• Anonym (FlisanLisa)

    Hur berätta om otrohet?

    Goda råd är dyra har jag förstått.

    Sambo sedan några år och barn finns i bilden.

    Min sambo har kanske inte riktig funnits där eller så har jag känt med osedd, och i i augusti hörde en av mina tidigare kärleken av sig på sociala medier. Var inget annat är avstämningar då och då om hur livet levde och hur allt var.

    I slutet av oktober så träffades vi för ett kort möte och på något sätt så hände det som inte fick hända. Ångrade mig direkt efteråt och har mått skit sedan dess. Min sambo han anar inget men jag våndas varje dag. Kontakten med tidigare kärleken är bruten, är ju min sambo och familj jag vill ha, och ha kvar. Men kan inte leva med att hålla det inom mig.

    Hur fasiken berättar jag, och har familjen i behåll?

  • Svar på tråden Hur berätta om otrohet?
  • Anonym (Ditt ansvar)
    molly50 skrev 2021-03-24 17:58:23 följande:
    Ja,jag tycker att det blir svårt att föra en vettig diskussion när du inte kan bevisa dina påståenden.
    Om du lägger fram påståenden och förväntar dig att folk ska förstå dem och ta dem på allvar så ligger ju bevisbördan hos dig.

    Ja,jag inser såklart att saker och ting kan förändras genom livets gång och att alla inte fungerar som vi,jag och min man.
    Men sen är det kanske också så att löften är viktigare för vissa än för andra.
    Så du tycker att jag är den enda skribenten i tråden som är skyldig att framlägga bevis?
    Men alla, inklusive du själv, som kommer med andra påståenden, som bättre passar dig, behöver inte framlägga bevis?

    Hur som helst, du, jag och alla har rätt att lägga fram sin åsikt.

    Alla har också rätt att argumentera för sina åsikter, det är väl en del av kärnan här på FL:s forum?
    Om man kan stödja sina påståenden eller tom framlägga bevis så är det givetvis tillåtet och en fördel men det är väl ändå inte ett krav och en förutsättning att alla måste framlägga bevis för sin åsikt, uppfattning och för sina påståenden här på FL?
    Återigen Molly, lever du verkligen som du lär?
    Finns det någon enda medlem här på FL som uppfyller ditt krav? Eller är det bara jag som har den skyldigheten?

    Jag tror kanske att du blev frestad ta en liten genväg nu i din argumentation när du kräver källförteckning och bevis från mig?

    Jag tänker inte presentera en källförteckning för dig för det är orimligt mot bakgrund av mina flera års studier på flera språk. Om du är intresserad får du som jag bedriva självstudier. Omfattande studier om du vill få samma info som jag. 
    Det är helt upp till dig att förhålla dig till mitt svar på ditt krav på bevis och källförteckning, och om ditt krav gäller enbart för mig eller om det gäller för alla, inklusive dig själv.
    Om du väljer att avstå från att resonera med mig så är det upp till dig och ditt eget beslut.

    Jag vägrar inte att resonera med dig även om du inte kan lägga fram bevis och källförteckning, inte heller för att du försöker dig på en liten genväg.
  • molly50
    Anonym (Ditt ansvar) skrev 2021-03-24 19:00:58 följande:
    Så du tycker att jag är den enda skribenten i tråden som är skyldig att framlägga bevis?
    Men alla, inklusive du själv, som kommer med andra påståenden, som bättre passar dig, behöver inte framlägga bevis?

    Hur som helst, du, jag och alla har rätt att lägga fram sin åsikt.

    Alla har också rätt att argumentera för sina åsikter, det är väl en del av kärnan här på FL:s forum?
    Om man kan stödja sina påståenden eller tom framlägga bevis så är det givetvis tillåtet och en fördel men det är väl ändå inte ett krav och en förutsättning att alla måste framlägga bevis för sin åsikt, uppfattning och för sina påståenden här på FL?
    Återigen Molly, lever du verkligen som du lär?
    Finns det någon enda medlem här på FL som uppfyller ditt krav? Eller är det bara jag som har den skyldigheten?

    Jag tror kanske att du blev frestad ta en liten genväg nu i din argumentation när du kräver källförteckning och bevis från mig?

    Jag tänker inte presentera en källförteckning för dig för det är orimligt mot bakgrund av mina flera års studier på flera språk. Om du är intresserad får du som jag bedriva självstudier. Omfattande studier om du vill få samma info som jag. 
    Det är helt upp till dig att förhålla dig till mitt svar på ditt krav på bevis och källförteckning, och om ditt krav gäller enbart för mig eller om det gäller för alla, inklusive dig själv.
    Om du väljer att avstå från att resonera med mig så är det upp till dig och ditt eget beslut.

    Jag vägrar inte att resonera med dig även om du inte kan lägga fram bevis och källförteckning, inte heller för att du försöker dig på en liten genväg.
    Eftersom det är du som hävdar bestämt att otrohet sällan kommer fram så är det väl du som får bevisa dina påståenden?
    Och nej,det är inte bara du som måste göra det.
    Det gäller alla.
    Den som påstår saker som en sanning är väl den som har bevisbördan.
    Oavsett om det gäller dig,mig eller någon annan.

    Jag tycker att otrohet som så är ett intressant ämne. 
    Men inte så intressant att jag skulle sätta mig och gå igenom en massa studier på diverse olika språk.
    Jag,och säkert flera andra här,utgår ifrån mina/våra egna erfarenheter.

    Och ja,jag försöker leva som jag lär.
  • Anonym (vissa vill veta)
    Anonym (FlisanLisa) skrev 2021-03-24 14:46:55 följande:
    Hej, 
    För att ta svaret från allas frågor så har jag inte bestämt om jag skall berätta eller ej.
    Däremot har jag lagt upp en deadline till när jag måste ta ett beslut om hur jag faktiskt skall göra. Om jag berättar, så kommer jag göra det under påskveckan då barnen kommer vara hos mormor&morfar/farfar&farmor, och jag och sambon är ensamma hemmavid. Jag har även spelat in till min sambo att vi tillsammans kanske skall prata med någon (inte min nuvarande kbt-terapeut). De samtalen jag haft med min terapeut har gett mig lite verktyg i hur jag skall tänka och göra. 

    Det har varit några jobbiga veckor här hemma pga olika jobbiga besked som jag inte vill gå in på, men inte jobbigt pga själva incidenten, då jag faktiskt inte hunnit fundera så mycket på det. Varit en del VAB också.

    Oavsett vad jag kommer fram till, och hur det hela utspelar sig efter det så får jag bära konsekvenserna för detta. Om det är att bära på det själv i mitt inre eller  om det är att berätta. Jag kommer oavsett att få leva med det. 

    Jag kommer dock meddela hur jag gör. 

    Läser alla meddelanden och svarar på vissa. 
    Diskussionen har visst urartad och det är roligt att höra från självaste TS.

    Det där med att berätta om otrohet är en intressant fråga och om ingenting har den här monstertråden belyst flera vinklar. Det verkar finnas två värderingssystem, en som premierar ärlighet och en som premierar harmoni, högst av allt. Sedan är det också så att en del resonemang verkat inte vara genuina utan en infantil relativisering och flykt från konsekvenser.

    Själv har jag varit i relation med två personer som har sagt en gång men gjort det klart och tydligt ändå att om en sådan isolerad incident skulle hända som i ditt fall - då ville de inte veta. De ville bevara det vi hade och inte belasta det med tunga känslor. Själv skulle jag alltid vilja veta, men jag tror att jag har också förmåga att förlåta ganska mycket.
    Frågan är hur din man känner kring detta. Också vad du vill ha utav din relation. Man kan faktiskt leva bredvid varandra utan någon för mycket intimitet, öppenhet och ärlighet. Nu sitter du där med ångest för det känns fel i magen det du gjorde, och kanske över hela relationen som har förfallit så att detta kunde hända. Beroende på vad ni er för personer, du och din man, både att berätta och att inte göra det kan vara bäst. Vad än du bestämmer och gör, gör det utifrån position av styrka och mod, och göm dig inte bakom enkla bortförklaringar. Annars kommer ångesten tillbaka.
  • Blueskillen
    molly50 skrev 2021-03-24 19:23:32 följande:

    Eftersom det är du som hävdar bestämt att otrohet sällan kommer fram så är det väl du som får bevisa dina påståenden?

    Och nej,det är inte bara du som måste göra det.

    Det gäller alla.

    Den som påstår saker som en sanning är väl den som har bevisbördan.

    Oavsett om det gäller dig,mig eller någon annan.

    Jag tycker att otrohet som så är ett intressant ämne. 

    Men inte så intressant att jag skulle sätta mig och gå igenom en massa studier på diverse olika språk.

    Jag,och säkert flera andra här,utgår ifrån mina/våra egna erfarenheter.

    Och ja,jag försöker leva som jag lär.


    Hur känns det att vara den som driver tråden så OT som det bara går. Till och med TS har kommenterat att det har spårat.

    Du har väldigt lätt att klaga på andra men väldigt svårt att leva upp till det själv. Pinsamt.
  • molly50
    Blueskillen skrev 2021-03-24 21:36:51 följande:
    Hur känns det att vara den som driver tråden så OT som det bara går. Till och med TS har kommenterat att det har spårat.

    Du har väldigt lätt att klaga på andra men väldigt svårt att leva upp till det själv. Pinsamt.
    Jag är inte den som har startat OT-diskussionerna,till att börja med,
    Jag har dessutom försökt föra tillbaka diskussionen till det tråden handlar om.
    Jag har dessutom bett TS om ursäkt.
    Så jag tänker inte diskutera detta mer.
    Annat än det som rör trådens ämne.
  • Sagoflickan

    Först och främst är du ingen hemsk människa. Du är just en människa och du har begått ett fel. Ett av de mest vanliga felen i världen faktiskt. Du är ångerfull, skamsen och lider kval vilket tyder på att du är en bra människa. 

    Jag tycker inte du ska berätta. Eller så ska jag inte säga för valet är ditt men jag tycker det är helt OK om du väljer att inte berätta. Detta säger jag ur erfarenheten att vara den bedragna vars man inte berättade men jag fick reda på det från annat håll.

    Jag har aldrig förebrått min man för att han inte berättade utan förstår honom helt och fullt. Jag hade själv inte berättat om jag var otrogen om det inte var så att jag ansåg risken för avslöjande som överhängande. De flesta anser det vara fel att inte berätta men merparten av dessa skulle inte berätta om de själv var otrogna så dubbelmoralen är hög i denna fråga. 

    Min man mådde otroligt dåligt över att sin hemlighet och han övervägde att berätta för mig många gånger. Han vankade av och an med ångest hemma och med mitt nummer uppe på mobilen redo att trycka på "ring". Han gjorde det aldrig för han tänkte att så länge han inte berättade så hade det bara hänt honom. Han förtryckte det som hänt så gott han kunde men om han berättat hade det blivit verkligt och det kändes inte verkligt för honom. Han insåg vad vetskapen skulle göra med mig och han valde att bära tyngden själv. 

    Jag förstår som sagt hans resonerande. Överväg riskerna med att han får redo på det från annat håll med vad du tror konsekvenserna av ett berättande gör med honom samt försök avgöra om du klarar av att leva med bördan av hemligheten.

    Det finns en sanning i uttrycket "Det man inte vet har man inte ont av". Jag ska tillägga att jag tycker att magnituden av otroheten är viktig i det hela. Din otrohet, liksom min mans, är inte av den allvarligaste karaktären. Jag önskar att jag fått fortsätta leva lyckligt med min man utan den här vetskapen som nu blev påtvingad mig av en person som inte känner mig och vår familjesituation överhuvudtaget utan tyckte sig ha rätten att inverka så djupt i våra liv för att hon själv mådde bättre av det.

    Nedan är en länk till ett TED- talk jag varmt rekommenderar både dig i den situation du befinner dig nu samt dig och din man i den situation ni kommer hamna om du väljer att berätta. Kan säga att jag och min man älskar varandra djupt och har det otroligt bra tillsammans även om otroheten fortfarande är närvarande. Man får välja om det ska förgöra en eller stärka en.





  • Anonym (vissa vill veta)
    Sagoflickan skrev 2021-03-24 22:55:42 följande:

    Det finns en sanning i uttrycket "Det man inte vet har man inte ont av". Jag ska tillägga att jag tycker att magnituden av otroheten är viktig i det hela. Din otrohet, liksom min mans, är inte av den allvarligaste karaktären. Jag önskar att jag fått fortsätta leva lyckligt med min man utan den här vetskapen som nu blev påtvingad mig av en person som inte känner mig och vår familjesituation överhuvudtaget utan tyckte sig ha rätten att inverka så djupt i våra liv för att hon själv mådde bättre av det.


    Nu vill jag inte provocera utan är verkligen intresserad hur du resonerar.

    Det du fick veta är faktum, det har hänt, det är verklighet. Personen kanske hade onda avsikter, ville såra, eller helt enkelt inte ansåg sig skyldig att skydda dig från verkligheten. Hade du inte föredragit att höra det från din man? Eller tycker du att alla som vet ska alltid vara försiktiga med att skydda den bedragne från sanningen?
    Nu när du vet, och det var faktiskt bara ett snedsteg, är inte det någonting som i slutändan stärker er? Skulle inte du säga att ni har kommit närmare varandra efter avslöjandet?
  • Anonym (FYI)
    Anonym (vissa vill veta) skrev 2021-03-24 23:27:52 följande:
    Nu vill jag inte provocera utan är verkligen intresserad hur du resonerar.

    Det du fick veta är faktum, det har hänt, det är verklighet. Personen kanske hade onda avsikter, ville såra, eller helt enkelt inte ansåg sig skyldig att skydda dig från verkligheten. Hade du inte föredragit att höra det från din man? Eller tycker du att alla som vet ska alltid vara försiktiga med att skydda den bedragne från sanningen?
    Nu när du vet, och det var faktiskt bara ett snedsteg, är inte det någonting som i slutändan stärker er? Skulle inte du säga att ni har kommit närmare varandra efter avslöjandet?
    Berättigade funderingar.
    Sedan är det väl så att det Esther Perel pratar om är mekanismer som utlöser otrohet, och framför allt otrohet som på något sätt blivit avslöjad.
    Det är ju först då man kan göra valet att ,som hon säger, starta sitt andra förhållande med varandra, eftersom  det första är slut...eller inte...
    Och det är väl där du Sagoflickan är?
  • Blueskillen
    molly50 skrev 2021-03-24 22:02:06 följande:

    Jag är inte den som har startat OT-diskussionerna,till att börja med,

    Jag har dessutom försökt föra tillbaka diskussionen till det tråden handlar om.

    Jag har dessutom bett TS om ursäkt.

    Så jag tänker inte diskutera detta mer.

    Annat än det som rör trådens ämne.


    Nej jag vet, du har aldrig gjort något fel. Det är alla andra som är dumma. Måste vara väldigt skönt.
  • molly50
    Sagoflickan skrev 2021-03-24 22:55:42 följande:

    Först och främst är du ingen hemsk människa. Du är just en människa och du har begått ett fel. Ett av de mest vanliga felen i världen faktiskt. Du är ångerfull, skamsen och lider kval vilket tyder på att du är en bra människa. 

    Jag tycker inte du ska berätta. Eller så ska jag inte säga för valet är ditt men jag tycker det är helt OK om du väljer att inte berätta. Detta säger jag ur erfarenheten att vara den bedragna vars man inte berättade men jag fick reda på det från annat håll.

    Jag har aldrig förebrått min man för att han inte berättade utan förstår honom helt och fullt. Jag hade själv inte berättat om jag var otrogen om det inte var så att jag ansåg risken för avslöjande som överhängande. De flesta anser det vara fel att inte berätta men merparten av dessa skulle inte berätta om de själv var otrogna så dubbelmoralen är hög i denna fråga. 

    Min man mådde otroligt dåligt över att sin hemlighet och han övervägde att berätta för mig många gånger. Han vankade av och an med ångest hemma och med mitt nummer uppe på mobilen redo att trycka på "ring". Han gjorde det aldrig för han tänkte att så länge han inte berättade så hade det bara hänt honom. Han förtryckte det som hänt så gott han kunde men om han berättat hade det blivit verkligt och det kändes inte verkligt för honom. Han insåg vad vetskapen skulle göra med mig och han valde att bära tyngden själv. 

    Jag förstår som sagt hans resonerande. Överväg riskerna med att han får redo på det från annat håll med vad du tror konsekvenserna av ett berättande gör med honom samt försök avgöra om du klarar av att leva med bördan av hemligheten.

    Det finns en sanning i uttrycket "Det man inte vet har man inte ont av". Jag ska tillägga att jag tycker att magnituden av otroheten är viktig i det hela. Din otrohet, liksom min mans, är inte av den allvarligaste karaktären. Jag önskar att jag fått fortsätta leva lyckligt med min man utan den här vetskapen som nu blev påtvingad mig av en person som inte känner mig och vår familjesituation överhuvudtaget utan tyckte sig ha rätten att inverka så djupt i våra liv för att hon själv mådde bättre av det.

    Nedan är en länk till ett TED- talk jag varmt rekommenderar både dig i den situation du befinner dig nu samt dig och din man i den situation ni kommer hamna om du väljer att berätta. Kan säga att jag och min man älskar varandra djupt och har det otroligt bra tillsammans även om otroheten fortfarande är närvarande. Man får välja om det ska förgöra en eller stärka en.


    Jag fick också veta på omvägar när mitt ex var otrogen.
    Av två vänner som,oberoende av varandra,berättade samma sak.
    Jag är dock tacksam över att de berättade då jag är en av de som vill veta och slippa leva i en lögn.
    Men jag hade föredragit att få veta det av min exsambo.
    Hade det varit någon som inte kände mig som hade berättat så hade jag kanske reagerat annorlunda men funderat över orsakerna till att personen valde att berätta.
    Men vi är alla olika.
Svar på tråden Hur berätta om otrohet?