännande. Det blir dock inte mer än så eftersom man inte sätter sig i en situation där man tillbringar mer tid privat med att vara väldigt intima med varandra, lära känna varandra bättre, se hur sexuellt kompatibla man är osv. 

En annan typ av förvecklingar som kan vara väldigt problematiska stavas könssjukdomar och oönskade graviditeter. Många par använder inte kondom utifrån den överenskommelsen att man är exklusiva med varandra och har varit smittfria när man gått in i förhållandet. Är din partner otrogen däremot saknar du möjlighet att kontrollera om denne har skyddat sig samt löper själv risk att omedvetet bli smittad av ev. könssjukdomar. Inte heller finns det någon garanti att otroheten inte resulterar i en graviditet (inte ens om de båda parterna vidtar åtgärder för att förhindra det vilket du återigen saknar möjlighet att kontrollera om de har gjort). 

Sen kan man också ha andra skäl till varför man tycker att sex bör vara exklusivt i ett förhållande, jag har flera sådana men känner att det här inlägget börjar bli ganska långt redan så avrundar här. Till syvende och sist är otrohet alltid fel därför att du bedrar din partner och frångår en överenskommelse ni haft med varandra. Du kan inte jämföra ett svek när det gäller något du vet är extremt viktigt för din partner och en grund för ert förhållande med smålögner kring saker som knappast skulle leda till att denne ville bryta upp men kanske blev arg på dig ett tag. Om du inte vill ingå en sådan överenskommelse och tycker att det är en fix idè av din partner att kräva det står det dig fritt att bryta av eller alternativt informera din partner om att du inte tänker följa den så de får välja om de vill bryta med dig. Ljuger du istället och går bakom ryggen på din partner är det du som visar noll respekt, hänsyn eller medmänsklighet.

Trohet är en självklar och sund tanke eftersom otrohet skadar och sårar andra människor, mest människan du säger dig älska men kan även skada barnen och splittra familjer. Polygami och öppna förhållanden räknar jag inte in där då det inte på något sätt handlar om eller går att jämställa med otrohet. Så länge alla är öppna om med på vad som pågår är det helt okej. Monogama förhållanden är inte bättre än öppna förhållanden eller vice versa. 

1. Nej absolut inte. Vill man ha ett öppet förhållande och ligga med andra måste man vara öppen med detta och diskutera det med sin partner först. 

3. Som jag sa först, man skadar och sviker andra. Sin partner och familjen. Man går bakom ryggen på någon, ljuger, förstör någons tillit, sårar deras känslor, slittrar sin familj. Bidrar till ett bittrare samhälle där folk har svårt att lita på varandra. Människor som får sin tillit brutalt sviken kan påverkas enormt av detta resten av livet. Vissa återhämtar sig liksom aldrig utan lever resten av livet utan att våga lita på någon igen. 

4. Nej jag tror faktiskt inte det. Inget jag kan komma på. Har det varit något lär det ha varit någon småsak eftersom jag inte kommer ihåg det. 

Nja, min erfarenhet är att många, kanske de flesta i mogen ålder försöker förlåta och gå vidare, beroende på omständigheter runtomkring, typ rädsla, ekonomi, barn, men att det håller något eller några år, men att man sedan går åt olika håll.
Det finns ju en ingrediens i företeelsen otrohet, och det är lögnen och smygandet, som (man) påtalat,och som är svår att komma förbi. Om lögnen inte finns, är det ju inte längre otrohet.
Vid otrohet i yngre ålder där inte dessa saker finns att ta hänsyn till är det ytterst få som stannar enligt min erfarenhet. Då verkar det vara bättre att söka sig vidare och kanske hitta någon med samma inställning till otrohet som man själv har.

Nej, det är inte svårt att förstå att nån känner sig sviken om man bryter ett löfte... det som är svårt att förstå är hur man kan avkräva någon ett sådant löfte till att börja med. Jag har redan skrivit om detta i mina andra kommentarer; att nej, man borde inte ingå i en överenskommelse om man inte kan leva upp till den - men vad har man för val när majoriteten av alla människor faktiskt ställer detta krav? Det jag menade med fix idé var att synen på trohet i sig själv är en fix idé snarare än något som grundas på logik och/eller medmänsklighet. Det är naturligtvis ingen fix idé att man kommit överens om trohet.
Jag har levt i både öppna och ett monogamt förhållande. I båda typerna har man regler och överenskommelser - absolut. Det är bara det att de regler jag haft i ett öppet förhållande har jag förstått och kunnat skriva under på, medan de regler (beträffande just trohet då) som jag hade i mitt monogama äktenskap var obegripliga (men nånting jag gick med på eftersom jag inte såg mig ha nåt val). 
Jag citerar mig själv här :) 

Det var ett riktigt bra svar!!! Verkligen! Äntligen någon som faktiskt närmar sig själva kärnfrågan: varför många instinktivt känner att otrohet är fel. För det är klart att det är fel att svika någon, men det är ju inte en förklaring till varför det skulle vara så fel att ha sex med nån annan.

Syftar till
Det man inte vet har man inte ont av.
Men när man får reda på det.....