Styvmamma-upproret

Inga kommentarer? Är inte det en underlig sak att skriva direkt efter en kommentar? 

Flera styvmammor här i tråden verkar väldigt känsliga, har svårt att tolka saker, ljuger och överdriver och är rätt enspåriga. Det gör att jag får förståelse för att ex-fruarna lägger sig i hur deras barn blir bemötta av er och att era män tar barnens sida och ofta blir irriterade och arga på er. 

 

Finns det inga glada styvmammor? Jag älskar mitt bonusbarn som om hon var mitt eget, fast jag har inga egna och kan ej heller få. Hon är liksom en del av min make, det var en paketdeal.

Jag har alltid velat bli mamma, och när jag inte kunde det så blev jag helt förstörd. Men så kom jag på det här med att det finns ju singelpappor att ragga upp så det blir nog rätt bra ändå.

Finns det inga glada styvmammor? Jag älskar mitt bonusbarn som om hon var mitt eget, fast jag har inga egna och kan ej heller få. Hon är liksom en del av min make, det var en paketdeal.

Jag har alltid velat bli mamma, och när jag inte kunde det så blev jag helt förstörd. Men så kom jag på det här med att det finns ju singelpappor att ragga upp så det blir nog rätt bra ändå.

Vad tycker flickans mamma om det här upplägget? Inte för att förringa din relation med henne men det är stereotypiskt att tro att det i alla lägen är det bästa att ta över en mammaroll.

Går till den här familjen jag levt i under några år. Vi blev bra vänner jag o barnen men de var tonåringar då o kan tänka mig att deras morsa hade blivit helt galen om jag hade klampat på för hårt.

Ja, det låter väl som bra utgångsläge. Hade ni mått bättre om ert ex nya tjej hatade barnet? 

Hade du tyckt om att ditt ex nya tjej, om du inte känner henne särskilt väl, sa att hon älskar dina barn som om de vore hennes egna? Jag hade inte gillat det, särskilt inte om hon såg mina barn som att de ska ersätta att hon aldrig fick några egna. Det är inte nåt som man automatiskt önskar sig att en annan kvinna ska säga om dina barn. Det låter lite som nåt som ger kalla kårar.