• Anonym (VadÄrHälsosamt?)

    Beroende eller normalt? Datorspelande sambo.

    Hej!

    Jag och min sambo har varit ihop i ca 7 år, jag jobbar heltid och han studerar heltid. Vi har inga barn, min sambo vill vi båda har en högskoleutbildning med tillsvidareanställning först samt köpt hus innan vi planerar barn och giftemål. Något som gnager i ögat på mig då vi båda är runt 30 år. Men men, det är inte problemet som jag ska ta upp idag utan följande:

    I början av vårt förhållande umgicks vi dag som natt, vi promenerade, samtalade sent in på morgonen om livet, körde runt och bodde på hotell, käkade ute, gick på bio ja allt sånt. Såklart är det ju extra mysigt i början men jag anser inte att man behöver dra ner på allt det roliga enbart för att åren gått.

    Problemet är dock att min sambo införskaffade sig en dator för 3-4 år sedan, och har sedan dess återupptagit gamla spel som han tidigare spelat i ungdomen. Detta spelandet började med någon timme i veckan och även jag kunde sitta ner och spela ihop med honom, som en kul grej ihop. Allteftersom avtog mitt intresse (efter 8-10mån) och jag sysslade med mina intressen och hans datorspelande eskalerade. han började spela mer och mer seriöst, gick med i olika grupper där 20+ personer pratade samtidigt med varandra.

    Det övergick successivt till att jag började ta mer ansvar i hemmet, dammsugning och tvättning, matlagning, handling ja det mesta, då han ej ex kunde spontant dammsuga. (Kan tillägga att min sambo var pedant när vi träffades och kunde stå och diska mitt i natten medans jag lämnade disk tills morgonen).

    Vi flyttade till en större lägenhet för en tid sen och spelande har aldrig varit så illa som det är nu. På helgerna startar han datorn det första han gör, jag ordnar frukost och får tjata att han ska komma och äta. Sen sätter han sig igen vid datorn. Jag börjar då plocka lite och sköta om hemmet. Behöver vi handla på helgen så får jag tjata att han ska följa med, han vill veta vad vi ska handla och till vilken affär, just för att räkna ut tiden han behöver vara hemifrån. Han spelar då i bilen på mobilen. Vad vi än åker på, något spontant så vill han Veta i förväg så han kan planera med sina spel vänner. Åker vi och grillar ex så spelar han i bilen på mobilen på väg dit och hem, även medans vi grillar. Jag sitter då tyst i bilen... inte jätte kul.

    På vardagarna (han studerar och jag jobbar heltid) så är datorn på när jag kommer hem från jobbet, (han studerar ju från datorn också) men jag får gå in i sovrummet där datorn står och ge han en puss. Han frågar hur dagen varit och vad vi ska äta. Jag lagar sedan mat, dukar och tjatar att han ska ordna film. (Vi äter framför tv:n) Sen brukar maten kallna medans jag väntar på att han är redo. Vi äter och ser sällan klart en film, utan när vi ätit så ligger vi på varsin ände av soffan i 10-15 min senare säger han ?ska vi duka undan?? vilket vi gör. ?vi kan väl se klart filmen imorgon?? Då dukar jag undan, diskar och ordnar matlådor etc, han sätter sig direkt och fortsätter spelar. (Skulle vi någon gång se klart en film, så spelar han från mobilen samtidigt.) oftast hjälper han till att duka undan och ställa in i kylen, ibland diskar han men han går och tittar till datorn var 3-5min.

    Han kan även pausa filmen när vi äter och ?ska bara kolla till datorn?. Efter jag ordnat allt i köket och han satt sig framför datorn så brukar jag städa, ringa familjen/vänner, gå kvällspromenad (han vill sällan följa med) så brukar möta upp någon kompis istället etc. Sen slutar det oftast med att jag slö tittar på tv, dricker kaffe och varvar ner.

    Sovrummet går inte att vara för han pratar högt och skriker, pratar alltid med någon i lurarna och skulle jag avbryta så höjer han pekfingret som att han ej kan prata utan jag får vänta. Vid 22 har jag sagt det ska vara tyst och datorn ska vara avstängd då jag vill komma till ro med någon bok i sängen innan jag ska sova då jag stiger upp tidigt.

    Hans argument är då att jag på helgerna ändå somnar förr eller senare trots hans spelande, så då borde samma gälla på vardagarna. (På helgerna somnar jag ju ändå då han spelar tills 01-02) ?är du riktigt trött så somnar du oavsett? brukar han säga. Vilket har ibland slutat i att jag i ren trötthet och frustration vid 23 - tiden har brustit ut i gråt för att jag måste få sova. (1-2 gånge per månad kanske) stiger upp 04.

    Men såhär ser våra vardagskvällar och helger ut. Oftast när jag kommer hem från jobbet är varken disken gjord eller soporna tömda. Han kan ibland ringa när jag är på jobbet och fråga vad jag vill ha till kvällsmat, men jag vet att när jag kommer hem så spelar han och jag får laga maten.

    Är detta ok? Såklart får min sambo spela när det är hans intresse, men ska jag verkligen godta ett spelande som förhindrar ett hälsosamt förhållande för mig/oss? Då jag personligen ej anser att detta är så givande för ett bra och hälsosamt förhållande. Jag har pratat med honom om detta såååå många gånger. Jag har hotat med att lämna, men då kan han säga ?ja du vet vart dörren är?? Eller ?jaha och hur ska du klara dig utan mig?? Vet inte om han är seriös eller inte, men är det något som stör mig får jag lämna honom helt enkelt. Vilket gör mig ledsen att han hellre ser mig gå en att kompromissa.

    Ibland kan han säga ?ja men jag spelar ju för jag tjänar pengar till oss? men han får spela flera hundra timmar för att ?tjäna? några kronor. Han har även sagt att spelandet är hans sett att koppla av...

    Vill tillägga att i hans mening är han inte beroende då han sköter sina studier, sitt jobb och sin hygien etc. Vilket han gör. Men det är tiden utöver allt det där som enbart läggs på datorn. Han prioriterar ej tid med mig, för enligt honom umgås vi så länge vi är under samma tak. Innan kunde vi se flera filmer på rak, duscha ihop långa stunder, ligga och mysa i soffan som slutade med flera timmars sex, långa kvällspromenader, kramar och omfamningar... men det är senaste året (1 1/2) som det ändrats, (det var inte fasen som nykära, då var det ännu mer såklart)

    Sex nu har vi 1-4 gånger per månad och det är tills han kommit, jag känner stress och kan ej slappna av, så då varar det i 5-10 min. Sen duschar vi (eller ja han duschar 2-4 min och går ut medans jag står kvar) och han sätter sig vid datorn.

    Jag kan göra listan lång men jag vet inte om detta grundar sig i datorspelet eller bara att han kanske är bekväm med mig och egentligen ej har lika starka känslor längre? Det förnekar han alltid, han älskar mig mer för varje dag säger han...

    Någon annan som har liknande erfarenhet? Jag vill ju umgås med min sambo, jag lever utefter att aldrig ta livet föregivet, utan att ta vara på varje dag. Skapa minnen, uppleva och vara närvarande i nuet, i det verkliga. Ta vara på nära och köra. Sånt är viktigt för mig. Vad ska man annars tänka tillbaka på och glädjas åt som gammal sittandes i stolen på ålderdomshemmet? Livet har så mycket att ge och såvitt vi vet, har vi bara ett liv och en chans till att leva. Varför sitta framför en skärm i en låtsas värld när det verkliga står bakom ryggen? Ja.... skenade iväg lite kanske men hopps någon annan kan ge lite perspektiv.

    Tog även upp det igen nu ikväll att hans spelande är ett problem för mig och enligt mig inte hälsosamt varpå han undrar vad som är hälsosamt och hur det påverkar mig negativt, jag sa att jag ville umgås mer, ?och göra vad?? Undrade han. Han menar på att ingen bestämmer över honom, vad han vill göra sin lediga tid, han har inga barn och behöver därmed ej lägga ner tid på sånt. Att jag vill umgås mer menar han är mitt bekymmer och att han måste få göra det han vill. Jag bad han stänga av datorn helt så vi kunde umgås resterande tid av kvällen (1 timme) men då sa han ?det kan du glömma, aldrig att du bestämmer när min dator ska stängas av? sen gick han in och satte sig och tårarna på mig kom.... sa till honom att jag kommer skriva och försöka få andras perspektiv varpå han menar att människor på flshabck/familjeliv?s åsikter inte går att ta på allvar.. och att de svar jag eventuellt får tar han ej på allvar.

    Vad ska jag göra?? Överdriver jag?

  • Svar på tråden Beroende eller normalt? Datorspelande sambo.
  • Anonym (datorspelande kille)
    Anonym (Anonym) skrev 2020-10-27 09:05:23 följande:
    Kom med argument istället för att säga ''åh herregud'', patetiska fanskap. 
    Vad ska jag argumentera om?
    Jag är egenföretagare som jag jobbar stenhårt med varje dag, är på gymmet direkt efter frukosten nästan varje dag i veckan och jag är i en relation med en underbar tjej som inte är lika trångsynt som dig. Mitt liv är fantastiskt just nu, jag tar hand om mig själv och försöker förbättra mig själv för varje dag som går.
    Men ändå är jag tydligen "jättepatetisk", "sjukt avtändande" och "barnslig" enligt dig för att jag gillar att spela dataspel på min fritid.

    Men jag ångrar nu att jag kommenterade från första början då detta inte kommer leda någonvart. Ha en trevlig dag.
  • Anonym (NN)

    Din kille är verkligen läskigt manipulativ, det här du känner med att han kan prata omkull dig och att du känner dig underlägsen är en tydligt tecken på det. Spelkillar har ofta många ursäkter för sitt spelande, mitt ex hade också det även om han inte var i närheten av din killes spelberoende.

    Har du lagat mat till både dig och honom är del helt 100% en självklarhet att HAN diskar oberoende av hur mycket du har stökat ner. Men vet du, sluta laga mat till honom nu och tvätta hans kläder, meddela honom detta och så får han göra allt sånt själv. Snälla gör detta, bry dig inte om att det är enda tiden ni spenderar tillsammans, vill han spendera tid med dig så kommer han vilja ändra på sitt betende men han måste själv inse först vad han håller på med. 

    Det spelar ingen roll att du kommer från en dysfunktioell familj! Du ska inte behöva ha det såhär för det, du förtjänar SÅ mycket bättre och du är inte ett dugg needy som har krav på att umgås i ett förhållande.

    Även om de första åren är toppen i ett förhållande så betyder inte det att det kommer vara bra för alltid, de flesta som skiljer sig hade det säkert jättebra i början de med men längst livets väg dyker det upp hinder som detta. Det är din killes val att inte söka hjälp och det är ditt val att leva det liv du vill leva.

    All styrka till dig, ta tag i det här ordentligt nu för du kan inte leva såhär! 

    och återigen, sluta laga mat och tvätta åt honom NU! 

  • Anonym (This)

    Jag är kvinna och tycker det är trångsynt att se negativt på datorspelande. Det är en hobby som alla andra, och alla hobbies kan spåra ur och göra en beroende. Men att spela datorspel lär ju vara mycket mer utvecklande för hjärnan än att sitta och glo på tv varje kväll. Det är ju problemlösning på högsta nivå, liksom. Och vem ska avgöra vilken hobby som är "värdig"? Alla tycker ju olika, det finns säkert flera som tycker jag är dum i huvudet som sitter och pillar ihop smycken kvällarna i ända. 

    Nä, i dagens samhälle är datorspel så mycket mer än att vara en arbetslös slacker som spelar bort sitt liv. Min sambo ansvarar för folks liv på dagarna och spelar datorspel vissa kvällar. Herregud, människan måste ju få koppla av. 


    Anonym (datorspelande kille) skrev 2020-10-27 07:46:43 följande:
    Jag svarade inte på TS utan de två kvinnorna som ser ner på män som spelar datorspel, och rent allmänt.

    Men det har ju blivit bättre och den här bilden som många (framför allt äldre) har av folk som gillar att spela datorspel börjar sakta försvinna känns det som.

    Men när jag var yngre så kunde man ju inte nämna att man spelar datorspel för en tjej man gillade för då visste man direkt att det inte skulle bli nåt.
  • Anonym (Grabb)

    Mycket är redan sagt. Helt klart så målar du upp en bild som visar på ett beroende, ständigt uppkopplad, titta till datorn i parti och minut, att inte kunna slita sig (för han säkert är inne i ett spel, en match, en battle eller liknande).

    Jag förstår det, jag har tonårsbarn som har liknande beteenden (kommer sent till middagen för man är "inne i något"). 

    Spelberoende handlar inte bara om att spela bort pengar på onlinecasinon och dylikt. Kan handla lika mycket om "dataspelande", "mobilspel", och sakna förmågan att kunna lägga ifrån sig mobilen, slita sig från skärmen. Att det läggs ofantligt många timmar, varje dag på detta. 

    Jag förstår även de (ett par i tråden) som lägger fram detta som en hobby, som ett fritidsintresse. Jag köper det (!). 

    MEN, som med alla "fritidsintressen" så kan det bli för mycket av det "goda". Speciellt om man lever i en relation (!). Det blir väldigt lite TID över till att umgås, att utveckla ens relation i en positiv riktning, eller ens hjälpas åt med att ta hand om det gemensamma hushållet (!). När ena parten börja känna så här, då har men ett potentiellt relationsproblem på halsen, och då gör man klokt i att ta upp detta för en seriös diskussion.

    Vilket du verkar ha gjort TS, men din sambo verkar inte vilja föra en seriös diskussion, han verkar inte vilja se sig själv i spegeln, utan tvärtom så vinklar han allt åt ditt håll. Då är man ute på hal is anser jag, och då är risken väldigt stor att relationen först får sig en törn, och möjligen därefter att den faktiskt tar slut, tids nog.

    Ska ni fortsätta leva tillsammans, och så här (dvs, det är ok med dataspelande), då måste ni tillsammans hitta en balans i allt detta. Då måste ni tillsammans planera hur en vecka ska se ut. Införa "dejtkvällar", börja laga mat tillsammans, diska och städa undan tillsammans, göra andra aktiviteter tillsammans, andra aktiviteter på egen hand. Planera för egentid, och tid tillsammans.

    Lyckas ni inte med detta, då kommer denna relation inte att hålla, i det långa loppet. Tro mig. Din kille, som du beskriver det, kommer inte ändra på sig, om ni inte tar detta på allvar, speciellt han (!).

    Planering, tid, balans. Det är något ni måste nå fram till om detta skall funka.

  • Studentpappa
    Anonym (This) skrev 2020-10-27 10:14:35 följande:

    Jag är kvinna och tycker det är trångsynt att se negativt på datorspelande. Det är en hobby som alla andra, och alla hobbies kan spåra ur och göra en beroende. Men att spela datorspel lär ju vara mycket mer utvecklande för hjärnan än att sitta och glo på tv varje kväll. Det är ju problemlösning på högsta nivå, liksom. Och vem ska avgöra vilken hobby som är "värdig"? Alla tycker ju olika, det finns säkert flera som tycker jag är dum i huvudet som sitter och pillar ihop smycken kvällarna i ända. 

    Nä, i dagens samhälle är datorspel så mycket mer än att vara en arbetslös slacker som spelar bort sitt liv. Min sambo ansvarar för folks liv på dagarna och spelar datorspel vissa kvällar. Herregud, människan måste ju få koppla av. 


    Fast vad som är oattraktivt ligger väl hos betraktaren, jag skulle aldrig stå ut med en "sminktjej". För somliga är det ett baskrav, är det negativt av mig att inte se smink och styling som positivt? Inte det minsta, sen behöver man ju inte håna och vara nedvärderande.

    Jag skulle verkligen inte vara med en tjej som tillbringade all ledig tid framför spegeln, för att sätta det i perspektiv till ts. Det tror jag inte så många gamers skulle uppskatta heller.
    Ride it like you stole it
  • Anonym (This)
    Studentpappa skrev 2020-10-27 10:32:53 följande:
    Fast vad som är oattraktivt ligger väl hos betraktaren, jag skulle aldrig stå ut med en "sminktjej". För somliga är det ett baskrav, är det negativt av mig att inte se smink och styling som positivt? Inte det minsta, sen behöver man ju inte håna och vara nedvärderande.

    Jag skulle verkligen inte vara med en tjej som tillbringade all ledig tid framför spegeln, för att sätta det i perspektiv till ts. Det tror jag inte så många gamers skulle uppskatta heller.
    Ah, ja så är det förstås. Men som du säger, även om man inte förstår det, så behöver man inte håna. Utan att vara en "sminktjej" själv, haha, så kan jag ändå se det konstnärliga och kreativa i det, och tycker väl det är en legitim hobby eller vad man ska säga. Men alla hobbies tappar ju charmen om dom spårar ur! 
  • Studentpappa
    Anonym (This) skrev 2020-10-27 10:40:42 följande:

    Ah, ja så är det förstås. Men som du säger, även om man inte förstår det, så behöver man inte håna. Utan att vara en "sminktjej" själv, haha, så kan jag ändå se det konstnärliga och kreativa i det, och tycker väl det är en legitim hobby eller vad man ska säga. Men alla hobbies tappar ju charmen om dom spårar ur! 


    Ja visst det kan jag också men jag skulle inte välja en som partner. På samma sätt som jag inte vill ha en hästtjej som partner, det står ju mig fritt att välja. Sen skulle intresset dyka upp eftersom blir det ju annorlunda, då får man ju skapa något form av samförstånd över hur det ska balanseras.
    Ride it like you stole it
  • Anonym (VadÄrHälsosamt?)
    Anonym (This) skrev 2020-10-27 10:14:35 följande:

    Jag är kvinna och tycker det är trångsynt att se negativt på datorspelande. Det är en hobby som alla andra, och alla hobbies kan spåra ur och göra en beroende. Men att spela datorspel lär ju vara mycket mer utvecklande för hjärnan än att sitta och glo på tv varje kväll. Det är ju problemlösning på högsta nivå, liksom. Och vem ska avgöra vilken hobby som är "värdig"? Alla tycker ju olika, det finns säkert flera som tycker jag är dum i huvudet som sitter och pillar ihop smycken kvällarna i ända. 

    Nä, i dagens samhälle är datorspel så mycket mer än att vara en arbetslös slacker som spelar bort sitt liv. Min sambo ansvarar för folks liv på dagarna och spelar datorspel vissa kvällar. Herregud, människan måste ju få koppla av. 


    Vill förtydliga att jag ej ser negativt på datorspelande, jag har själv spelat och spelar någon gång varje månad (har en egen stationär spel dator) och joinar när min sambos kompisar spelar, jag kommer bra överens med hans vänner och jag ser mig som en chill flickvän som inte ställer så höga och orimliga krav på honom. Men det har eskalerat och det är där problematiken med spelandet i sig kommer in och därav ber jag om perspektiv.

    Att han måste få koppla av är självklart, men att dra det till den nivån där jag är exkluderad i hans liv fungerar inte för mig i alla fall. Min sambo jobbar inom akutsjukvård så han räddar också liv de dagar han ej studerar, men det ska inte gå ut över vårt förhållande till denna grad, om det nu skulle vara en ursäkt.
  • Anonym (This)
    Anonym (VadÄrHälsosamt?) skrev 2020-10-27 10:59:14 följande:
    Vill förtydliga att jag ej ser negativt på datorspelande, jag har själv spelat och spelar någon gång varje månad (har en egen stationär spel dator) och joinar när min sambos kompisar spelar, jag kommer bra överens med hans vänner och jag ser mig som en chill flickvän som inte ställer så höga och orimliga krav på honom. Men det har eskalerat och det är där problematiken med spelandet i sig kommer in och därav ber jag om perspektiv.

    Att han måste få koppla av är självklart, men att dra det till den nivån där jag är exkluderad i hans liv fungerar inte för mig i alla fall. Min sambo jobbar inom akutsjukvård så han räddar också liv de dagar han ej studerar, men det ska inte gå ut över vårt förhållande till denna grad, om det nu skulle vara en ursäkt.
    Hej, mitt inlägg var inte riktat till dig! Jag är 100% på din sida. Jag svarade han som själv spelar och skrev att det är tråkigt att datorspelande har en så tråkig stämpel, som någon annan skrev att om hon hör att killen spelar så blir det inget. Jag menade att normalt datorspelande inte är värre än att se på tv osv! 

    Så jag tror du missförstod mitt inlägg! Du kan ju se på mina andra inlägg att jag är på din sida. :) 
  • Anonym (VadÄrHälsosamt?)
    Anonym (This) skrev 2020-10-27 11:03:34 följande:

    Hej, mitt inlägg var inte riktat till dig! Jag är 100% på din sida. Jag svarade han som själv spelar och skrev att det är tråkigt att datorspelande har en så tråkig stämpel, som någon annan skrev att om hon hör att killen spelar så blir det inget. Jag menade att normalt datorspelande inte är värre än att se på tv osv! 

    Så jag tror du missförstod mitt inlägg! Du kan ju se på mina andra inlägg att jag är på din sida. :) 


    Nej jag förstod det, men ville ändå förtydliga då du skrev att din kille måste få slappna av då han ansvarar för folks liv. Det gör min sambo med men det går inte att slappna av till vilket pris som helst. Jag håller med om att datorspelande är 1000 gånger bättre än andra beroendeframkallande aktiviteter men tråkigt nog påverkar det lika illa om det går för långt. Jag tolkade det inte som att du ej var på min sida (du får ju tycka och tänka som du vill) men ville som sagt bara förtydliga rent Allmänt ifall andra undrar eller har förutfattade meningar om mig och min syn på datorspel rent generellt.
Svar på tråden Beroende eller normalt? Datorspelande sambo.