Hallåj! Nån mer som ska påbörja ivf behandling i början 2021?
Jag och min sambo har försökt i 2,5 år, ska på planeringsmöte i januari för å få reda på vilket protokoll jag ska gå.
Hoppas nån vill följas åt i denna tråd :))
Hejsan! Jag och min man har varit inne i den här härvan i ca 4 år, vilket gav oss resultatet att han inte kan få barn alls. Nu har vi äntligen blivit beviljade insemination med donerade spermier. Någon mer här inne som också ska använda sig av donator? ????
Hejsan! Jag och min man har varit inne i den här härvan i ca 4 år, vilket gav oss resultatet att han inte kan få barn alls. Nu har vi äntligen blivit beviljade insemination med donerade spermier. Någon mer här inne som också ska använda sig av donator? ????
????ivf ringde precis
det såg inte bra ut idag inte utvecklats som det skulle så det hade garanterat inte lett till nån bra graviditet ????
Så inget återförande
styrkekramar härifrån.
Testdagen är här och som förväntat var testet helt blankt även idag. Kroppen har kämpat sen i torsdags med att försöka bestämma sig för mens eller inte. Fortfarande inte riktigt mens, men mer klarrött nu än innan. Kastar in handduken för denna gång.
Någon mer som haft bruna flytningar och blanka test i 4-5 dagar fram till testdag och bim? Vad kan det betyda? Har ju liksom inte funnits ens antydan till streck då jag tjuvtestat så det känns ju inte precis som att embryot fastnat, men där är ju ändå något som påverkar kroppen på något sätt.
Hej!
Jag är ny i tråden och ska på första mötet inför IVF den 3/9, hos RMC. Jag följer gärna med här för stöttning och råd.
Jag kan fortfarande inte riktigt acceptera att jag inte kan bli gravid "naturligt" och upplever en enorm sorg. Jag borde vara glad att vi har fått en kallelse till IVF men jag känner mig så förstörd. Vi har försökt i 1,5 år och aldrig fått ett plus. Ändå hoppas jag varje månad och blir lika ledsen vid varje mens.
Hos oss har de inte hittat nått fel och jag tror det är det som tär på mig. Om inget är fel så borde jag ju kunna bli gravid, och antagligen därför jag hoppas och tror hela tiden att nästa gång blir det.
Hur accperaterar jag läget? Hur gör jag för att se fram emot IVFn?
Hej!
Jag är ny i tråden och ska på första mötet inför IVF den 3/9, hos RMC. Jag följer gärna med här för stöttning och råd.
Jag kan fortfarande inte riktigt acceptera att jag inte kan bli gravid "naturligt" och upplever en enorm sorg. Jag borde vara glad att vi har fått en kallelse till IVF men jag känner mig så förstörd. Vi har försökt i 1,5 år och aldrig fått ett plus. Ändå hoppas jag varje månad och blir lika ledsen vid varje mens.
Hos oss har de inte hittat nått fel och jag tror det är det som tär på mig. Om inget är fel så borde jag ju kunna bli gravid, och antagligen därför jag hoppas och tror hela tiden att nästa gång blir det.
Hur accperaterar jag läget? Hur gör jag för att se fram emot IVFn?
Hejsan! Jag och min man har varit inne i den här härvan i ca 4 år, vilket gav oss resultatet att han inte kan få barn alls. Nu har vi äntligen blivit beviljade insemination med donerade spermier. Någon mer här inne som också ska använda sig av donator? ????
Det rullar på, ska få mens på tisdag och lär ringa in det, men kommer nog inte få börja fören nästa mens pga fullbokat. Så 5 veckor to go :) Hoppas det går snabbt!
Hur går det för dig? Hade ni en till blasto? 
Jag har kört på den kombinationen och den har fungerat jättebra gör mig. Viktigt att komma ihåg bara att alla mediciner fungerar olika bra/sämre beroende på. Jag körde först bara på Gonal, vilket för mig, inte var det bästa. Därefter Gonal och Menopur vilket var mycket bättre. Så man behöver testa sig fram.