• Anonym (Orolig)

    Soc anmälan pga separerat

    Hej jag och min man har precis separerat pga vissa orsaker men vi är fortfarande vänner.

    Vi har 2 gemensamma barn på 20 månader och en på 9 veckor samt att jag har 2 sen tidigare på 11 år och snart 9 år

    Mitt ex valde att flytta till sin hemort som vi båda kommer ifrån början. Så just nu bor han ca 18 mil från mig och mina barn. Där har vi även släkten tex mormor/morfar, farmor/farfar, farbror, kusin m.m

    Med tanke på detta så valde vi att han skulle ta hand om våra gemensamma barn på den nygamla orten och jag stannar här pga de äldre barnen har sin skola här.

    Tanken är att jag ska flytta till samma kommun bara barnen har fått sommarlov.

    Jag pratar även med grabben på 20 månader via videosamtal på messenger minst 1-2 ggr per dag. Jag ammar inte det minsta barnet, har aldrig gjort det pga medicin jag var tvungen att äta innan och efter förlossningen samt att han fick mjölkproteinallergi. Så därför blev det flaska med ersättning från start.

    Nu var det planerat att jag skulle ha de minsta barnen under helgen som kommer (ca 5 dagar sen vi separerade) och sedan ha de iaf varje helg tillsvidare.

    Nu idag var mitt ex på BVC i den nya kommunen för att göra den vanliga längd och vikt kontrollen som man gör.

    Då fick han höra att de absolut inte accepterar att man skiljersig när man har ett sånt litet barn, att det skadar barnet för all framtid om den inte har både mamma och pappa närvarande varje dag.

    Så nu har jag fått en orosanmälan på soc där BVC sköterskan har skrivit att jag måste lida av en svår förlossningspsykos el depression för det är inte normalt att man skiljer sig när barnet är bara 9 veckor. Hon skrev även att hon misstänker att jag är svårt psykiskt sjuk eftersom jag överger mitt barn.

    Denna BVC sköterskan har jag aldrig träffat eller ens pratat med i telefonen men ändå skriver hon detta.

    Får det verkligen gå till så här????

  • Svar på tråden Soc anmälan pga separerat
  • möjligt
    Anonym (Orolig) skrev 2020-01-08 20:56:30 följande:

    Han var på BVC 8:00

    Soc kontaktade pappan 11:00, bokade in möte med honom 11,30

    13.00 ringde de mig och pratade med mig i telefonen.

    Vad är det som är konstigt i detta??


    Då är de effektiva i dalarna, i de flesta delar av landet hade det tagit en vecka.

    Sen hade du ju inte talat med soc när du startade tråden utan skrev att du nu talat med dem vid 17?

    Oavsett så må sköterskan ha varit helknäpp på alla andra punkter men en mamma som frivilligt väljer att bo 18 mil från sitt spädbarn tillhör ovanligheterna och är ett varningstecken för förlossningsdepression, vilket det ingår I deras uppdrag att hålla utkik efter.

    Sen att det nog är det bästa för barnet i er situation är en annan sak.
  • Anonym (:O)
    möjligt skrev 2020-01-08 21:32:38 följande:
    Då är de effektiva i dalarna, i de flesta delar av landet hade det tagit en vecka.

    Sen hade du ju inte talat med soc när du startade tråden utan skrev att du nu talat med dem vid 17?

    Oavsett så må sköterskan ha varit helknäpp på alla andra punkter men en mamma som frivilligt väljer att bo 18 mil från sitt spädbarn tillhör ovanligheterna och är ett varningstecken för förlossningsdepression, vilket det ingår I deras uppdrag att hålla utkik efter.

    Sen att det nog är det bästa för barnet i er situation är en annan sak.
    TS bemöter ju dock inget av det här med sina egna känslor av att vara ifrån sitt spädbarn på annan ort, så i hennes värld är det ok.

    Förvånad men glad över att BVC faktiskt reagerade.
  • Annita
    Anonym (Ööh) skrev 2020-01-08 20:19:31 följande:

    Det sjukaste i denna tråd är att du tror att ni kan ha växelvis boende med en 2 månaders bebis. Ärligt. Hur är folk funtade? Växelvis boende där man pratar om en dag i veckan är absolut tidigare från 1 år. 3 år kan man börja prata varannan vecka.

    Ett sådant litet barn behöver trygghet. Ett sådant litet barn minns inte från en dag till en annan. Den behöver samma personer runt sig VARJE dag. Inte varannan helg. Eller onsdag till söndag. Det ni utsätter barnet för är ett trauma... ska pappan ha barnet så är det pappan som ska ha barnet. Då får du hälsa på där flera dagar i veckan INTE ta med ungen själv. Sen när den är ett pqr månader kanske du kan ta den på proemenad en timme eller två själv. Sen när barnet börjar närma sig ett år kanske du kan ha hen över natten själv.


    Håller helt med här. Bättre att bestämma att bebisen bor med pappan. Mamman bör inte ta med barnet därifrån vid umgänge. Fattar inte att soc föreslog ett sådant schema??!
  • Anonym (Orolig)

    Snälla nån. Jag har aldrig skrivit att jag accepterar att vara utan mitt barn.

    Jag gjorde allt för att försöka hitta en lösning på våra problem.

    Vi hade bråkat/tjafsat med varandra i 6 månader, det var jag som tog beslutet om att försöka med parterapi där vi gick i 4 månader utan framgång.

    Försökte ändå stanna kvar för Alla 4 barnens skull och gjorde allt för att reparera vårat förhållande.

    Insåg att det var inte möjligt att fortsätta som ett par och därför togs beslutet att vi skulle flytta isär.

    Men jag hade aldrig kunnat drömma om att pappan skulle välja att flytta 18 mil bort r han visste att jag inte skulle kunna flytta dit förens skolan var slut i juni.

    Försökt i panik hitta ett boende på samma ort som pappan men det enda lediga som fanns var en 1:a på 35 kvm och det funkar ju inte.

    Hade hellre bott på samma ort som de andra barnen även om det hade inneburit att min 9 åring hade haft 5 mil enkel väg till sin skola då, men det hade jag fått lösa så länge jag bara fick ha mina barn.

    Men när inte det fungerade så började vi prata om ett umgänge med barnen istället. Tyvärr tog jag många felaktig val inser jag nu, men jag trodde jag gjorde det som var bäst för barnen.

    Erkänner att jag har gjort ett enormt dumt misstag som jag får lida för i resten av mitt liv.

    Jag tänkte tyvärr inte rätt, troligen pga att jag mår så fruktansvärt dåligt för att min långa relation med pappan till barnen har tagit slut, trodde det skulle hålla för alltid.

    Många här inne har övertalat mig så jag inser att jag är absolut olämplig som mamma, en jävla idiot som är självisk och inte tänker på mina barn.

    Men jag ska ringa soc direkt imorgon bitti 8.00 och säga att alla 4 barnen ska omplaceras genom LVU eftersom jag är olämplig som förälder.

    Så hoppas jag att barnen hamnar hos en normal mamma och pappa eftersom vi inte verkar vara det :(

  • Anonym (Pop)
    Anonym (Orolig) skrev 2020-01-08 20:56:30 följande:
    Han var på BVC 8:00

    Soc kontaktade pappan 11:00, bokade in möte med honom 11,30

    13.00 ringde de mig och pratade med mig i telefonen.

    Vad är det som är konstigt i detta??
    Gick det såhär snabbt är det fler saker som anmälts och gjort dem oroliga.
  • Anonym (Orolig)
    Anonym (Pop) skrev 2020-01-08 22:27:07 följande:

    Gick det såhär snabbt är det fler saker som anmälts och gjort dem oroliga.


    Ja kanske det, men inget som de berättade för mig iaf. Det är ju om de tog upp det med pappan bara
  • AndreaBD
    Anonym (Orolig) skrev 2020-01-08 18:02:07 följande:

    Har ju aldrig sagt att jag skulle vara borta 5 dagar varje vecka i 6 månader. Sa att som minst skulle jag haft honom varje helg.


    Ähhhh..... vad är skillnaden? Det är ju samma sak.

    Och jag tycker personligen att jag inte skulle ha varit borta ifrån ett spädbarn mer än några timmar, mellan 6 och 12 månader kanske någon dag eller två, men inte mer. 

    Och angående inte kunna se barnet i en vecka pga operation. Jag blev opererad när min son var ungefär 2 år. Även i den åldern hade han stora problem med att jag var borta, på sjukhuset, men hans pappa tog ju åtminstone dit honom efter nån dag eller två. Trots det, så tog det tid tills han var trygg igen. Och jag hade definitivt inte sagt: Nu måste jag bli bra först efter operationen, så barnet får vara utan mig en vecka. 
  • Anonym (Mm)
    Anonym (Orolig) skrev 2020-01-08 22:06:08 följande:

    Snälla nån. Jag har aldrig skrivit att jag accepterar att vara utan mitt barn.

    Jag gjorde allt för att försöka hitta en lösning på våra problem.

    Vi hade bråkat/tjafsat med varandra i 6 månader, det var jag som tog beslutet om att försöka med parterapi där vi gick i 4 månader utan framgång.

    Försökte ändå stanna kvar för Alla 4 barnens skull och gjorde allt för att reparera vårat förhållande.

    Insåg att det var inte möjligt att fortsätta som ett par och därför togs beslutet att vi skulle flytta isär.

    Men jag hade aldrig kunnat drömma om att pappan skulle välja att flytta 18 mil bort r han visste att jag inte skulle kunna flytta dit förens skolan var slut i juni.

    Försökt i panik hitta ett boende på samma ort som pappan men det enda lediga som fanns var en 1:a på 35 kvm och det funkar ju inte.

    Hade hellre bott på samma ort som de andra barnen även om det hade inneburit att min 9 åring hade haft 5 mil enkel väg till sin skola då, men det hade jag fått lösa så länge jag bara fick ha mina barn.

    Men när inte det fungerade så började vi prata om ett umgänge med barnen istället. Tyvärr tog jag många felaktig val inser jag nu, men jag trodde jag gjorde det som var bäst för barnen.

    Erkänner att jag har gjort ett enormt dumt misstag som jag får lida för i resten av mitt liv.

    Jag tänkte tyvärr inte rätt, troligen pga att jag mår så fruktansvärt dåligt för att min långa relation med pappan till barnen har tagit slut, trodde det skulle hålla för alltid.

    Många här inne har övertalat mig så jag inser att jag är absolut olämplig som mamma, en jävla idiot som är självisk och inte tänker på mina barn.

    Men jag ska ringa soc direkt imorgon bitti 8.00 och säga att alla 4 barnen ska omplaceras genom LVU eftersom jag är olämplig som förälder.

    Så hoppas jag att barnen hamnar hos en normal mamma och pappa eftersom vi inte verkar vara det :(


    Allt du skriver, sättet du ändrar historien så den ska framställas i bättre dager. För att inte tala om ditt märkliga resonemang och hur det hinner gå så långt innan du inser att du ska prioritera ditt spädbarn framför dig själv. Allt detta får mig att kraftigt ifrågasätta sin duglighet som förälder.

    Hade du haft sunda och friska tankar hade du aldrig tänkt tanken på att vara ifrån ditt barn. Att det ofta är pappor som sätter sig i liknande situationer har att göra med att de saknar den grundläggande biologiska modersinstinkten som får hela den fysiska mammakroppen att skrika efter sitt barn.

    Att du saknar modersinstinkt göra också tydligt i hur lätt du är beredd att ge upp alla dina 4 barn på grund av att folk är ?elaka? och talar förstånd med dig. Är du galen på riktigt? Ingen frisk mamma beter sig så här.

    Inser givetvis att du inte menar allvar med att lämna bort alla barn, men bara ?skämtet? eller vad du vill kalla det, är tragiskt nog.

    Och du - du hjälper varken dig eller dina barn genom att tycka synd om dig själv. Börja bete dig som en vuxen.

    Imorgon kl. 8.00 kan du ringa din vårdcentral och be om psykologhjälp för en trolig förlossningspsykos och dina andra hjärnspöken som riskerar skada barnen. Behöver soc. Blandas in kommer de se till det.
  • AndreaBD
    Anonym (Orolig) skrev 2020-01-08 19:58:52 följande:
    Nej jag övervägde inte det. Exet hittade inget här att hyra, därför flyttade han till sin hemkommun där vi även har ett kontaktnät runt barnen.

    Hade jag inte behövt specialskola till mitt ena barn såhade jag kunnat flytta direkt om det fanns ledigt boende bara.

    Men eftersom den skolan inte har plats för min 9 åring före aug så stannade jag kvar här.

    Annars hade min 9 åring fått gå på en skola som ligger 5 mil enkel väg från den orten jag skulle bo på isf. Och det kändes som det skulle bli alldeles för långa dagar för hen.

    Tänkte på det bästa för ett barn men gjorde tydligen ett stort misstag med den andra istället.

    Detta här har fått mig att må så dåligt och av alla elaka kommentarer m.m jag har fått nu ikväll så ska jag kontakta socialen direkt imorgon bitti och begära att de omplacerar alla mina 4 barn direkt.

    För jag är ju en hemsk, urusel, jävla idiot till mamma och en barnmisshandlare tydligen
    Du skulle ju bara behövt säga till din man att han INTE får ta med sig dem två yngsta barnen. Då hade han fått ta ställning till om han verkligen ska flytta ifrån. Att du lät honom ta med dem - det är som folk inte förstår. Inte jag heller. 
  • Anonym (Orolig)
    AndreaBD skrev 2020-01-08 22:40:59 följande:

    Ähhhh..... vad är skillnaden? Det är ju samma sak.

    Och jag tycker personligen att jag inte skulle ha varit borta ifrån ett spädbarn mer än några timmar, mellan 6 och 12 månader kanske någon dag eller två, men inte mer. 

    Och angående inte kunna se barnet i en vecka pga operation. Jag blev opererad när min son var ungefär 2 år. Även i den åldern hade han stora problem med att jag var borta, på sjukhuset, men hans pappa tog ju åtminstone dit honom efter nån dag eller två. Trots det, så tog det tid tills han var trygg igen. Och jag hade definitivt inte sagt: Nu måste jag bli bra först efter operationen, så barnet får vara utan mig en vecka. 


    Har aldrig sagt att jag inte ville se barnet på en vecka efter operationen. Jag låg nedsövd i en respirator i ca 5 dagar efter operationen så jag hade ingen möjlighet att kunna vara med mitt barn tyvärr.

    Fick en blodpropp i ena lungan samt en mindre hjärtattack. Så det var ingen liten operation jag gjorde
Svar på tråden Soc anmälan pga separerat