Krig med bonusdotter....

Jag håller inte med där, hon borde snarare bära sig ordentligt åt för att behålla relationen till ts. Det brukar snarare va de säkra relationerna som testas.

För att ha en föräldraroll till någon annans barn så måste man också ha rätt till att säga ifrån. Jag tror inte att det funkar att TS söker kontakt och gullar med flickan när hon bemöts på ett dåligt sätt. Då blir dottern bara mer arg och TS blir ledsen och det tar en massa onödig energi som hon bör få lägga på sin bebis istället.

TS verkar må dåligt över dotterns otrevliga attityd och då är det ju ett problem eller hur? Jag tycker att pappan får lägga energi på att reda ut bekymren med dottern så TS kan koncentrera sig på sin bebis.

Jag tror inte att flickan testar TS för att hon är rädd över att hon ska överge henne. Jag tror att handlar mer om barnslig svartsjuka för att flickan inte längre är minst och för att TS har stulit pappa ifrån henne. Det var nog inte lika farligt när TS bara var pappas tjej men som mamma till hans yngsta barn så blir det mer konkurrens.

Jag talar om egen erfarenhet som trött och nybliven mamma. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att ha mannens barn som också skulle utmana mig i det läget. Blir arg när jag tänker på det faktiskt! I TS läge så hade jag bett flickan dra hem till mamma eller säga åt pappan att du inte tänker vara själv hemma med någon som behandlar mig så respektlöst.

Jag tror på ärliga människor och tydlig kommunikation. Går flickan över gränsen så ska TS få ha rätt att försvara sig men först och främst får pappan styra upp läget.

Åsikter ska absolut ifrågasättas och är bra att vi är flera som har olika.

Det som hände är knappast mitt fel. Eller är det förbjudet att flytta från ett hem man vantrivs i?

Att pappan sen sålde är hans beslut.