Styvmamma-upproret

Nej jag driver inte med en stereotyp. Jag är en lycklig styvmamma. Givetvis hade jag velat ha egna barn med, och det svider ibland. Lite växlande beroende på hennes humör tror jag, hon gillar mig för det mesta.  Fast hon har fler barn med sin nya man, och bonussyskon där, så min styvdotter bor mest här för att det är "mer chill". (de har delad vårdnad, men hon vandrar lite som hon vill mellan mamma och pappa)  

Ja, det låter väl som bra utgångsläge. Hade ni mått bättre om ert ex nya tjej hatade barnet? 

Jag tycker det är nära nog optimalt! En man jag älskar och ett bonusbarn jag älskar och kommer bra överens med, vars mor inte är omöjlig att ha att göra med. Det kunde vart värre.

Nej, givetvis inte då hade det nog kunnat bli väldigt jobbigt.  Hon har en bra relation med barnets pappa, det är lite....stelt? Stelt mellan dem på något sätt, men de kommer överens. Det tror jag hjälper.

Hon har faktiskt sagt en gång, (fast då tror jag hon hade druckit vin...) att vi passar bra ihop och att hon är lycklig att han träffat mig.

I den här tråden så är man ju inte så pigg på bonusbarnen. Så jag förstår att ni tycker det är jättekonstigt med en barnlös kvinna som älskar sitt bonusbarn. 

Men oavsett vad så måste ju det vara det bästa för barnet. Vad mamman tycker är väl inte relevant. Mannen lär ju inte välja bort sin nya flickvän för att exet stör sig på att hon älskar barnet.  

Jag är inte konflikträdd och jag backar inte för att ställa honom i mitten om det skulle behövas. Det är ju mycket värre för honom att ha en konflikt med den han bor med, än en han bara kan klippa av och inte behöver prata med alls om det skulle va så.

Jag har bitit till exet också en gång när hon stod och var dum.