hur få ett öppet förhållande att funka när den ene inte egentligen vill?

och det här är ett annat exempel på ett inlägg som helt enkelt inte är meningsfullt att försöka besvara, see?

Relationen fick sig en liten törn första månaderna pga han tog upp detta, då jag inte visste hur förhålla mig till allt, och då vi så nyligen blivit ihop var det ju det jag ville fokusera fullt ut på. Det är det jag menar att jag behövde en stabil grund först. Hur ska jag lita och ha förtroende för någon jag inte ens känner ordentligt? Att öppna upp en relation kräver respekt, trygghet och förtroende. Sånt behöver byggas upp.

Vi har båda mandat att träffa andra. Skydd är ett krav för båda. Jag vill veta om han träffar någon som ev kan bli mer regelbunden kk, men jag vill inte veta detaljer om vad de gör. Vi berättar om vi skall träffa någon. Han vill veta lite mer än vad jag vill. Vi har sagt att vill man veta mer får man fråga, svaret skall alltid vara ärligt, men då får man även vara beredd på att kanske höra något man inte vill höra/veta.

Han har träffat fler än mig, men inte jättemånga. Som sagt, han springer inte efter alla tjejer, tack och lov. Jag är ju som sagt lite mer monogam av mig, så inte direkt känt behovet att ligga med andra. Har legat med några få. Vi är båda typerna som föredrar mer friends with benefits relationer än rena kk-relationer.

Erkänner dock att ibland har det känts som jag ?borde? ligga med andra för att liksom ?jämna ut det?, men sen skakar jag bort den tanken. Vill jag ligga så kan jag göra det, men vill jag inte är det löjligt att göra det bara för att jag kan. Vet om par där det blivit jobbigt för den ena att den andre träffat fler/haft lättare träffa nya så det är helt klart en faktor att också ta i beräkningen. Eller att någon blir kär i den tredje parten. Självklart kan det hända även i monogama relationer, men statistiskt ökar man ju risken/chansen ju fler man tar in i sitt liv.

Ah ja, då fattar jag vad du menar. Makes total sense med tanke på att du i det skedet var monogam.Låter väldigt klokt och genomtänkt.Ja, det är det ju faktiskt, även om känslor inte alltid går att styra. Skönt att du kan skaka bort de tankarna i alla fall.Fast där är jag väldigt tveksam. Som jag skrev i ett annat inlägg ovan:Jag skulle alltså vilja säga att risken ökar i takt med ju fler MÄNNISKOR man har i sitt liv - inte i takt med ökat antal SEXPARTNERS. Men det kanske bara är jag som funkar så? Som blir kär i folk på andra grunder än sex menar jag.

Jag skulle nog säga att det är den monogama som löper större risk att bli kär i tredje part eftersom det oftast handlar om att välja kk med nån som skulle kunna vara en potentiell partner. Det är där skillnaden kommer spela in mellan dig och din kille. Han väljer nog inte ut en trevlig lekkamrat utan han utgår ifrån sitt monogama tänkande.

Nej, jag driver inte med dig. Jag försöker utvidga din horisont genom att utmana ditt stela tankesätt och kompromisslösa attityd.Du fick känslor för din nuvarande partner medan ni var KK, så då kan det väl hända igen?

Det är helt klart en poäng.

Ok 

Du måste ha i åtanke att ni spelar på olika planhalvor. Och olika spel. Du spelar fotboll och din kille golf. Även om ni öppnar upp ert förhållande kommer han fortfarande utgå från sitt monogama tankesätt och monogama känslor - det är ju det som är hans läggning och grundläggande inställning och något som inte kan tas bort.

Just därför finns det större risk att han faktiskt kärar ner sig i nån tjej han träffar på sidan om. Han spelar intim golf med känsla. Medan du tar en öl med fotbollslaget och kallar alla för polare... Typ så... Förstår du skillnaden?

Jag och min kille har båda svårt för bli kära i någon generellt, däremot kan jag bli förälskad i olika grader. Är det ren kk som mest går ut på träffas, ligga och hej då så har jag inga problem hålla det ytligt. Då jag hellre har fwb relation, vilket för mig innebär att man faktiskt kan umgås utanför sängen också, vet jag att risken är högre för mig att bli småförälskad i någon. Jag har lättare än min kille att bli emotionellt investerad i någon jag umgås med och jag har oftast inte sex utan att det finns någon form av annan connection. Nej, jag blir inte kär i folk endast pga sex, men jag har oftast inte heller sex med män som jag inte skulle klicka med utanför sängen. Det är dock bara så jag är, talar inte för andra.

Men absolut ökar risken med antalet människor i sitt liv, och det är väl lite det jag tänkte på för ökar du antalet sexpartners ökar du automatiskt antalet människor i ditt liv. Samtidigt är ökandet av människor i mitt liv inte heller en rättvis indikation på ökad risk. Jag har tex alltid haft lätt få nära vänskapsrelationer med män och inte sjutton blir jag kär (eller ligger) med dem alla. Så det där är en komplex sak Vet bara att jag aldrig skulle dejta någon som skulle förbjuda mig ha vänskapsrelationer med andra män på basis av svartsjuka.

Oh ja - självklart gör jag det. Nu gällde ju min kommentar i #157 huruvida risken att nån kärar ner sig i en annan och lämnar sin parter är större i ett strikt monogamt förhållande eller i ett öppet förhållande/polyförhållande - inte vem som är mest trolig att lämna sin partner i ett öppet förhållande där den ene egentligen är monogam (ville bara förtydliga detta, så att du inte missuppfattar min kommentar i #157), men visst förstår jag vad du menar, och du har som sagt en klar poäng där. Det är ju dock en risk jag får ta, och inget jag sen kan komma och yla om, ifall det skulle hända.

Älskar för övrigt din förmåga att använda metaforer  Mästerligt!!