Otrohet, nu flyttar de ihop

Du ska inte behandla ihop att bete sig civiliserat med vänskap - vänskap är något varmt, äkta och fint mellan två människor och inget som ska spelas

Däremot ska båda bete sig hövligt och som folk inför barnet men inte sjutton ska ts tvingas vara vän med någon som behandlat henne så illa, någon måtta på daltandet med vuxna män får det vara.

Det är inte så okomplicerat som du tror.

Jag tänkte på psykakuten många gånger. Det enda som höll mig vid liv var tanken på mitt barn. Vad hade hänt om jag åkt till psyket och talat om att jag ville ta livet av mig? De hade antagligen lagt in mig för vård, och vad hade hänt med mitt barn då? Barnet hade hamnat hos just den person som sårat mig mest. Som ljugit och svikit och som jag inte längre litade på alls. Jag litade inte ens på att han skulle ta hand om barnet ordentligt.

När jag blev utskriven och kanske medicinerad, så tror jag inga myndigheter skulle vilja ge mig ansvaret för mitt barn. De skulle anse att det var jag som var opålitlig och att barnet borde bo hos pappan.

Förstår du problemet? Det enda goda i livet som fanns kvar skulle tas i från mig.

Tur att barnen har sin fasta punkt hos sin pappa och hans nya sambo. Du verkar inte vara mycket att lita på för barnen, som behöver trygghet och fasta rutiner.

Tur att barnen har sin fasta punkt hos sin pappa och hans nya sambo. Du verkar inte vara mycket att lita på för barnen, som behöver trygghet och fasta rutiner.

Nu råkade du citera ett inlägg som inte var skrivet av trådstartaren, mig.

Men ditt inlägg är så löjligt att jag knappt ens kan ta åt mig av det.

Precis som nån skrev så är jag nämligen en lejonmamma som står mitt barn väldigt nära, och alltid har tagit strid för mitt barns bästa. Det är något av det värsta med en separation, jag kan inte skydda barnet längre. Barnet söker hellre kontakt med mig än med pappan, och anförtror saker. För många i min omgivning är jag en stöttepelare, den man söker sig till när man har bekymmer. Fasta rutiner har vi självklart, du tar ju saker helt ur luften endast i syfte att vara taskig. Men det biter inte på mig, för jag vet att jag, och säkert flera i tråden som mått riktigt piss, är bra föräldrar.

Även riktigt bra föräldrar kan må skit. Skillnaden är om man låter det gå ut över barnen eller inte.

Du är knappt ens värd ett svar med ditt uppenbara löjliga försök till provokation. Sannolikt mår du nog inte så jäkla bra själv, och kan nog knappast vara en god förebild för ditt barn på det sätt du uppvisar fullkomlig skevhet i ditt sätt att bemöta människor och tolka saker. I din värld verkar saker bara kunna vara på ett eller ett annat sätt. Vidga vyerna.

Jag har fått mycket konstruktiva råd i den här tråden, av folk som varit i samma sits.

Dina hör inte till dem.

Gå och sprid din bitterhet nån annanstans, här är du inte välkommen.

Jag kan inte hindra dig från att skriva, såklart. Men du slösar tid och energi i onödan eftersom jag inte kommer att ta notis om det du skriver.

Så visst, vill du fortsätta, varsågod. Dina kommentarer kommer att ignoreras.

TS, om du anmäler personen och att du önskar att dennes kommentarer tas bort  (för att de förstör din tråd tex) så kommer det garantera ske. Tråden ligger i känsliga rummet och då är det lite extra krav på vad folk skriver. 

Är du säker? Om vi ska nyansera lite - de som är otrogna är inte det för att de är starka, tvärtom, de är svaga och flyr konfrontationen. Det krävs antingen mycket styrka eller nonchalans att inte ta åt sig att din före detta partner som du har byggt familj med inte ens vill se dig längre. Man vet innerst inne att man gjorde fel. Det värsta TS kan göra är att gå emot sig själv och gå med på att träffas för att sen upptäcka att det är rena mazochismen och backa igen. DÅ är man oresonlig.

Men huvudsaken är att det INTE får handla om hämnd, för då lever man fortfarnde mentalt i den gamla relationen. Man ska följa sin inre känsla och varken vara för generös eller bitter. Allt i sin tid.

Beklagar, det måste vara galet jobbigt.

Hänt mig en liknande grej men vi har inga gemensamma barn. Grädde på moset i detta fall är att de nu ska skaffa familj. Ngt jag och exet pratat om innan.