• Mon 3 May 2021 23:50
    2505 visningar
    125 svar
    125
    2505

    Vad tycker du är viktigt i uppfostran?

    Jag har en 7-åring med många kompisar där jag ser föräldrar och barn interagera. Jag arbetar på förskola och har gjort så under 15+ år nu. Jag börjar bli mörkrädd och uppgiven!


    För varje år som går blir det lite värre: det är färre 5-åringar som kan läsa eller ens kan enstaka bokstäver om vi inte lär dem i förskolan eller som har någon form av allmänbildning hemifrån.

    Nästan alla 4-7-åringar jag umgås med tycker att det är okej att leksaker går sönder, eller säger åt mig att JAG ska plocka upp någonting som de har tappat/kastat eller liknande på golvet. Nästan ingen 5-åring kan snyta sig själv eller vill ens försöka torka sig själv när de har varit på toaletten. De tycker att det är "äckligt" och säger att "sånt gör vuxna och jag är ett barn och därför ska DU hjälpa mig!"

    Knappt ingen fem-sexåring vet sin adress eller att de bor i den här staden eller att de ens bor i Sverige eller på jorden. De vet inte hur man handlar eller hur mat blir till. (För femton år sedan i förskolan hade vi ett skämt om att "när ett barn tror att fiskpinnar växer på träd, då har vi misslyckats." Det skämtet har inte fungerat på många år.

    Vi i personalen kämpar någonting fruktansvärt, men barnen lär sig ingenting hemifrån vilket gör att vi hela tiden måste börja på någon miniminivå. Idag lärde jag en 4-åring hur en paprika ser ut (och det är ingenting konstigt alls. Jag har lärt fler 4-åringar vad paprika är) men om man är född och uppvuxen i Sverige med svenska föräldrar så måste man ju för sjutton veta vad man äter! Den grundläggande kunskapen kan inte hamna på personalen i förskolan.


    För varje barnkull jag får av 5-6-åringar på förskolan så kan de mindre och mindre! De har nästan inga förkunskaper. Det är precis som att föräldrar tycker att barnen är mindre värda och inte värda att prata med, eller att förskolan ska lära dem allt. Problemet är att vi kan ha 2-åringar som är på 4-åringars nivå och plötsligt så försvinner alla kunskaper när barnet får ett syskon (trots att de får vara MINST  15 timmar per vecka i förskola), eller 5-åringar som inte ens kan hantera en leksak eller ens vet hur man ska leka och bara förstör leksaker för att det typ är kul  - det är vad de säger. (Här bortser jag helt från barn med diagnoser.) Samma barn vet heller ingenting om omvärlden som de lever i: de vet inte vart de bor, de vet inte vad maten på tallriken heter, de vet inte vad klädesplaggen de bär heter, de kan inte benämna frukter, grönsaker eller ens identifiera vad de äter.


    Vi kommer att få en generation av mörker så småningom. Vi hinner inte lära era barn allt ifrån social kompetens till vardagliga saker. Vad sjutton pratar ni föräldrar med era barn om?


    Hur lär föräldrar barn nuförtiden och varför lär man inte sina barn någonting längre?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-05-04 21:03
    Jag har inte hunnit att läsa igenom alla svar i tråden ännu, men märker en återkommande fråga: "Jobbar du i ett socioekonomiskt utsatt område?" Svaret på den fråga är:

    Nej, jag arbetar på en förskola i innerstaden med hyfsat restursstarka medelsvensson-barn.
  • Svar på tråden Vad tycker du är viktigt i uppfostran?
  • Anonym (Sanna­)
    Tue 4 May 2021 09:15
    #11
    +1

    Jag har praktiserat en termin på en förskola och där inkluderade dagarna en kortare samling på förmiddagen och en på eftermiddagen, under vilka pedagogerna interagerade med barnen. Övrig tid underhöll barnen sig själva medan pedagogerna städade, förberedde lunch/mellanmål, planerade, besvarade telefonsamtal, o.s.v. Extremt lite lärarledd undervisning, med andra ord, eftersom pedagogerna helt enkelt inte hann med det.

    För många barn är det så dagarna ser ut, 5 dagar i veckan, eftersom föräldrarna arbetar heltid. Jämfört med för några decennier sedan är det betydligt fler barn som går i förskolan, och varje barn vistas där en betydligt större andel av dygnet. Självklart minskar allmänbildningen hos barnen om de endast interagerar med varandra och inte har vuxna omkring sig.

    Det finns dessutom en stark koppling mellan låg socioekonomisk status och att ha sina barn få timmar i förskolan. Den grupp av föräldrar som rent praktiskt har möjlighet att ge sina barn bra kunskaper i hemmet är alltså samma grupp som av andra anledningar tenderar att inte göra det.

  • sextio­talist
    Tue 4 May 2021 09:19
    #12
    Anonym (Sanna) skrev 2021-05-04 09:15:00 följande:

    Jag har praktiserat en termin på en förskola och där inkluderade dagarna en kortare samling på förmiddagen och en på eftermiddagen, under vilka pedagogerna interagerade med barnen. Övrig tid underhöll barnen sig själva medan pedagogerna städade, förberedde lunch/mellanmål, planerade, besvarade telefonsamtal, o.s.v. Extremt lite lärarledd undervisning, med andra ord, eftersom pedagogerna helt enkelt inte hann med det.

    För många barn är det så dagarna ser ut, 5 dagar i veckan, eftersom föräldrarna arbetar heltid. Jämfört med för några decennier sedan är det betydligt fler barn som går i förskolan, och varje barn vistas där en betydligt större andel av dygnet. Självklart minskar allmänbildningen hos barnen om de endast interagerar med varandra och inte har vuxna omkring sig.

    Det finns dessutom en stark koppling mellan låg socioekonomisk status och att ha sina barn få timmar i förskolan. Den grupp av föräldrar som rent praktiskt har möjlighet att ge sina barn bra kunskaper i hemmet är alltså samma grupp som av andra anledningar tenderar att inte göra det.


    Vänta, några decennier sedan. Kan du precisera lite bättre

    Jag har hört exakt samma retorik i över 20 år.
  • Anonym (Sanna­)
    Tue 4 May 2021 09:35
    #13
    sextiotalist skrev 2021-05-04 09:19:00 följande:

    Vänta, några decennier sedan. Kan du precisera lite bättre

    Jag har hört exakt samma retorik i över 20 år.


    Vistelsetiden och andelen barn som går i förskola har ökat kontinuerligt sedan 50-talet, så det är nog inte märkligt att du gjort det. Man kan jämföra med valfritt årtionde; ju längre bakåt desto större skillnad.

    Tyvärr hinner jag inte leta fram bra statistik. En snabb googling gav denna uppsats

    www.diva-portal.org/smash/get/diva2:819308/FULLTEXT01.pdf
  • Tue 4 May 2021 09:46
    #14
    +1

    Barn i den åldern lär sig ju vad de är intresserade av. Finns ju fyraåringar som kan namnge varenda dinosaurie som någonsin gått på denna jord men det betyder ju inte att de bryr sig om vad en paprika är för något.

    Min ena son, son nu går i årskurs åtta, kunde inte bokstäverna när han började sexårs. Han var heeeeeeeelt ointresserad. De gjorde någon form av tester på barnen på hösten i matte och svenska och han låg väldigt högt i matte men typ sämst uppmätta resultat de haft i svenska. På våren gjorde de om testerna och då låg han i topp i svenskan och då frågade skolan oss vad vi gjort för de hade aldrig sett något liknande. Svaret var att vi just inte gjort något själva men barnen fick ett tv-spel i julklapp det året (skylanders) och sonen insåg att syrran kunde läsa uppdragen men inte han och det gjorde att han hamnade hopplöst efter så då bestämde han sig för att han också skulle läsa. Min mamma hade gjort egna läseböcker åt barnen (hon har jobbat som lärare) men han hade aldrig tidigare öppnat boken. Nu tog han boken och satte sig i mormors knä och förklarade att nu behövde de lösa det hela - och ja, det tog verkligen inte lång tid när han hade bestämt sig.

    Men för att svara på din fråga. Jag är mån om att barnen inte har sönder saker med flit, att de är snälla med varandra och att de hjälper mig om jag behöver det. När de är små har jag gärna med barnen och handlar, tvättar och annat för det blir lite av ett projekt och jag gillar projekt. Ibland har vi pratat om vad vi gjort men ibland har vi pratat om annat. Samme son som ovan frågade sig igenom hela vapenhistorien från typ pilbåge till atombomb när vi handlade på Ica Maxi en gång. Jag minns det för att kassören såg lätt chockad ut när barnet kläcker ur sig - vet du, det finns bomber som kan döda miljoner människor- när vi kom till kassan.

    Jag har velat att mina barn ska bli ganska självständiga och våga ta ansvar och lösa situationer utan vuxna. De har fått gå hem ganska tidigt från skolan, innan de fått telefoner, för att jag velat att de ska vara trygga i det innan jag kastar på en telefon i form av en falsk trygghet (rätt vad de är så är den glömd eller urladdad). Däremot har jag inte för sakens skull pekat ut varenda grönska på affären i syfte att lära ut dessa specifikt.

    17-åringen skulle lätt klara sig själv nu så hon kan jag iaf anse vara godkänd, resten artar sig bra men har lite kvar innan jag kan ropa hej över att min uppfostran varit good enough :)

  • sextio­talist
    Tue 4 May 2021 09:49
    #15
    Anonym (Sanna) skrev 2021-05-04 09:35:08 följande:
    Vistelsetiden och andelen barn som går i förskola har ökat kontinuerligt sedan 50-talet, så det är nog inte märkligt att du gjort det. Man kan jämföra med valfritt årtionde; ju längre bakåt desto större skillnad.

    Tyvärr hinner jag inte leta fram bra statistik. En snabb googling gav denna uppsats

    www.diva-portal.org/smash/get/diva2:819308/FULLTEXT01.pdf
    Visst är det fler barn som går nu än innan, men när jag läste studien så var det just en studie byggt på 9 förskolelärares uppfiattning, det var väldigt mycket "jag upplever" "det verkar som", dvs de hade egna personliga uppfattningar.
    Det intressanta skulle vara att (inte antalet, ökar vi antalet förvärsarbetande och antalet personer som bor i Sverige, så blir det självklart fler barn på förskola).
    Det intressanta var ändå att det verkar inte vara mer än 20% av barnen som har heltid på förskola.
    Jag vet inte hur det är nu, men när sonen gick på dagis, då var det ett fåtal barn innan 9, ett fåtal barn efter 15. Sedan var det vila minst en timme (sonen sov 2 timmar). Så det var inte så intensivt och när jag pratar med kollegor som har barn i förskoleåldern, så verkar det vara ungefär som det var när sonen var liten. Nu vet jag också att det finns förskolor som inte alls fungerar bra, men det finns många som har bra dagar. 
    Om man går än längre tillbaka i tiden, då var ju barnen omgivna av hela flocken dagligen. De fick hänga med i de vuxnas arbete. Numera har ju barnen lyxen att ha en dedikerad tillvaro endast för dom.

    Men jag vet att många har den korta tid i mänsklighetens historia, de få decennier när hemmafruar fanns, som mall. 
  • Tue 4 May 2021 10:16
    #16

    Från professionell synpunkt är det slående vilken tro gemene man sätter till uppfostran, när miljöns påverkan på personlighetsdrag, begåvning etc är slående liten och ärftligheten i princip avgör allt. Föga förvånande dock, drar man det till sin spets blir ju uppfostran relativt tröstlös.

  • Anonym (Fanny­)
    Tue 4 May 2021 10:19
    #17

    Min upplevelse är att det har att göra med socioekonomiska strukturer. Jag själv upplever att barn i dag är extremt insatta. Har gått på Knopp, Knytte, osv i Friluftsfrämjandets regi, har koll på kretslopp och vikten av övergången till cirkulär ekonomi. Har lördagsgodis, veckopeng med sparkrav och eget fond- och aktiespar. Har grundläggande kunskap om politik och geopolitiska händelser, koll på hur man beter sig på ett operahus, och deltar in någon form av arrangerad musiklek. Och så klart koll på alla dinosaurier som någonsin funnits.

  • Tue 4 May 2021 10:28
    #18

    Du har förstås en poäng generellt, det vore definitivt bra om barn lärde sig att hjälpa till mer. Men vissa av dina förväntningar kan ändå vara lite överdrivna. T.ex. 4-åringen och paprikan. Jag har varit med om att unga vuxna som sitter i kassan i mataffären inte kan alla grönsaker och frukter. Visserligen gällde det då inte så vanliga som paprika, men inte heller helt ovanliga. Jag skulle gissa att det ändå var 20 % av frukt och grönt som vissa ungdomar där inte visste vad det hette exakt. 

  • Tue 4 May 2021 10:30
    #19
    FtS70 skrev 2021-05-04 10:16:52 följande:

    Från professionell synpunkt är det slående vilken tro gemene man sätter till uppfostran, när miljöns påverkan på personlighetsdrag, begåvning etc är slående liten och ärftligheten i princip avgör allt. Föga förvånande dock, drar man det till sin spets blir ju uppfostran relativt tröstlös.


    Det stämmer inte. Inom vetenskapen har min hittills inte fått reda på hur mycket beror på miljön/uppfostran och hur mycket på gener. "Nature or nurture" är det fortfarande något som man vet väldigt lite om.
  • Anonym (pedag­og)
    Tue 4 May 2021 10:32
    #20
    Hyllemor skrev 2021-05-03 23:50:21 följande:

    Jag har en 7-åring med många kompisar där jag ser föräldrar och barn interagera. Jag arbetar på förskola och har gjort så under 15+ år nu. Jag börjar bli mörkrädd och uppgiven!


    För varje år som går blir det lite värre: det är färre 5-åringar som kan läsa eller ens kan enstaka bokstäver om vi inte lär dem i förskolan eller som har någon form av allmänbildning hemifrån.

    Nästan alla 4-7-åringar jag umgås med tycker att det är okej att leksaker går sönder, eller säger åt mig att JAG ska plocka upp någonting som de har tappat/kastat eller liknande på golvet. Nästan ingen 5-åring kan snyta sig själv eller vill ens försöka torka sig själv när de har varit på toaletten. De tycker att det är "äckligt" och säger att "sånt gör vuxna och jag är ett barn och därför ska DU hjälpa mig!"

    Knappt ingen fem-sexåring vet sin adress eller att de bor i den här staden eller att de ens bor i Sverige eller på jorden. De vet inte hur man handlar eller hur mat blir till. (För femton år sedan i förskolan hade vi ett skämt om att "när ett barn tror att fiskpinnar växer på träd, då har vi misslyckats." Det skämtet har inte fungerat på många år.

    Vi i personalen kämpar någonting fruktansvärt, men barnen lär sig ingenting hemifrån vilket gör att vi hela tiden måste börja på någon miniminivå. Idag lärde jag en 4-åring hur en paprika ser ut (och det är ingenting konstigt alls. Jag har lärt fler 4-åringar vad paprika är) men om man är född och uppvuxen i Sverige med svenska föräldrar så måste man ju för sjutton veta vad man äter! Den grundläggande kunskapen kan inte hamna på personalen i förskolan.


    För varje barnkull jag får av 5-6-åringar på förskolan så kan de mindre och mindre! De har nästan inga förkunskaper. Det är precis som att föräldrar tycker att barnen är mindre värda och inte värda att prata med, eller att förskolan ska lära dem allt. Problemet är att vi kan ha 2-åringar som är på 4-åringars nivå och plötsligt så försvinner alla kunskaper när barnet får ett syskon (trots att de får vara MINST  15 timmar per vecka i förskola), eller 5-åringar som inte ens kan hantera en leksak eller ens vet hur man ska leka och bara förstör leksaker för att det typ är kul  - det är vad de säger. (Här bortser jag helt från barn med diagnoser.) Samma barn vet heller ingenting om omvärlden som de lever i: de vet inte vart de bor, de vet inte vad maten på tallriken heter, de vet inte vad klädesplaggen de bär heter, de kan inte benämna frukter, grönsaker eller ens identifiera vad de äter.


    Vi kommer att få en generation av mörker så småningom. Vi hinner inte lära era barn allt ifrån social kompetens till vardagliga saker. Vad sjutton pratar ni föräldrar med era barn om?


    Hur lär föräldrar barn nuförtiden och varför lär man inte sina barn någonting längre?


    Får jag fråga i vilken typ av område du bor och jobbar i?

    Jag tycker att det nästan är tvärtom där vi bor och där jag har jobbat på förskola och skola.
    De flesta barn hos oss kan mycket mer tidigare än de flesta när vi var små.
    Hos oss kan så gott som alla läsa vid 5 årsålder, alla läser och kan bokstäver och siffror när dom börjar förskoleklass.
    Vid 3 år vet dom vilken adress dom har och vet vart dom bor.
    De flesta vet ganska mycket om andra länder vs Sverige då många har rest på flera utlandsresor.

    Nej jag känner inte igen det du skriver men det kan absolut vara olika beroende på vart man bor och vilket område osv.

    Våra barn liksom deras kompisar kunde mer än vi när dom började skolan.
    Även skolan har ett högre tempo än tidigare och börjar med svårare saker tidigare. 

    Men jag tror också att samhällsklyftorna har ökat från att varit mer jämlika tidigare tyvärr. 
Svar på tråden Vad tycker du är viktigt i uppfostran?