Styvmamma-upproret

Känner igen det här så väl. Jag har knipit igen mycket mer än vad som är hälsosamt. Sen har jag faktiskt blivit bättre på att säga ifrån när det handlar om helt naturliga saker att säga till om. Jag är faktiskt mamma! Nej ni sliter inte upp mitt barn som ska sova nu efter godnattsagan bara för att ni vill visa upp den lille för kompisarna ute bland vännerna. Här har min man försökt gaslighta mig o skällt ut mig när jag bara agerar fullt normalt, hade jag varit morsa till hans äldre barn så hade han backat mig men så blir det sällan i dessa familjer.

Här har jag blivit bättre o det är inget att be om ursäkt över. Jag har gått på äggskal tidigare men det får man sluta med. Vill de måla upp mig som styvhäxa så spelar det ingen roll längre. Det blir man oavsett vad ändå.

Låt oss diskutera vad curlande ger för konsekvenser: Personligen så tror jag att det ger barnet en falsk självbild av att vara självtillräcklig och lite bättre än alla andra. Att barnet kommer undan med sånt som andra barn och vuxna inte kommer undan med. Och barnet tror att det inte får konsekvenser. Detta tar barnet med sig in i vuxen ålder, vilket kan leda till både farliga situationer och kvaddade relationer. Min upplevelse är också att dessa barn själva kan dra till sig eller söka drama, eftersom de lever så friktionsfritt på hemmaplan. Dvs att de kan bete sig ganska naivt och dra till sig konflikt på andra ställen än hemma, som i skolan eller i arbetslivet. Det ger dom helt enkelt inga fördelar långsiktigt, även om det ger dom fördelar kortsiktigt.

Ja, detta känner jag igen. Det här med social uppfostran är ingenting som prioriteras av en pappa som vill vinna pris i snällaste föräldratävlingen. Jag har själv suttit tyst och chockad när mina styvbarn inte tackar min egen mamma för fina och dyra presenter som hon ger till dom. Inte ens ett tack! Detta hände år efter år och nu har hon slutar att köpa presenter till dom. Det tar ett tag att reagera, man vill inte vara oartig tillbaka mot barn. Men till slut så blir det den här tystnaden runt dom och folk drar sig undan eller himlar med ögonen åt dom. Styvbarnen har aldrig gratulerat mig på min födelsedag, inte en enda gång. Tidigare så tog jag inte illa vid mig utan ryckte på axlarna åt det men efter några år så tröttnar man ju, barnen blir större och man kan inte längre skylla på att de är små och inte vet bättre. Sen har vi alla tillfällen då vi har umgåtts med övrig släkt och styvbarnen har ignorerat mig och släkten öppet, dvs vägrat hälsa eller svara på tilltal. För att dom inte känner för det. Detta har lett till att jag umgås med min släkt och vårt gemensamma barn och min man utan styvbarnen.

Har knappt fått nåt grattis faktiskt men det har gärna skickats önskelistor inför egna födelsedagar o andra högtider som jul. Det här beteende har gett konsekvenser för det riktas inte bara mot mig för hans barn har en tendens till att tro att de enda personer som man ska bemöda sig att anstränga sig för är mamma o pappa så det är väldigt ensamt på deras födelsedagskalas numera. Ingen bemödar sig komma längre o varför skulle dem? Hans barn har t o m kunnat beklaga sig över gåvor denne har fått från släkt så det är väl bara slöseri med dyrbar tid att lägga den på en sån som inte lärt sig uppskatta det lilla?

Jag tror man får umgås med sin egen familj o släkt. Det är alltid trevligt när mannen önskar vara med men nu så får han enbart göra det utan sina barn. De har gjort bort sig för mycket i min familj, det är hans fel o han har blivit kritiserad av min familj för det men han är mitt barns pappa så därför försöker folk anstränga sig lite.

Jag har också upplevt att det blir ganska så ensamt runt styvbarnen, det är inte bara man själv som uppfattar att dom har ett lite speciellt beteende. Min egen svärmor har tagit upp med mig att hon tycker att styvbarnen tyr sig enbart till sin pappa och mamma, hon är ändå barnens farmor men upplever sig alltså själv bli utesluten av styvbarnen. Dom tackar för övrigt inte henne heller för presenter. Min egen mamma fokuserar mest på vårt gemensamma barn numera, hon försökte vara schysst i flera år men ny verkar hon ha gett upp att bli s.k. Bonusmormor. Jag håller med om att dessa curlade barn inte får öva sig tillräckligt i empati eller i att visa hänsyn, de kanske är medvetna om stora saker som klimathotet tex men förstår inte att de behöver tacka farmor för presenten eller visa hänsyn till halvsyskon, annars blir de inte omtyckta.

Jag tror också att man får skilja lite på familjerna faktiskt. Tycker att min man var på väldigt mycket förr om att ta in sina äldre barn in i min familj. Nu hade det varit fantastiskt om det hade funkat, min familj tog emot hans barn med öppna örnar o så hade det kunnat förbli men det sabbade de själva om jag säger så. Nu kör jag en en enkel hobbypsykologianalys här men det blev nog lite för jobbigt för hans barn att för en gångs skull kunna acceptera att jag var i fokus o samma med vår lilla. De återgäldade det genom att vara otrevlig mot min mamma o skapa onödiga konflikter som slutade med att min familj plockade min man på vad det var frågan om egentligen?

Det här är väldigt tråkigt för tänk vad kul det hade kunnat vara om det hade funkat? Nu spelar det ingen roll längre o jag tror att alla styvmammor gör bäst i att inte anstränga sig för mycket. Koncentrera dig på de dina istället.

Jag tycker det är nära nog optimalt! En man jag älskar och ett bonusbarn jag älskar och kommer bra överens med, vars mor inte är omöjlig att ha att göra med. Det kunde vart värre.

Låt oss diskutera vad curlande ger för konsekvenser: Personligen så tror jag att det ger barnet en falsk självbild av att vara självtillräcklig och lite bättre än alla andra. Att barnet kommer undan med sånt som andra barn och vuxna inte kommer undan med. Och barnet tror att det inte får konsekvenser. Detta tar barnet med sig in i vuxen ålder, vilket kan leda till både farliga situationer och kvaddade relationer. Min upplevelse är också att dessa barn själva kan dra till sig eller söka drama, eftersom de lever så friktionsfritt på hemmaplan. Dvs att de kan bete sig ganska naivt och dra till sig konflikt på andra ställen än hemma, som i skolan eller i arbetslivet. Det ger dom helt enkelt inga fördelar långsiktigt, även om det ger dom fördelar kortsiktigt.

Ja, för vissa ombildade familjer fungerar det säkert. Jag måste erkänna att jag är rätt besviken på detta faktiskt, jag tog för givet att vi skulle umgås med min släkt och styvbarnen och att alla skulle blandas friskt och på ett enkelt sätt. Kanske går det om några år, kanske går det aldrig. Jag hade å andra sidan en idé om att jag och exet skulle umgås också när jag var nybliven styvmamma, snacka om att vara blåögd :) Men vem vet hur det är i framtiden. Just nu så blir det ansträngt och jag irriterar mig på att styvbarnen beter sig ouppfostrat mot min släkt, samtidigt som jag varken vill eller orkar leka polis åt halvstora barn när jag inte ens är deras förälder och de knappt lyssnar på mig. I det läget så ordnar man ju släktkalasen på vissa veckor och låtsas som om det regnar...