Anonym (rita) skrev 2021-09-08 11:35:25 följande:
Hej alla! Nu är jag tillbaka. Har inte börjat äta vanlig kost till 100% ännu, men äter frukost, lunch, ett lcd-mellanmål och middag.
Vågade ju inte väga mig på länge eftersom jag var ganska säker på att vikten skulle stå stilla eller öka när jag började äta mer mat. Så igår gick jag till jobbet med ett par byxor som jag använt en hel del på sistone. Jag köpte dem för ett par år sedan online men de var för små så jag använde dem aldrig, tills för 1-2 månader sedan, då de plötsligt var de enda byxorna i garderoben som passade. Men igår när jag sprang till bussen insåg jag att de blivit lite för stora! Jag var tvungen att hålla i dem med ena handen för att de inte skulle trilla ner. Det fick mig att våga väga mig igen, haha.
Hur som helst, min vikt är nu 83.8 kg, och det känns sjukt bra. Jag bryr mig inte längre så mycket om hur snabbt eller långsamt det går. Det är nu mindre än 10 kg kvar tills jag är inne i normalviktsintervallet, så varje kg neråt känns det som ett stort steg i rätt riktning.
Vad kul! Vilken underbar överraskning du fick på vågen! Bara 1,5kg kvar och du är närmare normalvikt än fetma! Och sedan är du snart normalviktig igen.
Anonym (rita) skrev 2021-09-08 11:47:41 följande:
Det där kan driva en till absolut vansinne. Har varit där så många gånger. Och man försöker liksom lösa pusslet: Är det mens? Känner jag mig vätskefylld? Är jag förstoppad? Hittar man inget svar så blir det ju lätt så att man drar slutsatsen att man helt enkelt gått upp i fett. Men det har du inte. Du har inte gått upp 1.3 kg i fett på 10 dagar. Du hade behövt äta jättemycket mer än vanligt.
Kroppen är bara konstig. Jag fick t.ex. ganska nyligen veta att om man precis börjat träna så kan det uppstå (fullt naturliga och ofarliga) inflammationer i musklerna som samlar vätska. Och det skulle då - enligt personen som berättade detta för mig - vara anledningen till att många blir arga på vågen när de precis varit duktiga och börjat träna. Det finns säkert hundra saker till som kroppen sysslar med men som vi inte känner till.
Huvudsaken är att du kämpar på, och en liten tid framåt så kommer den här platån att vara historia. :)
Ja, kroppen är verkligen konstig. Jag f
år hoppas att det ser bättra ut nästa veckan. Två veckor i rad med besvikelse är jobbig.