• Anonym (VadÄrHälsosamt?)

    Beroende eller normalt? Datorspelande sambo.

    Hej!

    Jag och min sambo har varit ihop i ca 7 år, jag jobbar heltid och han studerar heltid. Vi har inga barn, min sambo vill vi båda har en högskoleutbildning med tillsvidareanställning först samt köpt hus innan vi planerar barn och giftemål. Något som gnager i ögat på mig då vi båda är runt 30 år. Men men, det är inte problemet som jag ska ta upp idag utan följande:

    I början av vårt förhållande umgicks vi dag som natt, vi promenerade, samtalade sent in på morgonen om livet, körde runt och bodde på hotell, käkade ute, gick på bio ja allt sånt. Såklart är det ju extra mysigt i början men jag anser inte att man behöver dra ner på allt det roliga enbart för att åren gått.

    Problemet är dock att min sambo införskaffade sig en dator för 3-4 år sedan, och har sedan dess återupptagit gamla spel som han tidigare spelat i ungdomen. Detta spelandet började med någon timme i veckan och även jag kunde sitta ner och spela ihop med honom, som en kul grej ihop. Allteftersom avtog mitt intresse (efter 8-10mån) och jag sysslade med mina intressen och hans datorspelande eskalerade. han började spela mer och mer seriöst, gick med i olika grupper där 20+ personer pratade samtidigt med varandra.

    Det övergick successivt till att jag började ta mer ansvar i hemmet, dammsugning och tvättning, matlagning, handling ja det mesta, då han ej ex kunde spontant dammsuga. (Kan tillägga att min sambo var pedant när vi träffades och kunde stå och diska mitt i natten medans jag lämnade disk tills morgonen).

    Vi flyttade till en större lägenhet för en tid sen och spelande har aldrig varit så illa som det är nu. På helgerna startar han datorn det första han gör, jag ordnar frukost och får tjata att han ska komma och äta. Sen sätter han sig igen vid datorn. Jag börjar då plocka lite och sköta om hemmet. Behöver vi handla på helgen så får jag tjata att han ska följa med, han vill veta vad vi ska handla och till vilken affär, just för att räkna ut tiden han behöver vara hemifrån. Han spelar då i bilen på mobilen. Vad vi än åker på, något spontant så vill han Veta i förväg så han kan planera med sina spel vänner. Åker vi och grillar ex så spelar han i bilen på mobilen på väg dit och hem, även medans vi grillar. Jag sitter då tyst i bilen... inte jätte kul.

    På vardagarna (han studerar och jag jobbar heltid) så är datorn på när jag kommer hem från jobbet, (han studerar ju från datorn också) men jag får gå in i sovrummet där datorn står och ge han en puss. Han frågar hur dagen varit och vad vi ska äta. Jag lagar sedan mat, dukar och tjatar att han ska ordna film. (Vi äter framför tv:n) Sen brukar maten kallna medans jag väntar på att han är redo. Vi äter och ser sällan klart en film, utan när vi ätit så ligger vi på varsin ände av soffan i 10-15 min senare säger han ?ska vi duka undan?? vilket vi gör. ?vi kan väl se klart filmen imorgon?? Då dukar jag undan, diskar och ordnar matlådor etc, han sätter sig direkt och fortsätter spelar. (Skulle vi någon gång se klart en film, så spelar han från mobilen samtidigt.) oftast hjälper han till att duka undan och ställa in i kylen, ibland diskar han men han går och tittar till datorn var 3-5min.

    Han kan även pausa filmen när vi äter och ?ska bara kolla till datorn?. Efter jag ordnat allt i köket och han satt sig framför datorn så brukar jag städa, ringa familjen/vänner, gå kvällspromenad (han vill sällan följa med) så brukar möta upp någon kompis istället etc. Sen slutar det oftast med att jag slö tittar på tv, dricker kaffe och varvar ner.

    Sovrummet går inte att vara för han pratar högt och skriker, pratar alltid med någon i lurarna och skulle jag avbryta så höjer han pekfingret som att han ej kan prata utan jag får vänta. Vid 22 har jag sagt det ska vara tyst och datorn ska vara avstängd då jag vill komma till ro med någon bok i sängen innan jag ska sova då jag stiger upp tidigt.

    Hans argument är då att jag på helgerna ändå somnar förr eller senare trots hans spelande, så då borde samma gälla på vardagarna. (På helgerna somnar jag ju ändå då han spelar tills 01-02) ?är du riktigt trött så somnar du oavsett? brukar han säga. Vilket har ibland slutat i att jag i ren trötthet och frustration vid 23 - tiden har brustit ut i gråt för att jag måste få sova. (1-2 gånge per månad kanske) stiger upp 04.

    Men såhär ser våra vardagskvällar och helger ut. Oftast när jag kommer hem från jobbet är varken disken gjord eller soporna tömda. Han kan ibland ringa när jag är på jobbet och fråga vad jag vill ha till kvällsmat, men jag vet att när jag kommer hem så spelar han och jag får laga maten.

    Är detta ok? Såklart får min sambo spela när det är hans intresse, men ska jag verkligen godta ett spelande som förhindrar ett hälsosamt förhållande för mig/oss? Då jag personligen ej anser att detta är så givande för ett bra och hälsosamt förhållande. Jag har pratat med honom om detta såååå många gånger. Jag har hotat med att lämna, men då kan han säga ?ja du vet vart dörren är?? Eller ?jaha och hur ska du klara dig utan mig?? Vet inte om han är seriös eller inte, men är det något som stör mig får jag lämna honom helt enkelt. Vilket gör mig ledsen att han hellre ser mig gå en att kompromissa.

    Ibland kan han säga ?ja men jag spelar ju för jag tjänar pengar till oss? men han får spela flera hundra timmar för att ?tjäna? några kronor. Han har även sagt att spelandet är hans sett att koppla av...

    Vill tillägga att i hans mening är han inte beroende då han sköter sina studier, sitt jobb och sin hygien etc. Vilket han gör. Men det är tiden utöver allt det där som enbart läggs på datorn. Han prioriterar ej tid med mig, för enligt honom umgås vi så länge vi är under samma tak. Innan kunde vi se flera filmer på rak, duscha ihop långa stunder, ligga och mysa i soffan som slutade med flera timmars sex, långa kvällspromenader, kramar och omfamningar... men det är senaste året (1 1/2) som det ändrats, (det var inte fasen som nykära, då var det ännu mer såklart)

    Sex nu har vi 1-4 gånger per månad och det är tills han kommit, jag känner stress och kan ej slappna av, så då varar det i 5-10 min. Sen duschar vi (eller ja han duschar 2-4 min och går ut medans jag står kvar) och han sätter sig vid datorn.

    Jag kan göra listan lång men jag vet inte om detta grundar sig i datorspelet eller bara att han kanske är bekväm med mig och egentligen ej har lika starka känslor längre? Det förnekar han alltid, han älskar mig mer för varje dag säger han...

    Någon annan som har liknande erfarenhet? Jag vill ju umgås med min sambo, jag lever utefter att aldrig ta livet föregivet, utan att ta vara på varje dag. Skapa minnen, uppleva och vara närvarande i nuet, i det verkliga. Ta vara på nära och köra. Sånt är viktigt för mig. Vad ska man annars tänka tillbaka på och glädjas åt som gammal sittandes i stolen på ålderdomshemmet? Livet har så mycket att ge och såvitt vi vet, har vi bara ett liv och en chans till att leva. Varför sitta framför en skärm i en låtsas värld när det verkliga står bakom ryggen? Ja.... skenade iväg lite kanske men hopps någon annan kan ge lite perspektiv.

    Tog även upp det igen nu ikväll att hans spelande är ett problem för mig och enligt mig inte hälsosamt varpå han undrar vad som är hälsosamt och hur det påverkar mig negativt, jag sa att jag ville umgås mer, ?och göra vad?? Undrade han. Han menar på att ingen bestämmer över honom, vad han vill göra sin lediga tid, han har inga barn och behöver därmed ej lägga ner tid på sånt. Att jag vill umgås mer menar han är mitt bekymmer och att han måste få göra det han vill. Jag bad han stänga av datorn helt så vi kunde umgås resterande tid av kvällen (1 timme) men då sa han ?det kan du glömma, aldrig att du bestämmer när min dator ska stängas av? sen gick han in och satte sig och tårarna på mig kom.... sa till honom att jag kommer skriva och försöka få andras perspektiv varpå han menar att människor på flshabck/familjeliv?s åsikter inte går att ta på allvar.. och att de svar jag eventuellt får tar han ej på allvar.

    Vad ska jag göra?? Överdriver jag?

  • Svar på tråden Beroende eller normalt? Datorspelande sambo.
  • Anonym (This)
    Anonym (VadÄrHälsosamt?) skrev 2020-10-27 11:19:34 följande:
    Nej jag förstod det, men ville ändå förtydliga då du skrev att din kille måste få slappna av då han ansvarar för folks liv. Det gör min sambo med men det går inte att slappna av till vilket pris som helst. Jag håller med om att datorspelande är 1000 gånger bättre än andra beroendeframkallande aktiviteter men tråkigt nog påverkar det lika illa om det går för långt. Jag tolkade det inte som att du ej var på min sida (du får ju tycka och tänka som du vill) men ville som sagt bara förtydliga rent Allmänt ifall andra undrar eller har förutfattade meningar om mig och min syn på datorspel rent generellt.
    Okej, jag förstår! Och ja, slappna av med en timmes spelande är ju okej, men inte i den omfattningen din sambo gör. Jag har också själv svårt att förstå hur man ens skulle kunna slappna av när man vet att det gör ens sambo ledsen, att man struntar i hushållsbestyr som annars båda ska göra, osv... men i din killes fall är det ju ett rent beroende, inte avkoppling. :/ 
  • MaryM

    TS, jag vill bara ge dig lite pepp. Du verkar både smart och analytisk och du är bra på att formulera dig.

    Det är ett stort problem att din sambo får dig att känna att du är underlägsen honom. Det är du inte!

    Pepp till dig! Strunta i den sega jäkeln. Det finns MASSVIS med bra killar där ute! Heja dig!


    She knows she's more than just a little misunderstood. She has trouble acting normal when she's nervous.
  • Anonym (:-()
    Anonym (datorspelande kille) skrev 2020-10-27 06:20:48 följande:

    Tänk att år 2020 är det fortfarande ett sånt stigma runt datorspelande. När väldigt många personer har det som hobby. Och många av de som ser ner på folk som spelar datorspel spenderar många timmar om dagen med sin mobil eller framför tv:n. Men av nån anledning så är det inte samma sak?

    Med det sagt så är ju datorspelande som med allt annat, man kan inte låta det gå ut över sitt liv och inte bli beroende av det.

    Tack och lov så håller jag mig borta från kvinnor som er nu och lyckades träffa en tjej som själv spelar datorspel. Och nej, vi sitter inte enbart och spelar spel hela tiden. Vi har t.ex. en "dejt kväll" varje helg.


    Som sagt, tråd efter tråd på familjeliv bekräftar hur värdelöst livet är med snubbar som är föredrar att leka vid datorn framför att umgås med familjen eller sin sambo. Mobilberoende kan möjligen jämföras men annars finns det ingenting som är så distraherande och tidsslukande som datorspel. Dessutom försiggår ju det ofta i ett annat rum vilket gör en ännu mer fjärmad från familjelivet.

    Bra för er att ni hittar varann! Oroa dig inte, du är ingenting för mig heller
  • Anonym (:-()
    Anonym (datorspelande kille) skrev 2020-10-27 06:20:48 följande:

    Tänk att år 2020 är det fortfarande ett sånt stigma runt datorspelande. När väldigt många personer har det som hobby. Och många av de som ser ner på folk som spelar datorspel spenderar många timmar om dagen med sin mobil eller framför tv:n. Men av nån anledning så är det inte samma sak?

    Med det sagt så är ju datorspelande som med allt annat, man kan inte låta det gå ut över sitt liv och inte bli beroende av det.

    Tack och lov så håller jag mig borta från kvinnor som er nu och lyckades träffa en tjej som själv spelar datorspel. Och nej, vi sitter inte enbart och spelar spel hela tiden. Vi har t.ex. en "dejt kväll" varje helg.


    En sak till; har du ens läst TS? Tycker du sambon håller sitt datorspelande på en sund hobbynivå? Tror du någon på Fl skulle ta honom i försvar om han tittade på TV eller höll på med mobilen på ett sätt som påverkade förhållandet lika mycket?
  • Anonym (Kvinna)
    Anonym (Anonym) skrev 2020-10-27 08:16:34 följande:
    Varför använder du att vissa har det som hobby som ett argument? Det är om något jättepatetiskt att ha sitt datorspelade som hobby. Och nej, att sitta framför tv:n eller mobilen är inte samma sak, då det är fler som är beroende av datorspelande än sitta framför tv:n eller mobilen.

    Det är barnsligt att spela, okej om man är TIO år, men inte när man är vuxen. 
    Vad är det du tycker är så patetiskt, avtändande och barnsligt med att spela datorspel som vuxen?

    Hur många som är beroende av datorspel respektive mobilen är väl irrelevant, om frågan gäller hur legitimt det är att ha det som hobby. Det finns massor av människor som spelar datorspel som inte är beroende.

    Vet du att det finns massor av datorspel för vuxna? Som har en rekommenderad åldersgräns på 18 år?

    Vad vet du om datorspel? Har du själv testat att spela? Vilka typer av spel, i så fall?
  • Anonym (Kvinna)
    Anonym ( ) skrev 2020-10-27 11:59:24 följande:
    Som sagt, tråd efter tråd på familjeliv bekräftar hur värdelöst livet är med snubbar som är föredrar att leka vid datorn framför att umgås med familjen eller sin sambo. Mobilberoende kan möjligen jämföras men annars finns det ingenting som är så distraherande och tidsslukande som datorspel. Dessutom försiggår ju det ofta i ett annat rum vilket gör en ännu mer fjärmad från familjelivet.

    Bra för er att ni hittar varann! Oroa dig inte, du är ingenting för mig heller
    Det går alldeles utmärkt att spela datorspel utan att det går ut över relationen. Massor av människor klarar av det. ?Datorspelande kille? pratar ju inte om de som är beroende, han vänder sig till de personer i tråden som har en negativ syn generellt på att spela datorspel.
  • Anonym (Kvinna)
    Anonym ( ) skrev 2020-10-27 12:01:05 följande:
    En sak till; har du ens läst TS? Tycker du sambon håller sitt datorspelande på en sund hobbynivå? Tror du någon på Fl skulle ta honom i försvar om han tittade på TV eller höll på med mobilen på ett sätt som påverkade förhållandet lika mycket?
    Återigen, ?Datorspelande kille? vänder sig inte till TS! Han svarar framför allt på ?Anonym?, som tycker att det rent generellt är patetiskt och barnsligt att som vuxen spela datorspel. Dessutom skriver han ju uttryckligen i det inlägg du citerar att det inte får gå så långt att det blir ett beroende. Detta med att spela datorspel är inte svart eller vitt, att antingen så spelar man inte alls, eller så är man beroende. De allra flesta som spelar datorspel klarar av att hålla det på en sund nivå, precis som de allra flesta som dricker alkohol inte har ett alkoholmissbruk. Dessutom spelar enormt många vuxna människor spel på telefonen, som t.ex. Candy Crush och liknande, men det anses av någon anledning inte alls barnsligt, utan det är bara datorspel och konsollspel som är det. Helt ologiskt.
  • Anonym (Kvinna)
    Anonym (sant) skrev 2020-10-27 04:49:49 följande:

    Datorspel > flickvän

    Att sitta 10 kompisar och umgås samtidigt som man spelar är ju fan så mycket roligare än att sitta och slötitta på nån film med samma tjej varenda kväll. Att ni tjejer inte har något roligare för er är ju underligt.


    Nu handlar ju inte TS situation om att sambon vill träffa polarna då och då, utan om att han all sin lediga tid sitter vid datorn och inte vill umgås med TS överhuvudtaget. Samt att när TS försöker uttrycka hur ledsen hon blir över att han aldrig vill hitta på något med henne, så svarar han väldigt nonchalant och okänsligt. Tycker du att TS och hennes sambo verkar ha en normal relation? Tycker du att det är normalt att aldrig umgås med sin partner? Varför ska man då ha en relation överhuvudtaget?

    Dessutom hjälper inte sambon till i hushållet, utan TS får göra allt, pga att sambon sitter vid datorn all vaken tid han är hemma. Tycker du att det är rättvist?

    Ser du inte att sambon har ett datorspelsberoende?
  • Lönnsirap

    Skitsamma om det är en hobby eller ett beroende!

    Som flickvän får man naturligtvis ha krav på din partner och själv hade jag nog separerat från en partner som älskade mig, men som behandlade mig dom skit!

    Visst kan man försöka få fram bättring, men att du tillåter dig själv att vara en passup, medan han är en skit säger mig att ni inte är speciellt kompatibla!

    Det är skillnad om båda njuter av varsin hobby och att bli utnyttjad som typ en mammagesstalt.

  • Anonym (Stina)

    Kanske har han utvecklat ett beroende, kanske är detta hans enorma och tidsslukande specialintresse, kanske flyr han andra problem genom att försvinna in i spelande, kanske bryr han sig inte så mycket om er relation. Hans beteende kan ha många förklaringar.

    Oavsett detta så är detta något som inte riktigt kan betraktas som en relation med en jämställd vuxen eller (gissar jag) den relation du förväntade dig när ni blev ihop. Han hade ju inte heller detta beteende då så omöjligt för dig att veta att det skulle bli så här.

    Det du beskriver är en relation där du får dra i allt, organisera allt och jobba med allt. Han planerar inte, fixar inte och tar noll hänsyn till dig.

    Det kan väl inte vara roligt alls för dig? Det finns väl ingenting alls i detta som ger dig något? Taskigt sex, ständig mental frånvaro, ingen jämlike i samtal eller praktiska sysslor, ingen omtanke, inget socialt liv och dessutom har du fått bli en person som tjatar och gnäller för att...han ska komma och äta. Det är frustrerande nog om det gäller en tonårsson. En vuxen man du samlever med...det låter hemskt.

    Tycker du ska vara helt ärlig mot honom. Säg hur du upplever situationen, var medveten om att hans syn är en annan men stå ändå upp för sina egna åsikter. Berätta att så här kan du inte leva och fråga honom vad han tänker att han vill förändra. För annars är ert förhållande dött. Det är det ju nästan redan? Han kanske inte fattar hur illa det är så ge honom en chans att förändra sin livsstil. Men ge inte massor av chanser. Antingen vill han eller så vill han inte. Och för allt i världen - skaffa inte barn med denne man innan en hållbar förändring är synlig, och att förändringen inte bara är under ett par månader.

    Han kan inte bli pappa med denna livsstil. Det är helt omöjligt att tillgodose ett barns behov några kvartar om dagen mellan två matcher.

Svar på tråden Beroende eller normalt? Datorspelande sambo.