Hej!
Vi ska påbörja vår fjärde ivf i augusti/september. Det är alltid skönt att kunna skriva av sig och diskutera med andra som går igenom liknande, så häng gärna med i tråden så peppar och hjälper vi varandra under behandlingarna!
Åh så bra med 6 befruktade ägg! Hoppas på fina blastisar till er :)
Jag är rätt nervös inför äggplock, hoppas det inte gör för ont och att vi får ut fina ägg
åh, lycka till med plocket imorgon! Kom ihåg att andas djupt, be om mer smärtstillande om du behöver och tänk på att det är över fort! Såklart upplever alla olika men om det hjälper något så tyckte jag det var helt ok! Det kommer gå fint! :)
Hej på er,
Precis hittat hit. SÅ glad för det!! Kort intro: sekundärt barnlösa sen 1,5 år och genomgår just nu vår första ivf. Äggplock igår. Hade 10 ägg på andra VUL i fredags men igår fick de ändå ut 16 (!) ägg. Blev förvånad, lite glad men ganska orolig för att det var lite många också. Beordrad vila för att undvika överstimulering. Igår låg jag på soffan, idag tog jag en lätt promenad men fick ganska ont därefter. Ni som gjort ÄP. Hur länge hade ni ont efteråt? Hur länge bör man ta det hellungt? Så orolig att jag inte får tillbaka något embryo denna månaden pga detta. Vore jobbigt, även om jag vet man får hoppas på frysen och senare cykel isf. Men ändå, såå inställd på insättning till helgen. Den mentala biten...ni vet.
Någon mer som plussat och är konstant orolig?
Med två missfall i historiken känns det så oerhört hjärtskärande att veta att det kan hända igen. Magkänslan är bra men jag vet ju hur det var de andra två gångerna- allt kändes bra fram till ca vecka 7 då det började bli blodspotting/rosa i "lutinuskladdet" och sen gick det bara åt helvete från den punkten.
Nu är jag i vecka 5+4 och det känns ju att det händer saker (ilande känsla i livmodern då och då, ömma bröst, extrem trötthet) men har aldrig haft mer symptom än så och blev aldrig något illamående eller dylikt de andra gångerna heller. Vill bara få ett tydligt tecken på att allt går åt rätt håll- ÖNSKAR att jag kunde vakna med extremt illamående så jag får ett tecken på att denna gång vill det lilla krypet minsann stanna.
Hur ska man stå ut till vecka 12 när man kan börja slappna av? Har som längst kommit till vecka 10 innan, men då hade fostret dött redan i v7 (MA)....
Vet att det inte finns några svar på detta, vill bara skriva av mig.
Ha en fin dag allihopa <3
Någon mer som plussat och är konstant orolig?
Med två missfall i historiken känns det så oerhört hjärtskärande att veta att det kan hända igen. Magkänslan är bra men jag vet ju hur det var de andra två gångerna- allt kändes bra fram till ca vecka 7 då det började bli blodspotting/rosa i "lutinuskladdet" och sen gick det bara åt helvete från den punkten.
Nu är jag i vecka 5+4 och det känns ju att det händer saker (ilande känsla i livmodern då och då, ömma bröst, extrem trötthet) men har aldrig haft mer symptom än så och blev aldrig något illamående eller dylikt de andra gångerna heller. Vill bara få ett tydligt tecken på att allt går åt rätt håll- ÖNSKAR att jag kunde vakna med extremt illamående så jag får ett tecken på att denna gång vill det lilla krypet minsann stanna.
Hur ska man stå ut till vecka 12 när man kan börja slappna av? Har som längst kommit till vecka 10 innan, men då hade fostret dött redan i v7 (MA)....
Vet att det inte finns några svar på detta, vill bara skriva av mig.
Ha en fin dag allihopa <3
Någon mer som plussat och är konstant orolig?
Med två missfall i historiken känns det så oerhört hjärtskärande att veta att det kan hända igen. Magkänslan är bra men jag vet ju hur det var de andra två gångerna- allt kändes bra fram till ca vecka 7 då det började bli blodspotting/rosa i "lutinuskladdet" och sen gick det bara åt helvete från den punkten.
Nu är jag i vecka 5+4 och det känns ju att det händer saker (ilande känsla i livmodern då och då, ömma bröst, extrem trötthet) men har aldrig haft mer symptom än så och blev aldrig något illamående eller dylikt de andra gångerna heller. Vill bara få ett tydligt tecken på att allt går åt rätt håll- ÖNSKAR att jag kunde vakna med extremt illamående så jag får ett tecken på att denna gång vill det lilla krypet minsann stanna.
Hur ska man stå ut till vecka 12 när man kan börja slappna av? Har som längst kommit till vecka 10 innan, men då hade fostret dött redan i v7 (MA)....
Vet att det inte finns några svar på detta, vill bara skriva av mig.
Ha en fin dag allihopa <3
Åh så bra med 6 befruktade ägg! Hoppas på fina blastisar till er :)
Jag är rätt nervös inför äggplock, hoppas det inte gör för ont och att vi får ut fina ägg
Någon mer som plussat och är konstant orolig?
Med två missfall i historiken känns det så oerhört hjärtskärande att veta att det kan hända igen. Magkänslan är bra men jag vet ju hur det var de andra två gångerna- allt kändes bra fram till ca vecka 7 då det började bli blodspotting/rosa i "lutinuskladdet" och sen gick det bara åt helvete från den punkten.
Nu är jag i vecka 5+4 och det känns ju att det händer saker (ilande känsla i livmodern då och då, ömma bröst, extrem trötthet) men har aldrig haft mer symptom än så och blev aldrig något illamående eller dylikt de andra gångerna heller. Vill bara få ett tydligt tecken på att allt går åt rätt håll- ÖNSKAR att jag kunde vakna med extremt illamående så jag får ett tecken på att denna gång vill det lilla krypet minsann stanna.
Hur ska man stå ut till vecka 12 när man kan börja slappna av? Har som längst kommit till vecka 10 innan, men då hade fostret dött redan i v7 (MA)....
Vet att det inte finns några svar på detta, vill bara skriva av mig.
Ha en fin dag allihopa <3