Är det så jobbigt att bli pappa som 40+ ?

Det verkar som att du är tvungen att acceptera. Tänk om han lämnar dig för att du inte respekterar honom?!

Jag är kvinna och 42 år. Har tre små barn på 4 år, 2 år resp 6 månader. Jobbigt? Javisst, men det beror ju på att vi har flera små så tätt i ålder, samt att jag drar hela lasset med hushåll och barn själv då mannen jobbar på udda tider. Kan lova att jag inte hade tyckt att det var mindre jobbigt om jag vore 20 år yngre. Jag känner mig ung i både kropp och själ - barnen håller mig ung.

Det är dock svårt att argumentera emot att nån känner sig för gammal och trött. Det är så individuellt när man är ?för gammal?. Du måste dessvärre lyssna på din man i den här frågan.

Jag tror inte att hans sanna orsaker är att han känner sig gammal och trött. Möjligen tycker han att det är en förklaring som en kvinna kan acceptera.

Då tror jag hellre att min tidigare inlägg är väldigt mycket närmare sanningen. 

T ex så skulle det inte alls förvåna mig att kärlek och sexuell lust till sin kvinna ligger mycket närmare sanningen.

Håller inte riktigt med några i tråden. Älskar man verkligen sin partner, sådär passionerat himlastormande, då leder det till barn. Det ser man överallt. Vill kvinnan eller mannen, så skaffar man gemensamt barn. Men bara när vi snackar om det som har "it" tillsammans. 

Bland mina vänner skaffar de skilda barn som just har det där speciella bandet till varandra, när man är varandras livs kärlekar, dvs. Din man påminner lite om mig själv. På ett snällare sätt än jag kan uttrycka mig i skrift, så finns det alltså en grund att man väljer en 20 år yngre partner, TS. Det hör liksom inte ihop med att skaffa barn, om det inte rör sig om den där livs-kärleken som man inte tänker förlora för något. 

Man ser givetvis framtiden med partnern, men man är som sagt inte beredd att göra "allt" för den, alltså mao skaffa gemensamt barn. 

En annan aspekt kan säkerligen vara tabun att ha flera olika föräldrar till sina barn, men det är bara ett sidospår. 

Jag förstår att du inte köper hans anledning av ålder, om du känner på dig att den inte är sanningsenlig. Hans riktiga sanning vill han antingen inte få fram, och dessutom är han säkert rädd att du skulle försöka köra över honom. Det är ju helt klart därför han skyddar sig så extremt. Förstår heller inte varför du inte tillåter honom att sterilisera sig även om du vill ha barn. Du kan ju inte bestämma över hans kropp? Dessutom, har du ens tänkt igenom hur det skulle bli om du tvingade honom till ett barn som han inte vill ha? För det är just det som håller på att hända. Det blir heller inte trevligt för dig att veta att barnet ni har är ett han aldrig ville ha. Oavsett hur rosaskimrande drömmar du bär. 

Tänker att det finns en grund att han säger nej. Även om det låter oerhört fräckt sagt, menar jag det mer genuint än som det kommer ur i textform; men det är en viss skillnad på fruar man ser som mamma-till-sina-barn-material och de fina yngre kvinnorna man gärna har kul med och är förälskad i, i en senare mer njutbar tid i livet.