• Anonym (Åldersskillnad.)

    Är det så jobbigt att bli pappa som 40+ ?

    Det är ganska stor åldersskillnad på mig och min sambo. Han har ett barn sedan tidigare, jag har ett barn sedan tidigare. Men jag vill ha ett eller två barn till, med honom. Först kändes det inte så, ok han vill inte ha fler barn men det vill nog inte jag heller så det är ok. Han ville sterilisera sig men jag sa nej att ifall han ändrar sig och pratade honom ur det.

    Men han är väldigt fin som bonuspappa, vi älskar varandra jag känner mig väldigt trygg med honom och det känns verkligen rätt. Så jag känner att jag vill det ha barn med honom.

    Men han säger att han är för gammal, pratar igen om att han vill sterilisera sig. Tar på sig kondom när vi har sex osv. Även om jag säger att jag har inte ÄL nu så kondom. Att han kanske inte skulle orka med bebis osv. Det är en pigg vältränad man. Visst han är gammal...men hur jobbigt kan det va? Finns ju  hur många som helst runt 45 som skaffar barn...både män och kvinnor? Dessutom är ju jag yngre så vi är inte två gamla...

  • Svar på tråden Är det så jobbigt att bli pappa som 40+ ?
  • Missermajser
    ssa123 skrev 2021-01-15 20:30:12 följande:

    Orka inte läsa allt så kanske upprepar något

    Tror absolut inte att man inte orkar med bebis för att man fyllt 40 eller 45

    Däremot upplever jag av egen erfarenhet att det faktiskt är slitigt att ha barn i olika "kullar"

    Det framgår inte i TS hur gamla barn ni har.

    Jag har sedan innan ett barn född 03 ett 04 09

    Sambon en 09.

    Tillsammans fick vi en liten hoppsan 2020.

    Ingen av oss är 40 fyllda ens.

    Men att ha en 16 åring en 17åring och en bebis är INGEN LEK.

    Barnens olika vakentimmar sammantaget täcker typ hela dygnet.

    Man hämtar hem en 17åring kl 02, kl 0530 är bebis på sitt piggaste morgonhumör :)

    Så faktiskt, med facit i hand skulle jag säga att man är för gammal redan vid 37, såvida man har äldre barn i huset som givetvis också måste få sitt av föräldrarna


    Håller helt med och man ska respektera  om ena partnern inte känner för detta. Ska man tvunget ha fler så får man kalkylera om man orkar med fler barn på egen hand och inte räkna in att man orkar om man får med sig en tvivlande partner. Vill man inte från början och "ställer upp" så tappar man fort energin och blir utbränd och deprimerad. Då kommer den partner som drivit på det hela vilja skilja sig och så får båda det dubbelt upp när de har barnvecka istället....Det kryllar av folk som vill så varför övertala de som tvekar?

  • Anonym (Åldersskillnad.)

    Vi har enats om att han väntar med att sterilisera sig och vi gör bara andra saker än samlag runt ÄL så vi slipper bråka om kondomer eller att jag skall behöva peka i kalendern och förklara mig bara för att jag vill ha ett normalt samlag. Han har lovat att lita på mig med det.

    Det är ju en fråga om tillit, blir ledsen när han inte litar på mig och tror att jag skulle luras.

  • Anonym (E.)
    Anonym (Åldersskillnad.) skrev 2021-01-17 15:17:00 följande:

    Vi har enats om att han väntar med att sterilisera sig och vi gör bara andra saker än samlag runt ÄL så vi slipper bråka om kondomer eller att jag skall behöva peka i kalendern och förklara mig bara för att jag vill ha ett normalt samlag. Han har lovat att lita på mig med det.

    Det är ju en fråga om tillit, blir ledsen när han inte litar på mig och tror att jag skulle luras.


    Han är visst lite godtrogen. Hoppas att du inte kommer att utnyttja det! Jag undrar om det inte vore bättre, om du lämnade honom ändå. Och skyndade dig att träffa någon annan, som faktiskt VILL ha barn/flera barn. För det här kommer inte att sluta väl.

    Antingen kommer du att lura honom ändå och rationalisera det inför dig själv, eller så kommer du att "ge ödet en chans" genom att glida på dagarna, eller så blir du med barn ändå. Egentligen finns det ju inga säkra perioder - det ska man bara använda sig om ifall man vill ha lite avstånd mellan syskonen, inte om man absolut inte får bli gravid. Det kan komma en ägglossning oväntat, om kroppen "får fnatt" på grund av sjukdom, trauma, en resa med tidsomställning, eller till och med en psykisk chock. Min kusin som inte hade några ägglossningar alls p.g.a. ett hormonfel, hade plötsligt haft EN ägglossning när hon var och hälsade på sin man när han var utlandsstationerad, på grund av rädslan då krigshandlingar plötsligt kom nära henne. När hon kom hem trodde hon att hon hade fått amöbadysenteri när hon började må illa, men det visade sig vara en liten pojke i magen i stället!

    Eller så händer inte det, och då kommer du med åren att bli bitter, tror jag. När det är för sent för dig att få fler barn. Bli bitter och börja anklaga din stackars sambo, för att du inte fick den trebarnsfamilj du drömde om. Det är ju inte som om ni skulle ha haft ett gemensamt barn - då hade det funnits en större anledning att hålla ihop familjen, för att inte förstöra kärnfamiljen för det barnet. Men du är ju fri!
  • Anonym (Mentalt)

    Du kanske redan har nämt det men hur gamla är ni? Det är ju rätt stor skillnad på att vara 43 och 47.

    När det gäller att orka är det ju inte bara det fysiska som spelar in. Att inte orka mentalt kan ju vara en stor del i det hela. Det är väl inte så konstigt om din sambo känner att han inte orkar med en bebis med allt vad det innebär, särskilt om era nuvarande barn är i åldern att det är rätt självgående?
    Hela er relation lär ju ändras om ni får ett barn. Då har ni ju helt plötsligt något som rejält begränsar vad ni som par kan göra under en rätt lång framtid. Vore så klart en stor skillnad om ingen av er hade barn redan, då skulle kanske han också känna en längtan att få ett barn med dig.

    I slutändan måste du respektera att han inte vill ha barn och inte försöka övertala honom. Han vet var du står i frågan och ändrar han sig lär han ju tala om det för dig.

  • Anonym (lea)
    Anonym (Åldersskillnad.) skrev 2021-01-14 17:12:50 följande:

    Oj vad många svar! Kan inte svara alla men kanske förklara lite mer vår situation...förra gången han pratade om att sterilisera sig så tyckte jag att han skulle vänta och tänka igenom det ordentligt för både min och hans egen skull. Men tänker vara stenhård där att han måste vänta med det tills vi bägge tycker samma. 

    Nu är det samma sits...men varför ens göra en sån sak han vet ju inte hur han känner om ett år, två år, fem år...jag är liksom inte ens 30 än skall jag då vara färdig med barn och nöjd med ett och en bonus som är nästan i samma ålder som mig själv??

    Både han och jag fick ju den barn vi har tidigt...så hans barn är vuxet och utflyttad sen länge, vi har ett barn eller jag har ett barn som han är styvfar till så bara ett barn hemma som inte alls är liten längre...men ändå vill han inte.

    Påverkar ju sexlivet med...är som han inte ens litar på mig längre vad gäller det. Vill ha kondom eller göra andra saker som inte skulle kunna skapa barn...som när jag säger att det gör inget jag skall snart ha mens eller hade nyss mens och har inte ÄL nu så blir han nojjig och skall ta på kondom... Får liksom redogöra för honom och förklara när jag hade mens eller när jag kommer få mens bara för att han skall vilja ha vanligt sex med mig. Att inte bli litad på och behöva övertyga honom att det är lugnt tär liksom på självkänslan...


    Vill bara påpeka en sak angående "hade nyss mens". Jag trodde också att det var en säker period direkt efter mensen, hade sex två dagar efter mensens slut och blev gravid. Spermierna kan leva ganska länge i väntan på ägglossning. Så om du inte vill lura din man att bli gravid så måste ni skydda er efter mens och fram till några dagar efter ägglossning.
  • Anonym (40+)
    ssa123 skrev 2021-01-15 20:30:12 följande:

    Orka inte läsa allt så kanske upprepar något

    Tror absolut inte att man inte orkar med bebis för att man fyllt 40 eller 45

    Däremot upplever jag av egen erfarenhet att det faktiskt är slitigt att ha barn i olika "kullar"

    Det framgår inte i TS hur gamla barn ni har.

    Jag har sedan innan ett barn född 03 ett 04 09

    Sambon en 09.

    Tillsammans fick vi en liten hoppsan 2020.

    Ingen av oss är 40 fyllda ens.

    Men att ha en 16 åring en 17åring och en bebis är INGEN LEK.

    Barnens olika vakentimmar sammantaget täcker typ hela dygnet.

    Man hämtar hem en 17åring kl 02, kl 0530 är bebis på sitt piggaste morgonhumör :)

    Så faktiskt, med facit i hand skulle jag säga att man är för gammal redan vid 37, såvida man har äldre barn i huset som givetvis också måste få sitt av föräldrarna


    Fast det där ju på två sätt. Jag var själv 16 när jag fick ett sladdissyskon. Och hade en bror och en syster också, 10 och 18. Min mamma har aldrig haft enklare än med det barnet, för att vi hela tiden hjälpte till. Hon säger det själv. Att det var så otroligt mycket enklare. Det fanns ju ALLTID någon som kunde och ville hjälpa till. Något som gällde hela hens barndom, även efter att vi alla flyttat.
  • Anonym (Åldersskillnad.)
    Anonym (Mentalt) skrev 2021-01-17 16:36:33 följande:

    Du kanske redan har nämt det men hur gamla är ni? Det är ju rätt stor skillnad på att vara 43 och 47.

    När det gäller att orka är det ju inte bara det fysiska som spelar in. Att inte orka mentalt kan ju vara en stor del i det hela. Det är väl inte så konstigt om din sambo känner att han inte orkar med en bebis med allt vad det innebär, särskilt om era nuvarande barn är i åldern att det är rätt självgående?
    Hela er relation lär ju ändras om ni får ett barn. Då har ni ju helt plötsligt något som rejält begränsar vad ni som par kan göra under en rätt lång framtid. Vore så klart en stor skillnad om ingen av er hade barn redan, då skulle kanske han också känna en längtan att få ett barn med dig.

    I slutändan måste du respektera att han inte vill ha barn och inte försöka övertala honom. Han vet var du står i frågan och ändrar han sig lär han ju tala om det för dig.


    Vill inte säga exakt...så jag är ca 27, mitt barn är ca 10. Han är ca 45 och hans barn är ca 24.
  • Anonym (40+)
    Anonym (Åldersskillnad.) skrev 2021-01-17 17:35:44 följande:
    Vill inte säga exakt...så jag är ca 27, mitt barn är ca 10. Han är ca 45 och hans barn är ca 24.
    Då är det ju fullt begripligt. Att ni är på helt olika plats i livet. Han vill helt enkelt njuta av att liv där han slipper ansvara för barn, och du längtar dit.
  • Anonym (Mentalt)
    Anonym (Åldersskillnad.) skrev 2021-01-17 17:35:44 följande:
    Vill inte säga exakt...så jag är ca 27, mitt barn är ca 10. Han är ca 45 och hans barn är ca 24.
    Men vad f*n, vadå ca? är han äldre eller yngre än 45?

    Som jag förstår det så sa han redan från början att han inte vill ha fler barn och verkar ha varit väldigt tydlig med det hela tiden (eftersom han vill sterilisera sig), så det kommer ju inte som en nyhet för dig och det var ju ett val du gjorde är du valde att bli tillsammans med honom. 

    Kommer jag inte ihåg fel har du stället en fråga likt "ska jag behöva avstå att få fler barn vid min ålder", eller om det var "nöja mig med bara ett barn", och svaret på båda frågorna blir ja, iallafall om du vill fortsätta din nuvarande relation. Det är helt enkelt konsekvensen av att du valt en relation med en så pass mycket äldre man som inte vill ha flera barn. Samma som att du valt att du kommer att ha långt kvar till pensionen när han blir pensionär.

    Hur det än är så vill han inte ha fler barn och han tycker att han är för gammal för det. Att andra tycker att det är ok och att det har fungerat bra med barn vid hans ålder spelar ju ingen som helst roll. Han tycker ju inte det och det får du acceptera.

    Vad är viktigast för dig? At vara tillsammans med honom eller att få fler barn? Vill du generellt ha fler barn eller är det bara med honom du vill ha fler barn?

    Vore jag honom skulle ja snabbt som satan gå och knippsa mig innan du tjatar till dig ett barn eller råkar bli gravid. Från vad jag kan utläsa tror jag inte att han skulle uppskatta eller bli glad över en graviditet.

    Du måste helt enkelt köpa läget. Hans nej kommer alltid väga tyngs i denna fråga oavsett anledning.
  • GGN
    Anonym (Åldersskillnad.) skrev 2021-01-17 17:35:44 följande:

    Vill inte säga exakt...så jag är ca 27, mitt barn är ca 10. Han är ca 45 och hans barn är ca 24.


    Börja om efter 24 år?!
  • Anonym (saltis)
    Anonym (Åldersskillnad.) skrev 2021-01-17 17:35:44 följande:
    Vill inte säga exakt...så jag är ca 27, mitt barn är ca 10. Han är ca 45 och hans barn är ca 24.
    Mycket förståeligt att han inte vill börja om med barn då... Det är en konsekvens som du får ta och acceptera med en man som är så pass mycket äldre, eller så får du göra slut och hitta en annan karl som är på samma våglängd som du, vilket vore bäst för er båda.
  • Anonym (Släpp det)

    Det enda jag har förstått i denna tråd är att ts väldigt gärna vill ha barn med sin man och att hon varken lyssnar på sin karl eller någon annan.

  • Anonym (40+ 2)
    Anonym (Åldersskillnad.) skrev 2021-01-17 17:35:44 följande:
    Vill inte säga exakt...så jag är ca 27, mitt barn är ca 10. Han är ca 45 och hans barn är ca 24.
    Men då så.

    Och han är 45 nu och ni skaffar barn inom ett år så kommer han att var pensionär innan barnet har flyttat ut,.

    Han är redan (plast)pappa til en tioåring. Din man är 55 innan den pojken flyttar hemifrån.

    Om du struntar i idag, hur mycket ork tror du en 64-åring har att hantera en tonårstrotsande 18-19-åring?
  • sextiotalist
    Anonym (40+ 2) skrev 2021-01-18 06:28:28 följande:

    Men då så.

    Och han är 45 nu och ni skaffar barn inom ett år så kommer han att var pensionär innan barnet har flyttat ut,.

    Han är redan (plast)pappa til en tioåring. Din man är 55 innan den pojken flyttar hemifrån.

    Om du struntar i idag, hur mycket ork tror du en 64-åring har att hantera en tonårstrotsande 18-19-åring?


    Fungerar utmärkt. Jag var i klimakteriet när sonens tonårshormoner var som värst.

    Alltså jag har flera vänner som är där just nu, kring 60 och barn i tonåren. Jag har full respekt att man tycker att man gjort sitt när det gäller flera barn, oavsett om man är 25 eller 50.

    Däremot blir jag så trött på snacket att en 60-åring inte orkar. Det gör de flesta.

    Utöver det så brukar de flesta tonåringar passerat värsta tonårstrotset vid 18-19.

    Vi fixar även den moderna tekniken, tränar och är fysiskt i bra form.
  • Anonym (40+)
    Anonym (40+ 2) skrev 2021-01-18 06:28:28 följande:
    Men då så.

    Och han är 45 nu och ni skaffar barn inom ett år så kommer han att var pensionär innan barnet har flyttat ut,.

    Han är redan (plast)pappa til en tioåring. Din man är 55 innan den pojken flyttar hemifrån.

    Om du struntar i idag, hur mycket ork tror du en 64-åring har att hantera en tonårstrotsande 18-19-åring?
    Du låser upp dig för mycket vid åldern, siffrorna. Vad det handlar om är personligt mående och motivation. En frisk 45-åring som verkligen VILL ha barn har såklart alla möjligheter i världen att "orka med". För precis som 60-talist säger - det är liksom inte så att friska 60-åringar är trötta. Allt handlar om motivation. 

    Om TS man skulle längta efter ett barn vore åldern i sig inget problem. Problemet är att han inte villa ha fler barn, och känner sig för gammal för det. Sånt får man respektera.

    Jag själv fick barn vid 40. Inga problem. Min pappa tyckte jag var "alldeles för gammal". Varför? Jo - han fick sitt tredje och sista barn när han var 25.

    Allting är relativt.
  • Anonym (E.)
    Anonym (40+ 2) skrev 2021-01-18 06:28:28 följande:
    Men då så.

    Och han är 45 nu och ni skaffar barn inom ett år så kommer han att var pensionär innan barnet har flyttat ut,.

    Han är redan (plast)pappa til en tioåring. Din man är 55 innan den pojken flyttar hemifrån.

    Om du struntar i idag, hur mycket ork tror du en 64-åring har att hantera en tonårstrotsande 18-19-åring?
    Han fick ju första barnet väldigt ung också, verkar det. Ska han ha ett till barn nu, så kommer han i hela sitt vuxna liv ha varit ansvarig för barn. (Samt ett styvbarn dessutom.) Jag förstår verkligen att han inte vill. Han har säkert mycket att "ta igen", som han känner att han missade som ung när han blev fast med familj så tidigt. 

    Överhuvudtaget, tror jag att åldersskillnaden mellan TS och mannen är för stor. De är på olika platser i livet. Mer än tio års åldresskillnad blir ytterst sällan bra i längden. (Och detta oavsett om det är mannen eller kvinnan som är äldst, för den delen.)
  • Missermajser

    Just därför anser jag unga kvinnor vara helt ointressanta som partners hur vackra de än må vara. 


    Låter man sig förföras av dessa trots att man inte vill samma sak så kanske man kan få hjälp hos sjukvården eller psykiatrin att få bukt med sin bångstyriga sexdrift. 


    Det är väl ett vanligt mänskligt bekymmer för många av oss men det är ändå inte fel att ta hjälp. Tycker det är jätte olyckligt att vi stackars människor ska ha så svårhanterliga hormoner att vi offrar hela våra liv för relationer där vi inte ens accepterar varandra.

  • Anonym (Q)
    Anonym (Åldersskillnad.) skrev 2021-01-17 17:35:44 följande:

    Vill inte säga exakt...så jag är ca 27, mitt barn är ca 10. Han är ca 45 och hans barn är ca 24.


    Men snälla du. Tror du, att det skall "mogna" fram för en man vid 45-årsåldern att skaffa barn lite längre fram.

    Det kommer nog inte bli så enkelt för er i framtiden, tyvärr. Du har redan sått ett frö av oro. Han kommer nog alltid att vara på sin vakt när ni skall ha sex i framtiden, och det är fullt förståeligt.
Svar på tråden Är det så jobbigt att bli pappa som 40+ ?