Otrohet, nu flyttar de ihop
Mitt numera ex och den nya som han var otrogen med flyttar ihop. Varannan vecka ska de ha mitt barn. Går sönder.
Hur hanterar man det här?
-
-
Svar på tråden Otrohet, nu flyttar de ihop
-
Beklagar ditt mående.Anonym (H) skrev 2021-07-17 13:04:34 följande:
Det kan säkert vara så i vissa fall. Men här verkar det mer handla om att de genuint vill satsa på varandra. Det var nog inte lättvindigt gjort. Men för mig känns det ju förjäkligt oavsett, speciellt att de gått bakom ryggen på mig. Oavsett om de nu är varandras stora kärlekar så har de ju ändå valt att offra mig och mitt välmående i processen, och också ljugit. Det är svårt att resa sig från.
En fråga. Om han bara hade varit känslomässigt otrogen innan han gjorde slut, hade det varit skillnad för dig? Om han sa "jag har känslor för någon, vi har inte rört varandra men jag vill prova lyckan med henne istället".
Jag vill inte säga att din man har gjort rätt men jag är nyfiken på hur folk tänker. Jag tycker nästan känslomässig otrohet är värre så för mig vet jag inte om det hade varit någon skillnad på om han hade agerat på det eller inte. Det jag menar är att i samma sekund som han förälskade sig i henne var han ju förlorad för dig oavsett om de hade sex eller inte.
Det jag menar med att känslomässig otrohet nästan är värre är för att jag tror att män (och kanske kvinnor) kan ha sex utan känslor och det skulle ev kunna vara lättare att förlåta. Men har han känslor för någon annan. Ja då är det ju helt kört.
Var jag tvungen att välja skulle jag hellre vara tillsammans med någon som älskar mig men knullar andra än att vara tillsammans med någon som knullar mig men inte älskar mig. Om jag var tvungen att välja alltså. Vill ju inget av det så klart. -
Fast det du bortser ifrån nu är att många tycker att känslomässig otrohet är lika jobbig som "vanlig" otrohet och då spelar det ingen roll om man lämnar innan man varit fysiskt otrogen. Om min man skulle äslak en annan kvinna så kan han lika gärna gå all in med henne. Det kvittar för mig. Det värsta har ju redan hänt. Att han inte älskar mig längre.Anonym (Hemska tider) skrev 2021-07-17 11:05:02 följande:
Att bli lämnad är hemskt. Men att bli lämnad pga otrohet är som att bli sparkad på när man redan ligger i rännstenen och gråter.
Blir man lämnad kan exet ändå säga att han/hon bryr sig om en medan om man blir lämnad pga otrohet så känner man sig förråd och exet bryr sig inte ett skit om en. Typ så.
Så jo, för mig iaf är det skillnad där. Det handlar om känslor. Oerhört sårade känslor. Tänker man pragmatiskt på alla situationer i livet man råkar ut för kan man säga om samtliga "ja det spelar ju ingen roll hur vi tog oss hit men nu är vi här iaf och det är som det är".
-
Fick dina barn välja om de vill umgås med pappans nya?Anonym (Ell) skrev 2021-07-17 20:19:30 följande:
Jag kan inte någonstans se att det borde vara olagligt för den nya att vara med mina barn. Jag äger inte mina barn. Min ex-man äger inte våra barn. De har däremot rätten till båda sina föräldrar - och allt vad som kommer med det så länge föräldern gör sitt bästa för dem. Min ex-man är en fantastisk pappa - den bästa, skulle jag säga, som finns. Hans nya verkar vara en väldigt fin tjej. Att fastna i ilska tror jag enbart skadar främst dig själv, sedan dina barn.
De flesta barn får inte välja . Så det tyder på att föräldrarna anser att de äger sina barn.
Det borde inte vara olagligt att barnen umgås med mammans/pappans nya , men frivilligt. -
Det finns flera saker han kunde gjort istället för att bara vara otrogen (oavsett om det var fysiskt eller känslomässigt).
1. Sagt att han funderade på att avsluta relationen, att något inte kändes bra. Han sa aldrig ens att han ville göra slut innan.
2. Ge parterapi en chans.
3. Göra slut först, sen efter en tid inleda något nytt. Även om han träffat den här tjejen, hade de kanske kunnat vänta lite av respekt och för vårt barns skull.
Då hade vi kunnat göra slut på god fot, ha en någorlunda vänskaplig separation och vårt barn hade kanske till och med fått träffa oss båda under samma tak en och annan gång. Som det känns nu kommer jag inte få frid förrän nån av oss inte lever längre.
Sättet han gjorde på nu får mig att känna som att han hängde kvar med mig tills nåt bättre dök upp. Om han inte älskade mig längre hade det varit mer omtänksamt att släppa (utan att direkt ersätta mig med någon ny).
De har ljugit och gått bakom min rygg och jag vet inte längre vem jag kan lita på, inte ens mig själv.
Och mitt barn får såklart inte välja om hon ska träffa den nya, det är redan ett faktum. De ska bo ihop. -
Fast känslomässigt otrogen kan man ju inte rå för att man är. Vilka man får känslor för kan man ju inte styra. Jag har skrivit ovan att jag tycker det är värre, men jag tycker inte att man direkt kan klandra någon för att få känslor för någon heller. Så jag vet inte hur du menar att han skulle ha låtit bli att bli kär i någon annan?Anonym (H) skrev 2021-07-17 21:18:08 följande:
Det finns flera saker han kunde gjort istället för att bara vara otrogen (oavsett om det var fysiskt eller känslomässigt).
1. Sagt att han funderade på att avsluta relationen, att något inte kändes bra. Han sa aldrig ens att han ville göra slut innan.
2. Ge parterapi en chans.
3. Göra slut först, sen efter en tid inleda något nytt. Även om han träffat den här tjejen, hade de kanske kunnat vänta lite av respekt och för vårt barns skull.
Då hade vi kunnat göra slut på god fot, ha en någorlunda vänskaplig separation och vårt barn hade kanske till och med fått träffa oss båda under samma tak en och annan gång. Som det känns nu kommer jag inte få frid förrän nån av oss inte lever längre.
Sättet han gjorde på nu får mig att känna som att han hängde kvar med mig tills nåt bättre dök upp. Om han inte älskade mig längre hade det varit mer omtänksamt att släppa (utan att direkt ersätta mig med någon ny).
De har ljugit och gått bakom min rygg och jag vet inte längre vem jag kan lita på, inte ens mig själv.
Och mitt barn får såklart inte välja om hon ska träffa den nya, det är redan ett faktum. De ska bo ihop.
Du skriver att du önskar att han hade sagt tidigare att han funderade på att avsluta. Hur vet du att han funderade på det innan? Han kanske aldrig hade funderat på det innan han blev förälskad i nån annan. Eller har han sagt det att känslorna för dig var borta redan innan kan kärade ner sig i nån annan?
Om det är så att han var tillsammans med dig utan några känslor långt innan han blev kär i någon annan så är det så klart smärtsamt men herregud, hur många lever inte i relationer med hus barn o bil o orkar inte lämna av praktiska skäl. Tror var o varannan barnfamilj har det så.
Håller dock med om att man inte direkt behöver flytta ihop med någon ny om barn finns med i bilden, hur separationen än hade gått till.
Är inte meningen att låta kall ts. Hade också varit förkrossad om det hände mig. -
Tala inte illa om någon av dem, men tala inte väl om dem heller. Ditt ex och hans nya har ansvaret för att se till att barnet tycker om den nya. Det är INTE ditt ansvar. Du kan säga neutrala saker, som att "Nu ska du åka till pappa och XX". Om barnet kommenterar någon av dem sedan på något sätt, så svarar du bara "Jaså". Låt barnet säga sitt och ha sina åsikter utan att förstärka dem åt något håll.Anonym (H) skrev 2021-07-16 20:23:38 följande:Mitt numera ex och den nya som han var otrogen med flyttar ihop. Varannan vecka ska de ha mitt barn. Går sönder.
Hur hanterar man det här?
Min 10-åring var väldigt positiv i början till pappans nya sambo. De mutade mitt barn med godis och älsklingsrätter, så de första gångerna barnet varit där, så fick jag höra hur snäll den nya var. "Nu har jag två mammor!" fick jag också höra. Även jag tänkte mycket på att ta livet av mig under den perioden. Men nyhetens behag gick över och numera vill inte barnet åka dit alls. Pappan dumpar barnet på den nya hela tiden och det gör den nya på dåligt humör. Jag svarar fortfarande "Jaså" när jag hör något om dem, men nu skrattar jag skadeglatt inombords för att barnet bara säger negativa saker. -
Boka tid hos en terapeut. Du behöver låta alla känslor komma ut med någon du litar på som kan hjälpa dig att leva igenom detta och komma ut på andra sidan. Inga känslor ska vara förbjudna.
-
Så du tycker det är roligt att ditt barn inte trivs där och att hennes pappa tar noll ansvar? Det låter ju också "sunt"...Anonym (frånskild) skrev 2021-07-17 23:34:41 följande:Tala inte illa om någon av dem, men tala inte väl om dem heller. Ditt ex och hans nya har ansvaret för att se till att barnet tycker om den nya. Det är INTE ditt ansvar. Du kan säga neutrala saker, som att "Nu ska du åka till pappa och XX". Om barnet kommenterar någon av dem sedan på något sätt, så svarar du bara "Jaså". Låt barnet säga sitt och ha sina åsikter utan att förstärka dem åt något håll.
Min 10-åring var väldigt positiv i början till pappans nya sambo. De mutade mitt barn med godis och älsklingsrätter, så de första gångerna barnet varit där, så fick jag höra hur snäll den nya var. "Nu har jag två mammor!" fick jag också höra. Även jag tänkte mycket på att ta livet av mig under den perioden. Men nyhetens behag gick över och numera vill inte barnet åka dit alls. Pappan dumpar barnet på den nya hela tiden och det gör den nya på dåligt humör. Jag svarar fortfarande "Jaså" när jag hör något om dem, men nu skrattar jag skadeglatt inombords för att barnet bara säger negativa saker.
Barnet mår kanske dåligt över detta, och tänk om denna kvinna sen tar ut sin frustration på din tioåring. Fortfarande roligt? -
Självklart fick de välja. Vi introducerade långsamt under lite drygt ett års tid, håller fortfarande på ett sätt på med introduktion. Nya visar jättemycket hänsyn. Jag har inte sagt ett ont ord. Barnen frågar självmant efter henne och räknar in henne.Anonym (V) skrev 2021-07-17 20:56:55 följande:
Fick dina barn välja om de vill umgås med pappans nya?
De flesta barn får inte välja . Så det tyder på att föräldrarna anser att de äger sina barn.
Det borde inte vara olagligt att barnen umgås med mammans/pappans nya , men frivilligt.
Jag tror verkligen att en stor del av skilsmässorna faktiskt går bra till. Lugnt. Metodiskt. Bara det att man inte hör om dem utan det man hör om är när det inte fungerar. -
Men var det verkligen ett val, på riktigt? Som i att om barnen inte velat veta av den nya hade du helt avstått från att låta dem träffas?
Önskar fler föräldrar tog det i barnens takt.