Vad tycker du är viktigt i uppfostran?

Jag har en 7-åring med många kompisar där jag ser föräldrar och barn interagera. Jag arbetar på förskola och har gjort så under 15+ år nu. Jag börjar bli mörkrädd och uppgiven!

För varje år som går blir det lite värre: det är färre 5-åringar som kan läsa eller ens kan enstaka bokstäver om vi inte lär dem i förskolan eller som har någon form av allmänbildning hemifrån.

Nästan alla 4-7-åringar jag umgås med tycker att det är okej att leksaker går sönder, eller säger åt mig att JAG ska plocka upp någonting som de har tappat/kastat eller liknande på golvet. Nästan ingen 5-åring kan snyta sig själv eller vill ens försöka torka sig själv när de har varit på toaletten. De tycker att det är "äckligt" och säger att "sånt gör vuxna och jag är ett barn och därför ska DU hjälpa mig!"

Knappt ingen fem-sexåring vet sin adress eller att de bor i den här staden eller att de ens bor i Sverige eller på jorden. De vet inte hur man handlar eller hur mat blir till. (För femton år sedan i förskolan hade vi ett skämt om att "när ett barn tror att fiskpinnar växer på träd, då har vi misslyckats." Det skämtet har inte fungerat på många år.

Vi i personalen kämpar någonting fruktansvärt, men barnen lär sig ingenting hemifrån vilket gör att vi hela tiden måste börja på någon miniminivå. Idag lärde jag en 4-åring hur en paprika ser ut (och det är ingenting konstigt alls. Jag har lärt fler 4-åringar vad paprika är) men om man är född och uppvuxen i Sverige med svenska föräldrar så måste man ju för sjutton veta vad man äter! Den grundläggande kunskapen kan inte hamna på personalen i förskolan.

För varje barnkull jag får av 5-6-åringar på förskolan så kan de mindre och mindre! De har nästan inga förkunskaper. Det är precis som att föräldrar tycker att barnen är mindre värda och inte värda att prata med, eller att förskolan ska lära dem allt. Problemet är att vi kan ha 2-åringar som är på 4-åringars nivå och plötsligt så försvinner alla kunskaper när barnet får ett syskon (trots att de får vara MINST  15 timmar per vecka i förskola), eller 5-åringar som inte ens kan hantera en leksak eller ens vet hur man ska leka och bara förstör leksaker för att det typ är kul  - det är vad de säger. (Här bortser jag helt från barn med diagnoser.) Samma barn vet heller ingenting om omvärlden som de lever i: de vet inte vart de bor, de vet inte vad maten på tallriken heter, de vet inte vad klädesplaggen de bär heter, de kan inte benämna frukter, grönsaker eller ens identifiera vad de äter.

Vi kommer att få en generation av mörker så småningom. Vi hinner inte lära era barn allt ifrån social kompetens till vardagliga saker. Vad sjutton pratar ni föräldrar med era barn om?

Hur lär föräldrar barn nuförtiden och varför lär man inte sina barn någonting längre?

Från professionell synpunkt är det slående vilken tro gemene man sätter till uppfostran, när miljöns påverkan på personlighetsdrag, begåvning etc är slående liten och ärftligheten i princip avgör allt. Föga förvånande dock, drar man det till sin spets blir ju uppfostran relativt tröstlös.

Why children differ in motivation to learn - Research Portal, King's College, London

Abstract
Little is known about why people differ in their levels of academic motivation. This study explored the etiology of individual differences in enjoyment and self-perceived ability for several school subjects in nearly 13,000 twins aged 9?16 from 6 countries. The results showed a striking consistency across ages, school subjects, and cultures. Contrary to common belief, enjoyment of learning and children?s perceptions of their competence were no less heritable than cognitive ability. Genetic factors explained approximately 40% of the variance and all of the observed twins? similarity in academic motivation. Shared environmental factors, such as home or classroom, did not contribute to the twin?s similarity in academic motivation. Environmental influences stemmed entirely from individual specific experiences.

kclpure.kcl.ac.uk/portal/en/publications/why-children-differ-in-motivation-to-learn(920558e6-c72a-41d6-939d-6fd932062695).html
Why children differ in motivation to learn: Insights from over 13,000 twins from 6 countries
www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4372262/

 Jo, det är för mycket determism när det handlar om miljöns påverkan men ditt inlägg påminner om biologisk determinism. Man brukar avrunda miljö till 50% men det beror på vad det handlar om.  T.e.x motivationen att vilja studera hänger är delvis biologisk (40%) men det också ihop med självdisciplin som beror på en del olika faktorer och hur man försöker lära barnen, ca 60% är inte är slående lite.

Miljön är underskattad. Sätt en Arbetarpojk eller flicka i akademiker miljö och han/hon kommer att vilja utbilda sig.

Det stämmer inte. Inom vetenskapen har min hittills inte fått reda på hur mycket beror på miljön/uppfostran och hur mycket på gener. "Nature or nurture" är det fortfarande något som man vet väldigt lite om.

Miljön är underskattad. Sätt en Arbetarpojk eller flicka i akademiker miljö och han/hon kommer att vilja utbilda sig.

 De flesta i arbetarklass har gått i skolan, varför ville de inte utbilda sig vidare?

Varför skulle de när folk omkring dem säger att de likväl kan börja på Ica och få samma lön?

Jag känner folk som gjort riktiga klassresor och de har i det närmaste varit tvungna att säga upp bekantskapen med alla i sin uppväxt. Det krävs rejäl drivkraft för att klara det. Något som de allra flesta saknar.

Akademikerbarnen däremot hamnar på universiteten även om de saknar drivkraft. De åker med i normen från sina föräldrar och övriga umgänge. Det är lika självklart att läsa på universitet som det är för arbetarungen att gå klass 0-9.