Försöka bli gravid i höst, följas åt?

Jag kan känna igen mig. Min sambo blir jättestressad av pressen att man måste prestera och låser sig då helt (fast vi precis börjat försöka) . Vi har därför bestämt att ha en mer låg profil och jag ska inte tjata om när ägglossningen är utan bara försöka ta mer iniativ själv under den perioden. Samtidigt lite jobbigt för mig som gärna vill öka chanserna men måste ju respektera att sambon blir stressad av "måstet". Dock har vi ju precis börjat försöka så vi är inte så stressad än, ni kanske har försökt längre och då känner man säkert annorlunda

Mina äl-tester :)

Idag enligt appen, trodde först inte den stämde då min mens blev ganska oregelbunden av mina minipiller som jag slutade med i juli, men nu har mensvärken gjort sig till känna på riktigt så tror nog det stämmer ändå tyvärr. Är så arg på min lååånga cykel, nästa BIM blir inte förrän i början av oktober :( tålamod?

Det är klurigt det här med tidiga graviditetssymtom för jag tycker att de verkar ganska lika PMS. Och jag vet inte hur tidigt man brukar känna något heller. Vet inte om jag ska ta ?testa tidigt? test eller inte den här gången. Har inget hemma, men kan ju köpa. Orkar bara inte bli besviken fler gånger än nödvändigt om ni förstår vad jag menar?

Ah, nu hänger jag med! Skönt att du hittar din ägglossning, det är alltid ett gott tecken :) Ser det som att du har goda chanser till att det ska vara ett plus som håller i sig! Att det inte funkar tidigare betyder inte att det inte ska gå nu.

Tycker bara det är trevligt att svara :) gör min väntan mindre lång och så känner jag gemenskap med er hr i tråden. Fast har trott att min sambo knappt vill ha barn och det var känts lite ensamt, men han sa häromkvällen att han visst tänker mycket på det och längtar, men att han inte är lika verbal som jag. Och beskrev sen att han såg fram emot att hålla barnet första gången, få läsa böcker för barnet osv. Det känns fint :)

Ja, jag insåg det när han sa så att alla är olika i hur man uttrycker det man vill och det är inget fel med det. Han köpte en barnbok häromveckan också, så det var fint. :)

Roligt att vi har samma datum för BIM! :) Tror säkert inte det är någon fara om du druckit så tidigt, innan du ens plussat. Fast jag själv är inne i en nojig fas. Är hemma med en fruktansvärd förkylning, så jag vill dricka te (koffein) i mängder, behöver hostmedicin och värktabletter (paracetamol dock) också osv. Tror att jag översteg 200 mg koffein med råge igår? för drack pepsi max och kaffe med. Igår gick jag faktiskt runt och kände som att jag visste att det skulle bli en graviditet. Jag tyckte mig känna en liten stickig känsla vid ena äggstocken. Men troligtvis är det bara inbillning, eller en del av förkylningen, för har ju ont i hela kroppen! Idag är jag iaf mer velig. Fast fick precis för mig att ?tänk om min förra mens var en nidblödning? just för att den var så kort. Men känns inte heller rimligt egentligen?

Nu har jag haft beräknad ägglossning enligt p-tracker appen men har egentligen ingen aning om den kommit igång eftersom jag precis slutat med preventivmedel. Tycker inte jag har märkt av något fertilt sekret så väntar egentligen på mens om två veckor så man har en riktig att utgå ifrån (inte bara bortfallsblödning). 

Tycker största utmaningen är att inte stressa upp sig, är orolig över att vara en person som har svårt att få barn men har ju inte ens gett det ett ärligt försök än. Märkligt att man ska vara så knäpp! Än så länge har iaf inte sex känts stressat eller pressat. Min sambo sa att vi inte försöker bli med barn men gör inget för att förhindra det just nu och det är väl egentligen den inställningen jag önskar jag kunde ha med.

5 dagar till BIM, känner absolut ingenting mer än spända bröst, som jag alltid har innan mens.

Kommer säkert inte bli något den här månaden heller, HATAR att vänta såhär! Vet att det är helt normalt med fem försök men känns som jag aldrig kommer bli gravid, har typ gett upp hoppet. Tappat all matlust pga "dåliga nerver" (älskar mat i vanliga fall...).

Och min kille vill fortsätta ligga, han skulle kunna gå all in varje dag, men jag tappar totalt lusten när jag vet att ÄL är över. Känner mig taskig typ, fast han såklart inte blir sur eller nåt sånt. Det ligger mer på mig, typ att jag "borde" vara mer sugen men känner mig istället bara rastlös och orolig. Säg inte att jag är heeelt ensam om detta? Och huuuur ska jag hitta någon slags glöd dessa dagar!?

Jag tänker så där också. Och min sambo vill helst inte att vi använder spermier från en donator om det är så att det inte går. Jag hade kunnat tänka mig det, och även äggdonation. Han hade hellre adopterat om det inte gick på det traditionella sättet eller med ivf (hans spermier). Kan också tänka mig adoption, men det är ju en lång process och egentligen vill jag bära ett barn i magen, allra helst vårt biologiska barn.

Är det någon här i tråden som nojar över att väga sig hos barnmorskan sen när det väl blivit en graviditet? Jag väger 5 kg för mycket enligt BMI (har gått ner två på lite mindre än en månad så jag jobbar på det) och jag tycker det är lite jobbigt. Min sambo vet inte min vikt och jag vill inte att han ska höra den. Jag blir orolig att barnmorskan ska säga något taskigt, för har läst skräckhistorier här på familjeliv. Det med vikt har varit jobbigt för mig genom livet, jag har när jag varit yngre haft någon typ av ätstörning och varit underviktig. Jag ser faktiskt inte tjock ut nu (inte smal heller) så tycker vikten är lite missvisande. Har framförallt fett på höfter, rumla och lår.