Wow, vad spännande att läsa om alla era historier! Jag blev sjukskriven för utmattning för ett par år sen, kom tillbaka och jobbde heltid ett halvår och sedan sjukskriven på deltid för depression sen förra hösten. Nu rekommenderade företagshälsovården mig att utreda för AD(H)D och jag gjorde en egenremiss för några dagar sedan.
I den var en fråga:
Beskriv hur du mår just nu och vilka svårigheter du upplever i vardagen
Just nu mår jag? oklart. Vissa dagar har jag massor av energi och kreativitet, startar upp uppgifter både hemma och på jobbet och tiden flyger fram. Samtidigt inser jag att det sällan är så att jag blir FÄRDIG med saker. Jag börjar, kommer en bit, har idéer, men när det ska färdigställas är det som att mitt fokus är slut.
På jobbet är en stor utmaning att jag har väldigt stor frihet (och ansvar). Konsekvensen är att det känns oorganiserat och ostrukturerat. Förr hade jag tusen listor och högar och deadlines och mail och lyckades på något vis i sista stund komma ihåg och få färdigt saker. Nu är det som att den där organisatören som håller ordning på mig har tagit semester och jag lyckas inte få ihop någonting. Var ska jag börja? Var ska jag sluta? Hur ska jag göra? Jag har svårt att ta initiativ och att tänka på flera saker parallellt. Ofta känns det mer övermäktigt och jag blir bara sittande och stirrar, eller gör listor över saker som ska göras utan att någonsin börja göra dem.
Hemma är det liknande, men på vissa sätt värre. Jag tappar bort saker, glömmer saker. Med barnen är det allt eller inget, antingen dansar, sjunger och kittlar jag dem i säng på kvällen eller så sitter jag i soffan och orkar inte ens följa med till badrummet. Så är det förresten med det mesta. Allt eller inget. För mycket eller för lite. Det finns inget lagom. Ibland känns det som att barn och partner får anpassa sig för mycket efter mig. Jag vet inte själv hur jag ska reagera eller hur jag är.
Jag är tyst och inåtvänd, eller avbryter alla och tar all plats. På jobbet såväl som privat.
Vissa dagar lyckas jag inte gå ur sängen, känner mig helt värdelös, lyckas inte göra någonting. Jag orkar inte ens bry mig om mina närmaste.
Inom mig har jag alltid haft mycket rastlöshet och oro. Har alltid kommit för sent, eller exakt på minuten, med andan i halsen. Jag försökte i samband med utmattningen hösten 2017 öva på att istället komma för tidigt, försöka hitta någon slags lugn eller njutning i att ha tid över eller få en paus i vardagen, men det känns som att jag försöker lura mig själv utan att gå på det.
Har de bekymmer du beskriver gjort att du fungerat sämre i ditt arbete, på att sköta ditt hem, eller i att umgås med andra människor?
Ja.
Jag lyckas inte få mycket gjort på jobbet, se ovan.
Jag lyckas inte få mycket gjort hemma. Ingen städning, får påminnelser på räkningar, glömmer gympapåsar, tappar bort bilnycklar och allmänt opraktiskt beteende.
I relationen med andra känns det som att jag antingen är oengagerad eller sur och irriterad på mina närmaste. Jag väljer att inte boka in och/eller ställer in umgänge med andra. Det finns liksom ingen energi kvar efter att jag? ja, ibland räcker det med att ha gått upp ur sängen så är den slut. Men ibland lyckas jag umgås och då kan jag vara sprudlande energisk. Fast det kostar på, dagarna efter kanske jag inte kommer ur sängen?
