Beroende eller normalt? Datorspelande sambo.

Åh-herre-gud. Så din sambo BÖRJADE sin spelgalna karriär vid 26 års ålder?! Men det lät ju som att problemen fanns där innan? Har han Asperberg/Autism spektrumet som gör att han måste få fantisera iväg sig mellan varven (tänk mentaliteten för en 10-12 åring)? Då finns det bra tillvägagångssätt att handskas med detta.

Oavsett vad, vet om en kamrat som ihop med en tjej (hon hade dock "nervösa" besvär, så vet inte hur bra dem ens gick ihop ty hsn själv var alltid oerhört lugn o ville ha det så) var speltokig på universitetet och BOKSTAVLIGT talat tryckte på med sitt spelande under plugget! Resultatet? Fortsatt studerande efter 5+ år och tjejen drog efter 3-4 års väntan, får nästan ta av mig hatten för ett så bra tålamod av henne... Nu var dem rätt så aktiva med sina vänner lyckligtvis, var nog det som "höll ihop" dem men sen var det rinse n repeat i hemmet. Slutet var förfärligt, de skrek i uppåt ett halvår på varandra, sen var det slut.

Ett annat exempel var en kompis som förvisso gick på soss, ville inte jobba ALLS och blev ihop, gick isär, blev ihop osv i omgångar med en tjej sen sin ungdom. Där blev det rätsida åtminstone till slut, då trillade ungen ut nämligen men känns som en ganska extrem åtgärd med okänd utgång...

Nå jag lider med dig, skittråkigt att ha en partner som inte vill något mer än å filosofera i sin dator värld. Själv är jag idrottsligt aktiv, når ut och försöker få till det (det har börjat släppa) men känns oerhört knepigt hur vissa gör sina val i livet på partners...

Roligt där student pappan. Tror dock att det är du som behöver vaselinet när frugan plockar fram sin strap-on och ska visa vem mannen i förhållandet är:Var nu försiktig när du är ute och går med barnvagnen med dina lattepappa kompisar så du inte trillar och slår dig!

Varför skulle jag skämta? Tycker ni kvinnor kan skaffa en hobby istället för att vilja spendera hela eran fritid med er kille. Och sen sitta och klaga på att er kille faktiskt har ett liv utanför ert förhållande.

Hej och oj vad många svar jag fick, tack allihopa! Jag ska försöka summera era tips och åsikter så gott jag kan.

Jag älskar honom. När jag träffade honom vändes hela mitt liv uppochner - till det bättre. Jag kommer ifrån en dysfunktionell familj och har varit familjehemsplacerad en period av min uppväxt.

Men med honom började jag leva, jag fick göra allt som jag aldrig fick möjligheten till att göra under tonåren. Jag hade ingen aning om något egentligen. Vilket gjorde att jag skapade ett starkt band till honom. Han kommer inte heller ifrån en perfekt familj så vi båda blev väldigt tajta de första 1-3 åren.

Han kan ibland skylla över saker på mig och koppla mitt beteende till min barndom, att jag vill ha mer tid ihop med honom kan han i så fall mena är förknippat med att jag blev ifråntagen mina föräldrar och därför är jag mer eller mindre beroende av honom i vuxen ålder, att jag ej kan ha hälsosamma relationer med människor. Jag vet inte om detta är ett sätt för honom att misshandla mig psykiskt eller om det faktiskt stämmer, men jag tycker ändå att jag har rimliga krav, som många av er skriver så borde han spendera mer tid med mig och att vår situation är ohållbar särskilt om vi får barn.

Han är väldigt välformulerad och pedagogisk vilket gör mig underlägsen honom ibland då allt han säger låter rätt och smart. Han är väl omtyckt av kollegor och vänner/familj. Han är den där smarta och kloka som alla lyssnar på. Vem är jag i jämförelse med det? Är väl ingen som lyssnar på mig? Någon skrev att jag kunde visa hans familj/vänner denna tråden men han skulle prata ner mig framför alla och mena på att jag är psykiskt ostabil.

Han har bröder som också spelar samma spel, vissa av dem har barn och sambo. En broder spelar bara vissa timmar någon kväll då och då, kanske 3-4 kvällar i veckan. Hans sambo har krav när de ska umgås och mysa, de har även 2 barn. Men detta tycker inte min sambo är onormalt, de har ju 2 barn? Jag brukar fråga honom, hur hade du gjort om vi haft en bebis? Ja då hade jag väl fått sälja datorn eller något i den stilen säger han. Så han kan enligt honom, prioritera ett barn men inte mig i detta nu? Vem är jag då för honom?

Klocka tiden skrev någon, ja det har jag försökt med, men han säger att jag klockar fel och att det ej stämmer med verkligheten. Ber jag han uppsöka hjälp så tycker han det mest rätta är att jag söker hjälp, då det är jag som har separationsångest, enligt honom. Även fast jag spenderar majoriteten av min fritid ensam eller med en vän/familjen. Det kan också vara psykiskt misshandel, men jag vet inte, har inte vågat att själv gå i terapi utan tyckte vi båda kunde gå men det ville han inte.

Någon tyckte jag enbart kunde laga mat till mig själv, ja men att äta med honom är i princip det enda jag har att se fram emot så ja jag vet inte.

Våra vänner har barn, är förlovade eller gifta. Äger hus med mera. Såklart håller jag med min sambo att det är viktigt att vara utbildad då jag ej vill att ekonomin ska vara ett beskymmer för våra framtida barn. Jag vill ju stå på en stadig grund innan jag sättet barn till världen.

Han anser dock att jag jämför mig för mycket med andra, ser jag ett par som håller handen på stan och frågar, varför går vi aldrig hand i hand längre? Du brukar han säga ja de kanske är nykära. Så vad jag än säger, så säger han äh dom är nykära, sluta jämföra oss med andra. Ibland säger jag, ja men dina bröder då? De umgås ju med sina sambosar? Ja men de har barn och så är dom tofflar brukar han säga. Han menar att han aldrig skulle toffla för mig.

Jag begär inte att han ska sluta spela dator helt, hade han spelat kortlek eller dansat balett och det hade påverkat oss negativt så hade det ej varit skillnad. Han tycker jag ska skaffa mig fler egna intressen och umgås mer med mina vänner, men varför leva i ett förhållande med någon när man sitter på varsitt håll med sitt egna och aldrig gör något ihop? Då kan man lika gärna vara singel anser jag. Man kan inte ha det bästa av allt.

Att bara vara ihop, laga mat och det andra sitter vid köksbordet under tiden, man småpratar och skrattar det saknar jag. En mogen man som finns och vill vara med mig. Men samtidigt vill jag inte lämna honom. Det är svårt.

Han läste tråden och tyckte jag saltat på allt, det har jag inte, det är så jag upplevt det och han kanske inte ser det. Men kan tillägga att allt jag nämnt inte händer ALLTID utan OFTAST. Så blir han nöjd. Och en sak till, hur gör ni om någon av er lagat mat ex? Vem tar disken? Min sambo anser att den som lagat mat också diskar och plockar undan. Säger jag åt honom att diska efter maten så menar han att jag använt för många grytor och redskap och stökat ner oh det tänker minsann han inte diska upp efter mig. Hänger det tvätt på tork och jag ber honom vika den kan han säga ja men det mesta är ju ditt? Likadant om han ska tvätta, så klagar han på att det mesta är min tvätt. Ja så det är väl flera problem än just datorspelandet men det grundas väl i att han vill sitta framför datorn istället.

Denna texten kanske gjorde er alla mer förvirrade men jag är ändå glad över era perspektiv och jag tar till mig det ni har skrivit, era tips och dylikt.

Ja du... han är en manipulativ jättebebis som helst vill ha en mamma/betjänt som tar hand om honom och anpassar sig efter alla hans önskemål och behov. När du påtalar det orättvisa i det så får han dig att tro att du är psykiskt sjuk. Det kallas för gaslighting.

Det du behöver göra är att försöka hitta ett eget intresse och umgängeskrets, häng inte upp ditt liv och välmående på honom. Han påstår att det är vad han vill att du ska göra men jag kan satsa en miljon på att när du väl gör det så kommer han att kritisera dig för det.

Att han kallar sin bror för toffel när han umgås med sin familj tyder på en extremt skev syn på relationer. Är man i en relation bör man vilja umgås med sin partner och sina barn, men om han själv kommer från en dysfunktionell familj är det kanske inte så konstigt. Det tyder också på en skev kvinnosyn, att hans stackars lilla bror är i händerna på en dominerande tyrann till kvinna som styr och ställer. Tror du brorsan och hans fru håller med om den bilden?

Sparka ut åsnan, du är ju ändå ensam i den där relationen.

Och: tror du alla hade tyckt att han är den där smarta som man lyssnar på om de visste att han inte kan ta hand om disk eller tvätt? Eller att han inte ens har vett att fatta att hans sambo behöver ostörd sömn på nätterna?

Det här är ju säkert bitar han håller dolt för alla andra. Inget han direkt skryter om va?

Det kan säkert ligga något i att du bundit dig vid honom pga din trista uppväxt MEN det betyder inte att det måste fortsätta så. Det betyder inte heller att han har rätt att behandla dig dåligt, för det gör han.

Tryckte iväg lite för fort. Har en grej till:

Att du känner dig underlägsen honom kan du släppa direkt. Vem är det som jobbar och sliter och vem är det som häckar framför datorn? Vad är smartast? Inte fan är det han i alla fall. Han kan ju inte ens ta hand om sig själv.

Word! Ts, du är värd så mycket bättre. Om han inte ens vaknar och inser sin problematik efter att läst denna tråd är det nog rätt kört. Han manipulerar och misshandlar dig psykiskt. Han verkar inte vidare trevlig öht. Tro mig, du är stark och klarar dig själv. Tills du hittar din drömprins!

Precis som ovanstående inlägg beskriver ska du fokusera på dig själv, dina intressen och ditt välmående.

Det som sker nu är att du lägger över ditt centrum på din sambo. Sluta vara så gullig och tillmötesgående. Vaddå puss när du kommer från jobbet när han sitter vid datorn...

Sluta kalla på honom och vara närvarande. Tex när ni ska äta eller annat. Du försöker rätta till något som är skevt. Istället låt han fortsätta och du gör ditt. Om inget förändras har han knappast känslor för dig längre..

Han måste känna att du har ett eger liv.

Angående det du frågade om disk. 

Hos oss hjälps vi åt, inte millimeterrättvisa, men ingen ska känna att den alltid blir stående kvar med disken. Har den ena lagat maten själv, och det tagit lång tid, så kan den andra erbjuda sig att ta disken, osv. 

Jag tycker du verkar vara en klok och fin person, som är värd någon som vill vara med dig.