Anonym (Strulisen) skrev 2019-03-05 14:59:21 följande:
Jag gjorde enbart utredningen för jag ville ha medicin så att jag ska kunna skärpa mig på jobbet och hemma. Nu ett tag efter att jag fått diagnosen har jag kommit på att det är bra att satsa hårt på att strukturera upp livet så mycket det bara går för att få ännu mera flyt.
Mycket av min ångest beror nog på att jag är konstant stressad för att jag känner att jag inte har koll på läget.
Sedan har jag påminnelse i mobilen en gång i veckan att jag ska ta tag i mina rutiner igen så att det inte ska rinna ut i sanden som det ofta gör :).
Har lärt mig att inget går som på räls särskilt ofta så det är bara att börja om och börja utan att älta det så mycket.
Har du testat att ersätta ditt ätande med något annat?
Blir du också sjukt engagerad i vissa saker/projekt?
Fumlar du också till det med tider? Jag brukar passa dem men är alltid stressad i sista sekund.
Vad är din positivaste sida? Har den med diagnosen att göra?
Jag är så ruggigt fascinerad av allt det här. Har alltid trott att ingen förstår mig sen finns det ju hur många som helst med ungefär samma problem.
Mitt hetsätande går verkligen inte att ersätta med något annat...har försökt med allt, träning mm. Den inre rastlösheten tar kål på mig.. har försökt men det slutar alltid med att inget håller i längden och så blir det åter till maten.... och jag kräks inte så pendlat mkt i vikt, å bara det ger mig ångest...ond cirkel!
Oja, när det verkligen är ngt jag finner intressant blir jag superintressserad, går all in, nästan helt maniskt... ofta så slutförs det inte. E det nåt jag finner inte super-intressant blir jag sååååå uttråkad, oxh rastlös! Förr bytte jag jobb ofta för jag tröttnade snabbt och lärde mig alt så fort..det var liksom ingen utmaning längre... till slut tyckte jag det var pinsamt att ständigt byta jobb, vad skulle folk säga å hur skulle det se ut i cv:n liksom...?!? Så jag har tvingat mig själv att vara kvar på samma ställe nu...sååå trist och det får mig att må dåligt såklart!
Att passa tider och glömska har jag inga Peo lem med alls - snarare tvärtom! Väldigt duktig med att komma ihåg tider och bra minne....det e väl detta som gör lite att jag kanske fallerar i en utredning....men vad jag förstår så måste man inte ha dessa problem...
Mina positiva sidor eller styrkor är att jag är grymt kreativ, energisk ( i vanliga fall, just nu utmattad ) glad och positiv, enormt driven och företagsam och kan tänka utanför boxen... förstått att detta kan ha med diagnosen att göra.... alltid varit väldigt framgångsrik i allt jag tagit för mig, tills för ett par årsedan då ångesten eskalerade, kanske pga väldigt impulsiva beslut om saker å ting.... så sakta men säkert känns det som alla mina hjärnfunktioner minskat drastiskt år för år som gått..jag som annars varit extremt snabbtänkt har istället blivit trög, svårt att hänga med i samtal och förstå osvosv...
Extremt intryckskänslig har jag blivit också.
Har även svårt för långsamma människor. I min värld måste allt gå super-snabbt annars blir jag heltokig!
Sen e jag rätt bra på struktur numera - märker att jag mår gott av det och det är något jag lärt mig genom åren.
Kan inte heller kolla på film, tankarna går i 200 så finner ingen ro till det
Jag hoppas såklart på diagnos och att få testa medicin.... hoppas att det främst ska hjälpa med att lugna min inre rastlöshet och att mina hjärnfunktioner ska komma igång igen...
Hur kommer det sig att du inte provat medicin tidigare...när du fick diagnosen för ett halvårssedan? Blir man inte ivrig att testa direkt så att säga...?
