Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Gravid och svartsjuk - nu har han fått nog

    Sön 15 sep 07:54 Läst 0 gånger Totalt 53 svar
    Anonym (Rädd att bli lämnad­)
    Visa endast
    Sön 15 sep 07:54

    Jag har nog alltid varit svartsjuk, men håller det på en ?normal? nivå - dvs kontrollerar inte pojkvänner, läser inte sms, anklagar dem inte för otrohet osv uran det handlar mer om mina inte känslor annars. Vet att detta bottnar i min svaga självkänsla och har försökt jobba med den genom åren, men det sitter så djupt i mig att jag är ful, tjock, inte värd nånting osv.

    Jag har ett barn sen tidigare och träffade en ny man och blev snabbt gravid. Det har varit en stor omställning för båda, vi har båda hetsigt humör och det har varit många och stora bråk hela graviditeten. Nu är jag i v 27 och min svartsjuka är det största problemet vi har. Den har tagit helt orimliga proportioner; jag kollar igenom hans telefon, ifrågasätter var han varit, blir helt galen om jag ser honom kolla på en tjej eller om vi pratar om hans ex. Problemet är också att jag hittat mess från tjejer och ?bevis? på att han låg/dejtade flera under vår första tid ihop - har försökt fråga honom men han nekar. Jag vill inte erkänna att jag snokat så detta har ätit upp mig lite inifrån - jag vet att det är historia men det stör mig ändå.

    Igår kom en tjejkompis upp på tal som han inte umgås med längre. Han umgicks med henne vårt första halvår ihop ca. Han berättade att hon varit ?på? honom och intresserad och att hon sedan brutit med honom. Jag blev chockad eftersom jag trott att de bara var vänner - han blev arg eftersom han menar att han bara varit vän med henne men hon velat mer. Iallafall så slutar det med att jag svartnar och får ett megautbrott, kastar hans kläder omkring mig och skriker som ett psykfall. Vilket han också kallar mig och skriker tillbaka.

    Nu vill han inte att vi ska vara tillsammans mer sa han inatt, han orkar inte det går inte, han tycker vi försökt men att jag bara förstör. Jag har inte sovit en blund, vet inte om han menar det eller sa det i affekt men det triggar mina redan så starka rädslor för att bli lämnad.

    Jag förstår ju att jag faktiskt har förstört allt med min svartsjuka, men vet inte hur jag ska kunna fixa det, mina ursäkter räcker ju inte.

    Ska jag bara acceptera att det är över eller ska jag försöka få honom att gå i terapi med mig,

    Jag vet liksom inte hur jag ska ta mig ur detta som jag själv orsakat men vill så gärna att det här lilla livet som gör kullerbyttor i magen ska få bo med två lyckliga föräldrar.

  • Anonym (Löpma­ge)
    Visa endast
    Sön 15 sep 08:26 #1 -1 +3

    Jag tycker att du ska gå i terapi själv för att ta itu med dina problem. Parterapi kommer inte att fixa din svartsjuka. Du ska heller inte försöka få tillbaka honom. Du ska inte ha ett förhållande överhuvudtaget förän du klarar av det. Jag säger inte det för att vara taskig utan för att du ska må bättre. Sjukligt svartsjuka personer mår ju faktiskt inte bra i relationer.

  • Sön 15 sep 08:29 #2 -1 +2
    Anonym (Löpmage) skrev 2019-09-15 08:26:23 följande:

    Jag tycker att du ska gå i terapi själv för att ta itu med dina problem. Parterapi kommer inte att fixa din svartsjuka. Du ska heller inte försöka få tillbaka honom. Du ska inte ha ett förhållande överhuvudtaget förän du klarar av det. Jag säger inte det för att vara taskig utan för att du ska må bättre. Sjukligt svartsjuka personer mår ju faktiskt inte bra i relationer.


    Jag håller med dig. Otroligt förmätet av en sjukligt svartsjuk person att föreslå parterapi.
  • Sön 15 sep 08:30 #3 -1 +3

    Jag blir lite fundersam här.

    Givetvis ska man inte tjuvläsa någons telefon (fy fy skäms skäms och nu har vi rett ut det) men om det stämmer att du inte gjort det tidigare så kan man ju fråga sig vad det är som har triggat igång det? Är det hormoner som spökar eller är det något som inte stämmer?

    Sedan så kan man ju undra varför han har ett sådant stort behov av att berätta för dig om sina såkallade väninnor som är så nere i honom, vad hade han tänkt att du skulle göra med den informationen egentligen? Jag får en känsla här att han är en liten bekräftelsebock som inte har helt rent mjöl i påsen, verkar som att det triggar honom att reta upp dig för att sedan skylla ifrån sig på dig när du lackar ur. Gaslightar dig kanske?

    Många frågetecken här från mitt håll men jag tycker att det luktar skunk från honom.

  • Anonym (Kakan­)
    Visa endast
    Sön 15 sep 08:34 #4 -1 +2
    Anonym (Löpmage) skrev 2019-09-15 08:26:23 följande:

    Jag tycker att du ska gå i terapi själv för att ta itu med dina problem. Parterapi kommer inte att fixa din svartsjuka. Du ska heller inte försöka få tillbaka honom. Du ska inte ha ett förhållande överhuvudtaget förän du klarar av det. Jag säger inte det för att vara taskig utan för att du ska må bättre. Sjukligt svartsjuka personer mår ju faktiskt inte bra i relationer.


    Instämmer precis i det här!

    Du TS ska INTE vara i något förhållande förrän du kommit tillrätta med dina problem och tycker om dig själv.

    Hur tror du att bebisen i magen mår av dina utbrott och era bråk?

    Precis som ovan skriver så är det inte NI som par som behöver terapi utan det är DU som behöver det.
  • Anonym (Rädd att bli lämnad­) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 15 sep 08:39 #5 -2 +1

    Så lätt för dig att säga. Det här var som sagt inget problem i vårt förhållande innan jag var gravid och inte varit en issue i tidigare förhållanden heller.

    Att avsluta ett förhållande när man har några månader kvar till förlossning och ett barn sen innan, gemensamt boende osv osv är mer komplext än din åsikt ger sken av.

    Du har rätt till din åsikt men världen är inte så svart och vit som du verkar tro.

  • Sön 15 sep 08:44 #6 -1 +2
    Anonym (Rädd att bli lämnad) skrev 2019-09-15 08:39:45 följande:

    Så lätt för dig att säga. Det här var som sagt inget problem i vårt förhållande innan jag var gravid och inte varit en issue i tidigare förhållanden heller.

    Att avsluta ett förhållande när man har några månader kvar till förlossning och ett barn sen innan, gemensamt boende osv osv är mer komplext än din åsikt ger sken av.

    Du har rätt till din åsikt men världen är inte så svart och vit som du verkar tro.


    Jag skulle vilja föreslå en kompromiss. Prata med honom och berätta att du förstår vilken skada du gör på deras förhållande. Att du väldigt gärna bara skulle sluta men att du tyvärr inte kan kontrollera dig, alltså tänker du nu börja (själv) i terapi för att lära dig hantera din svartsjuka. Det kommer inte förändras över dagen men längre fram i tiden så kommer det bli bättre och du hoppas att han är villig att ge det en chans.

    Däremot bör du inte tjata/böna/be om att han ska stanna, vill han lämna så måste du acceptera det. Men ge honom detta alternativet.
  • Anonym (Rädd att bli lämnad­) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 15 sep 08:45 #7 -1 +1
    Zarch skrev 2019-09-15 08:30:15 följande:

    Jag blir lite fundersam här.

    Givetvis ska man inte tjuvläsa någons telefon (fy fy skäms skäms och nu har vi rett ut det) men om det stämmer att du inte gjort det tidigare så kan man ju fråga sig vad det är som har triggat igång det? Är det hormoner som spökar eller är det något som inte stämmer?

    Sedan så kan man ju undra varför han har ett sådant stort behov av att berätta för dig om sina såkallade väninnor som är så nere i honom, vad hade han tänkt att du skulle göra med den informationen egentligen? Jag får en känsla här att han är en liten bekräftelsebock som inte har helt rent mjöl i påsen, verkar som att det triggar honom att reta upp dig för att sedan skylla ifrån sig på dig när du lackar ur. Gaslightar dig kanske?

    Många frågetecken här från mitt håll men jag tycker att det luktar skunk från honom.


    Jag tror det som gjort det svårt denna gång är att han har ett stort antal av dessa sk väninnor som han säger varit/är intresserade av honom men han varit ?tydlig mot? vad han vill. Jag har dock sett i hans kommunikation att han ger dem små krokar då och då - det har skapat en oro hos mig eftersom det inte är ?vanliga ex?/avslutade relationer. Jag upplever också ett stort bekräftelsebehov hos honom och har funderat på om det är därför han bara skaffar vänner av det motsatta könet.

    Jag kan inte ens nämna någonting om andra kvinnor även om jag gör det på ett lättsamt sätt utan att han skriker åt mig att jag är svartsjuk, men samtidigt är jag ju det och skäms för det.
  • Anonym (Suck)
    Visa endast
    Sön 15 sep 08:48 #8 +3

    Min fråga: Brukar du vara såhär även i tidigare relationer eller har detta kommit nu eller just kring graviditeten? Om det är nytt kan vi prata om en graviditetspsykos. Då behöver du söka hjälp för att bryta det hela. Det finns är en något som kallas Otellosyndromet som påminner lite om dig i nuläget...

    Varför skulle han gå i terapi med dig? Du behöver ju gå i terapi själv! Skulle du föreslå något sådant enbart som lösning förstår jag att han anser att du missar poängen.

    Svartsjuka ser jag generellt som ett val. Du har en partner som är med dig. Om han inte tyckte bra om dig så skulle han ju inte vara med dig. Allt annat är ovidkommande.

    Du kan inte kräva saker från andra, bara dig själv. Du måste förstå att du duger. Relationen med dig själv är den enda som garanterat kommer vara resten av ditt liv. Då kan du bara må dåligt om du tycker att du är ful, fel etc och försöker få det motbevisat med ANDRAS bekräftelse. Det är bara en startpunkt för svartsjuka.

    Varför gör du som du gör? Det finns ett val bakom. Du har plockat upp hans telefon för att snoka. Varför? Du får psykbryt och kastar hans saker omkring dig, varför?

    Du säger att du inte kunnat sova för att du är rädd att han ska lämna dig, men du borde ha varit vaken då du legat och tänkt på vad du egentligen gjort mot honom. Och du kan inte heller ligga och tänka på att du inte duger. Gjort är gjort, nu måste du vända blad.

    Förslag: sätt dig ner och prata med honom. Börja med att du vet att du har ett problem. Förklara vad du känner för dig själv, att det bottnar i något inom dig, och att du försökt kompensera det med hans bekräftelse. Berätta om din svartsjuka, hur den känns, vad den får dig att göra. Att du ska söka hjälp för ditt beteende då det är fel och inte gynnar dig eller er relation. Berätta allt du i din svartsjuka snokat reda på. Förklara att du förstår att du tappat hans förtroende när du gjort så, men förklara varför det ändå hänt. Anklaga inte! KRÄV inte svar eller kontring på det du snokat fram. Han är med dig alltså måste du se det som inget om han är med dig och vill vara med dig och du med honom. Samtalet kan mynna ut i att han lämnar dig, men en relation kan inte komma framåt på en sådan lögn.

  • Anonym (Gigi)
    Visa endast
    Sön 15 sep 08:49 #9 +2

    Var själv istället.Så slipper du svartsjuka och drama.En person måste själv förstå och vilja ändra sig.Jag har varit svartsjuk förut,men skulle inte orka med det där spelet igen.Så jobbigt!

  • Anonym (Rädd att bli lämnad­) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 15 sep 09:04 #10

    Jag har alltid haft dålig självkänsla, har kämpat mot ätstörning större delen av livet och generellt värderat mig själv lågt, ett resultat av barndom med alkoholistflräldrar osv. Har gått i terapi, både psykoterapi och kbt, men inte haft detta svartsjukeproblem tidigare.

    Minns inte heller att det var såhär under min förra grav.

    Tack för råd. Jag pratade med honom nu, föreslog att JAG ska gå i terapi, bad om ursäkt. Han är trött men säger att det är okej och att han inte ska lämna mig.

    Anledningen till att jag ville gå i parterapi beror på att vi utöver detta har andra problem, och jag tror det är bra om båda får verktyg och förståelse för att komma framåt med detta om man nu inte väljer lösningen ?leva själv? som många av er föreslagit.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll