Krig med bonusdotter....

Som sagt..

Jag har flera bonusfamiljer i min närhet och ingenstans har det sett ut som bonusmammorna vill påvisa i tråden. Nu är barn och bonusbarn utflugna och kvinnorna pratar om sina bonusbarn som sina egna.

Det man läser om här på FL är direkt tragiskt.

Förlåt men - vad vill "bonusmammorna" i tråden påvisa?

Var snäll och klumpa inte ihop mig med ESS och Fd styvmor...

TS har inte skrivit att pappan inte är hemma.

TS verkar må dåligt över dotterns otrevliga attityd och då är det ju ett problem eller hur? Jag tycker att pappan får lägga energi på att reda ut bekymren med dottern så TS kan koncentrera sig på sin bebis.

Jag tror inte att flickan testar TS för att hon är rädd över att hon ska överge henne. Jag tror att handlar mer om barnslig svartsjuka för att flickan inte längre är minst och för att TS har stulit pappa ifrån henne. Det var nog inte lika farligt när TS bara var pappas tjej men som mamma till hans yngsta barn så blir det mer konkurrens.

DU skrev att hon borde skickas hem till mamma..

Jag menar inte så men är någon aggressiv mot en så är det mamman eller pappans ansvar att styra upp det.

En förälder har inte misslyckats för att barnen trotsar, de misslyckas när barnen är direkt elaka mot någon och de låter det fortgå.

Om det är okej att bete sig illa mot pappas nya, och hon bara ska böja sig och lägga ner en massa tid och göra grejer med ungen? 

Är det lika okej att bära sig illa åt mot tex kompisens mamma när hon säger åt henne att göra något, eller sluta göra något?

Hon lär få ett bryskt uppvaknande när kompisens mamma blir förbannad på henne och kanske tom ber henne gå hem. Men då ska väl pappan rycka ut och skälla på kompisens föräldrar, för det är ju klart att lilla Stina får bära sig åt hur som helst det är ju sååå synd om henne....

Jag lever med en man sen drygt 3 år. Han har 2 barn sen tidigare, en 16-årig son och en 11-årig dotter. Vi har ett gemensamt barn som nu är 7 månader.

Det har alltid funkat jättebra mellan mig och den äldre dottern, hon har pratat med mig om sånt hon inte kunnat prata med någon annan om osv.

Sen sisådär 8 månader har dock det ändrats helt. Vi kan knappt prata med varandra längre, allt jag säger möts av negativitet och allmänt tjafs. Hon är likadan mot både sin mamma och pappa, så det är inte bara mot mig. Men extra mycket mot mig. Jag kan inte tex be henne släcka lampan när hon går ur ett rum för då "brinner det till" hos henne och hon hatar att jag säger något åt henne. Hon har talat om för sin pappa att hon tycker väldigt illa om att jag ska säga åt henne vad hon ska göra, hon tycker allt jag gör är kasst.

Både jag och hennes pappa har försökt prata med henne men det går inte.

Hur kan vi komma till rätta med det här?