Styvmamma-upproret

Jag tror inte att det är någon här som tycker att styvmamman ska ta mer ansvar än mamman för de tidigare barnen. Om pappan går med på att ha de äldre barnen på heltid måste han självklart se till att det funkar.

Om man får generalisera så verkar män ofta tro att deras liv kan fortsätta som tidigare när ett barn kommer. När de får sitt första barn tror de att de kan fortsätta att jobba, träna, träffa kompisar, spela dator etc lika mycket som tidigare.

Många får sen ingen naturlig föräldrarelation eftersom de är borta så mycket. Sen blir det skilsmässa och när de sen har sina barn på deltid så överkompenserar de och curlar/spelar roliga partypappan vilket de sen fortsätter med när de får ett nytt barn vilket leder till den situation som ni styvmammor i tråden har.

Sedan tror jag inte att exen krånglar och strular för att de är bittra och svartsjuka som ni alltid säger, utan för att de är rädda för att de äldre barnen ska bli utkonkurrerade av bebisen och förlora i viktighet hos pappan.

Jag tror inte att det är någon här som tycker att styvmamman ska ta mer ansvar än mamman för de tidigare barnen. Om pappan går med på att ha de äldre barnen på heltid måste han självklart se till att det funkar.

Om man får generalisera så verkar män ofta tro att deras liv kan fortsätta som tidigare när ett barn kommer. När de får sitt första barn tror de att de kan fortsätta att jobba, träna, träffa kompisar, spela dator etc lika mycket som tidigare.

Många får sen ingen naturlig föräldrarelation eftersom de är borta så mycket. Sen blir det skilsmässa och när de sen har sina barn på deltid så överkompenserar de och curlar/spelar roliga partypappan vilket de sen fortsätter med när de får ett nytt barn vilket leder till den situation som ni styvmammor i tråden har.

Sedan tror jag inte att exen krånglar och strular för att de är bittra och svartsjuka som ni alltid säger, utan för att de är rädda för att de äldre barnen ska bli utkonkurrerade av bebisen och förlora i viktighet hos pappan.

Eftersom styvmammor som beklagar sig över den orättvisa arbetsbördan till svar ofta får kommentaren att de borde ha vetat vad de gav sig in på så verkar det onekligen som att vissa tycker att de ska finna sig i situationen utan att klaga.

Rädslan för att styvbarnen ska bli utkonkurrerade tycks ha fått extrema proportioner om man läser berättelserna i tråden. Att curla sönder de större barnen och lyda deras minsta vink som vissa föräldrar gör är inte på något vis sunt.

Varför sa du inte stopp direkt när du kom hem och de skulle flytta in på heltid?

Jag har alltid varit tydlig med att flyttade de in så flyttade jag ut. Skulle de tvunget flytta in så hade de fått vänta tills jag hittat ett nytt boende, aldrig i helvetet jag skulle bo med dem.

Hoppar in här jag med, hade en egen tråd också...

Nu har jag fått veta att barnens farmor frågar ut dem, typ ?hur känns det nu när NN och hennes barn har flyttat in?

?Hur trivs ni hemma nu när NN och hennes barn bor med er? osv.....

Jag förstod väldigt tidigt att hon frågade ut dem om hur dom har det hos mamman och jag tycker det är fel...åtminstone när man gör det under förhörsliknande former...

Hej! Välkommen till tråden! Den utökade släkten är ofta nyfiken av sig i början, så var det för mig i alla fall. Hur länge har ni varit ihop? Min svärmor har lagt sig i mycket i vår styvfamilj. På gott och ont. I början var hon mycket nyfiken på mig och frågade ut mig i detalj om min relation till styvbarn och ex. Senare har hon ringt och skällt ut mig för nåt hon inte gillade att jag gjorde som styvmamma. Hon har försökt fråga ut min man också om vårt familjeliv men han berättar inte mycket. Vet inte om hon även frågar styvbarnen direkt men gissar det. Handlar om omsorg och social kontroll. Jag försöker bara släppa det, jag gillar min svärmor och tror att hon gillar mig bättre än exet. Har du en bra relation till farmodern?

Tack! Jo jag vet att hon gillar mig och hon är superbra på de flesta sätt, bästa svärmor jag haft då hon är väldigt noga med att visa att hon respekterar mig och att det är mitt/vårat hem osv. Dock så har hon tagit på sig mammarollen för barnen då hon inte tycker att deras biologiska mamma duger till något. Vilket stämmer till visso då mamman träffat en 15 år yngre kille och flyttat 20 mil bort. Det blir liksom lite too much...mannen planerat allt med sin mamma. Ska han på jobbresa får jag reda på det genom henne eftersom de bestämt att hon ska ha barnen då. Träningar, klädinköp, tandläkarbesök...allt styr han upp med hjälp av sin mamma.

Jag kanske bara är väldigt självständig men jag har fått klara allt själv med mina barn. Mina föräldrar har hjälpt till med hämtning/lämning ibland när jag behövt det bara.

Det mesta med denna familj är för skumt för mig....fick ett missfall för ett tag sedan trots att jag hade spiral så blev jag gravid. Sjukt att säga det men på ett sätt är jag glad att vi inte har gemensamma barn då jag är påväg bort...

Man får inte säga något till hans barn för då blir de rädda för mig, han håller dem under sina vingar hela tiden och man får inte ens be dem plocka upp efter sig eller tillrättavisa dem. För då är det direkt SYND om barnen.

Båda våra minsta barn är 6 år gamla och leker gärna. Dock får jag springa och passa hela tiden då makens son är som en tvååring, slåss,sparkas och tar saker från min son när de leker. Jag säger ifrån och då springer han till pappa och gråter varpå pappa tröstar/tycker synd om och sedan får jag mig en ?skopa? av maken vid lämpligt tillfälle.

Jag letar boende och försöker hålla huvudet kallt under tiden.

Skällde hon ut dig? Har hon varit hemma hos er sedan dess?

Nu försöker jag sätta mig in i den här sitsen men kan det vara som så att svärmor har taggarna utåt för att hon känner att om t o m barnens mamma överger de små så har hon ingen tillit till nån. Då får nya kvinnan jobba hem om man säger så.

Jag ska inte ge andra styvmammor om tips eftersom jag själv har levt med de värsta. Men orkar du det här? Låter väldigt mycket som att skitmorsan som stack för evigt blir lite martyren som pappan ska överkompensera o jobba hem för.

Det kan vara som du säger om svärmor, men jag vet att hon hade höga förhoppningar om mig och vilken roll jag skulle spela. Jag har dock fullt upp med mina 3 egna barn.

Nej jag pallar inte detta så jag planerar för flytt.

Tack! Jo jag vet att hon gillar mig och hon är superbra på de flesta sätt, bästa svärmor jag haft då hon är väldigt noga med att visa att hon respekterar mig och att det är mitt/vårat hem osv. Dock så har hon tagit på sig mammarollen för barnen då hon inte tycker att deras biologiska mamma duger till något. Vilket stämmer till visso då mamman träffat en 15 år yngre kille och flyttat 20 mil bort. Det blir liksom lite too much...mannen planerat allt med sin mamma. Ska han på jobbresa får jag reda på det genom henne eftersom de bestämt att hon ska ha barnen då. Träningar, klädinköp, tandläkarbesök...allt styr han upp med hjälp av sin mamma.

Jag kanske bara är väldigt självständig men jag har fått klara allt själv med mina barn. Mina föräldrar har hjälpt till med hämtning/lämning ibland när jag behövt det bara.

Det mesta med denna familj är för skumt för mig....fick ett missfall för ett tag sedan trots att jag hade spiral så blev jag gravid. Sjukt att säga det men på ett sätt är jag glad att vi inte har gemensamma barn då jag är påväg bort...

Man får inte säga något till hans barn för då blir de rädda för mig, han håller dem under sina vingar hela tiden och man får inte ens be dem plocka upp efter sig eller tillrättavisa dem. För då är det direkt SYND om barnen.

Båda våra minsta barn är 6 år gamla och leker gärna. Dock får jag springa och passa hela tiden då makens son är som en tvååring, slåss,sparkas och tar saker från min son när de leker. Jag säger ifrån och då springer han till pappa och gråter varpå pappa tröstar/tycker synd om och sedan får jag mig en ?skopa? av maken vid lämpligt tillfälle.

Jag letar boende och försöker hålla huvudet kallt under tiden.

Skällde hon ut dig? Har hon varit hemma hos er sedan dess?