Varför handlar folk så mycket processat kött?

Alltså, lägg av!

Min farfar och morfar blev båda 95 år och dog friska utan att ha behövt bo på äldreboende nån av dom. Ingen av dom var veganer. Farfar var nykterist men morfar var det inte, morfar rökte också cigarill ibland. Båda åt processat kött. Givetvis inte enbart och 5 ggr om dagen men dom åt fläsk, bacon, leverpastej osv som en del av en blandad kost. Farmor dog vid 80 och hon kunde knappt röra sig. Var både överviktig och i mycket sämre skikt. Hon var vegetarian eftersom hon älskade djur och även nykterist och hade aldrig rökt.

Morfar och farfar däremot tog dagliga promenader och klarade sig själva. Dock hade ingen av dom nånsin gått på yoga, tränat på gym, varit ute och joggat osv.

Mjölkprodukter åt dom också dagligen.

Själv äter jag vad som är gott, fast med måtta. Att undvika allt som det blir cancerhysterier kring, ja då kan man väl knappt äta någonting, låter som ett tråkigt liv att vara så hysterisk hela tiden.

Just det. Är det hälsosamt att vara en hysterika?

Det är ett fruktansvärt tråkigt och antiintellektuellt samhälle där vuxna människor är besatta av sina magrutor och en falsk känsla av kontroll över odödlighet och ?perfekt? hälsa. Där vuxna människor skambelägger feta och rökare och beter sig som puritanska moralister, tar upp all samtalstid med hysteri kring ?hälsa? och dödar all glädje och spontanitet.

Det är ju så. Du är avskräckt av historierna runtomkring dig. Känslomässig respons förakrad i din historia/historierna runtomkring dig. Vi alla formas av och förankras i våra historier på olika sätt. Färgas. Du har färgats på ett sätt. Jag vet inte dina exakta historer om dessa runt om dig med välfärdssjukdommar, men låt mig ändå dela de 4 historier som färgat mig starkast när det kommer till mat, välfärdssjukdomar och cancer.

Fall nr 1: Morfar. Han blev lite över 60. Dog i lungcancer. Han hade aldrig rökt i sitt liv. Jag kände aldrig honom annat än genom hans dagböcker, som jag har lagt beslag på. Han gillade dock god mat, fina viner och sprit. Mamma och mormor berättade ibland att han alltid kom hem varje fredag med lammkotletter och något nytt och spännande från saluhallen som de tillagade tillsammans. Det var livskvalitet, det.

Fall nr 2: Mamma. Dog av spridd cancer innan hon fyllde 50. Hon var sjuk i över 10 år. Livskvalitet var ett viktigt koncept för henne, och mat, bak och dryck var en viktig komponent av hennes. livskvalitet. Ju mindre hon kunde äta desto viktigare var det för henne att det var gott. Biff var gott, och rulltårta. Spenat var också gott, och blomkål. Svensk husmanskost var gott och att testa nya kryddor och saker var livskvalitet. Och att samlas och laga och äta tillsammans.

Fall nummer 3: Pappa. Söp ihjäl sig vid 60. Inte så mycket att säga. Såg sällan av honom annat än full på något golv.

Fall nr 4: Mormor. 90 år gammal blev hon. Frisk och kry, men ramlade. Ordet finns här igen; livskvalitet. Mat igen som en viktig komponent av livskvalitet. Min mormor var smal som en sticka och ganska lång, längre än mig trots sin höga ålder (gamla kan, som bekant, krympa en del), men annars en riktig bull-mormor. Alltid när vi kom hem utomlandsifrån luktade hela huset pannkakor och kanelbullar. Varje söndag bjud hon på hemgjord fika, rulltårta, bullar och några sorters kakor. Maten hos mormor var alltid ny och spännande eller enkel, kalssisk husmanskost eller torparmat. I hennes kök samlades vi och lagade och bakade tillsammans, hur trångt det än blev.  En av de sista sakerna hon och jag gjorde tillsammans var att laga mat och baka till hennes 90-årsdag. Jag gillar fortfarande inte frukttårtor med gelé på, btw.

Och jag då? Jag tror du kan gissa. Ledorden i köket är "Nyfikenhet och livskvalitet, tillsammans". Det är det som har format mig. Jag har, precis som mamma, genomgått cancer. Överlevde, obviously. Jag är inte ens nykterist eller anti-alkohol, även om jag inte dricker så ofta eller mycket.  Trots allt har jag fått något annat än du. Du har blivit "avskräckt". Jag har blivit... jag vet inte vad jag ska kalla det. Livsnyfiken? Obrydd? Medveten om att livet inte slutar förän det är slut och att livskvalitet är viktigare än att vara nyttig jämt?

Jag är också medveten om att livskvalitet är olika saker för olika människor.

Nej, det känns som det vore väldigt stressande att bli helt till sig över vad man ska och inte ska äta, ännu värre om man även ska stressa upp sig över vad andra äter. Det kan inte var bra för hälsan.

Förresten, om dina val står mellan sushi och snabbmakaroner, välj snabbmakaronerna. Mer socker i 6 bitar sushi än i 100g snabbmakaroner.

Känner ingen som varit mellan 50-70 som varit sjuka och begränsade pga sin kost så det är inget som oroar mig.
Blir jag sjuk, ja, då blir jag. Jag tänker inte sluta njuta av det jag gillar att äta för att det kan hända.
Precis som att jag inte slutar åka bil för att jag kan krocka.

Det hade varit så kul om det hade gått att diskutera här på FL utan det ständiga polariserandet. Hälsa=magrutor och ytlighet, nyttig mat är äcklig, bryr man sig om vad man stoppar i sin kropp till vardags så är man inte riktigt klok osv osv.

Är ju ett intressant ämne vad som händer med maten vi äter och varför man väljer att äta det man gör. Men när allt blir en debatt-tävling så spelar det ingen roll vad man diskuterar. Tycker det är synd.

Haha, ja preciis...:) Och mellan falukorven och fisken, vad är ditt råd då? 

Tycker att sushi är helt ok som snabbmat betraktat, trots det höga sockerinnehållet.