Anonym (Bedragen) skrev 2021-09-21 11:12:28 följande:
Tack för ett bra svar. Det är ett drygt år sedan, och för mig fanns inget annat alternativ än att försöka. Det handlar inte om något praktiskt eller ekonomi utan bara om kärlek till personen. Men visst, sett i backspegeln kanske jag skulle avvaktat lite.
Jo det är som sagt väldigt vanligt att man agerar i panik och klamrar sig fast vid tryggheten.
Kärlek till personen är väl fint sett ur ett romantiskt perspektiv men oxå ganska meningslöst och naivt om den inte är besvarad, det räcker inte med att en person älskar den andra, båda måste göra det för att det ska kunna funka. Och frågan är ju om en person som bedrar den andra verkligen älskar personen på rätt sätt? Om man älskar någon innerligt, tar man då risken att förlora personen genom att vara otrogen? Hur mycket värderar man sin partner om man gör så? Om man älskar någon innerligt, tar man då risken att såra och förnedra personen som en otrohet gör?... om en person gör så, hur djupt älskar personen sin partner egentligen?
Det lite såna slags frågor man behöver processa och det tar tid. Bilden man hade av sin partner (den man trodde personen var) har ju gått åt skogen, oavsett hur mycket man älskar sin partner så är det ett faktum att personen inte var så ärlig som man trodde. Så man behöver göra sig en ny bild av sin partner som även innehåller nya delar som inte är så smickrande, ingen lätt uppgift som dels tar tid och dels är väldigt beroende av hur din partner agerar under krisen. Allt hon gör kommer forma den nya bilden du håller på och bygger upp.
En annan anledning till varför det är dumt att förlåta för snabbt är för att det skickar fel signaler till din partner. Egentligen borde det vara hon och inte du som kämpar för ert förhållande. Det var trotts allt hon som hade sönder det, och då borde det oxå vara upp till henne att reparera skadorna hon åstadkommit. Men om du förlät allt rakt av så finns ju inget incitament för henne att kämpa för er. Du har ju redan förlåtit och hon vet var hon har dig.