Krig med bonusdotter....

Självklart är det omvälvande, men att gå från "bra relation och vi kan prata om allt" till "jag kan/vill inte lägga energi på dig nu när jag har ett barn" bäddar knappast för att få familjelivet att fungera..

Klart hon testar TS mer än sina föräldrar, de är hon troligen mer säker på att de aldrig kommer överge henne. TS och hennes relation däremot är självklart mer osäker, och därav den som testas.

Va? Varför är det "mer logiskt att flickan är allnänt bortskämd och ohyfsad"? Hon har ju inte varit det innan detta, så om hon vore "allmänt bortskämd och ohyfsad" hade det troligen visat sig tidigare.. På vilket sätt får du ihop logiken här?

Att ha en åsikt är en sak. Att rekommendera TS att fjärma sig ännu mer och att dessutom föreslå åtgärder som troligen kommer förstöra relationen alldeles är däremot mindre trevligt.

Och åsikter får naturligtvis bli ifrågasätta..

Jag talar om egen erfarenhet som trött och nybliven mamma. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att ha mannens barn som också skulle utmana mig i det läget. Blir arg när jag tänker på det faktiskt! I TS läge så hade jag bett flickan dra hem till mamma eller säga åt pappan att du inte tänker vara själv hemma med någon som behandlar mig så respektlöst.

Jag tror på ärliga människor och tydlig kommunikation. Går flickan över gränsen så ska TS få ha rätt att försvara sig men först och främst får pappan styra upp läget.

Åsikter ska absolut ifrågasättas och är bra att vi är flera som har olika.

De lever i en familj och TS kan mkt väl ha en föräldraroll. Oavsett så har de en nära relation som varit väldigt bra fram till att TS skulle få ett eget barn. Klart tjejen är rädd att TS skall ge upp deras relation och om hon backar helt och låter pappan ta över är risken stor att de aldrig kommer få en bra relation igen. SJÄLVKLART skall pappan backa upp och jag anseratt det är förälderns ansvar att grunda för att barn och ny partner skall få en bra relation, MEN det är även upp till den nya partnern att arbeta på relationen. Och när relationen väl finns (vilketär fallet här) är det upp till den nya att ta ett större ansvar. Liksom i alla befintliga relationer - man kan inte plötsligt backa och säga åt någon annan att lösa det, man mpste själv vara delaktig i lösningen.

Ja hon borde rikta det mot pappan. Jag anser att pappan ska gå in och säga stopp, för annars står han snart i mitten av två personer som inte tål varann. För hur det är så är beteendet en stor del av hur man uppfattar folk och när man bedömer dem.

Man kör inte ut ett barn för att det är grinigt. Massa människor är trötta och nyblivna föräldrar och tar samtidigt hand om sina äldre barn. Vart ska man lämna bort barnet om man är en kärnfamilj tänker du?

Ett bonusbarn har samma rätt att vara grinigt som ett kärnfamiljsbarn. Man kör inte ut ett barn pga det. Då har man själv rejäla problem. Och det verkar ju inte TS ha - hon vill ju ha tillbaka den bra relationen till barnet.