• Anonym (Vad gör jag)

    Varit otrogen, vad bör jag göra

    Har varit Ihop med min nuvarande sedan tonåren, 17 år i år och har 3 barn. Har aldrig tidigare varit otrogen men nu skedde det tyvärr. Känner mig som ett svin vilket jag kanske också är i detta. Jag har aldrig tidigare varit otrogen men denna kvinna tog mig med storm och sen var det kört. Mina känslor för min sambo är jag osäker på. Det går upp och ner som allt annat men det som verkligen skrämmer mig är att riva upp barnens vardag om jag berättar vad jag gjort. Jag är Inte kär i den andra kvinnan men vet att hon har känslor för mig Vilket blir jobbigt. Kommer inte träffa henne fler gånger. Mitt samvete äter upp mig efter vad jag gjort och jag har svikit både min sambo och mina barn. Vad anser ni, är det värt att berätta sanningen eller ska jag tiga om det för att mitt jävla misstag inte ska påverka barnens liv? Någon med liknande erfarenhet?

    och moralpoliser undanbedes. jag vet att jag gjort fel .

  • Svar på tråden Varit otrogen, vad bör jag göra
  • Anonym (once betrayed)
    Anonym (Elias) skrev 2022-10-15 20:58:42 följande:

    Jag kan ju aldrig vara100% säker på att inget mer har skett men hon är inte en person som ljuger.
    Hon ljög inte om det här heller, hon valde att berätta ett tag efter.
    Min korkade hjärna lägger en stor del av skulden på mig själv även om jag bär en stor del av skulden som ledde till detta. Valet att ta steget till otrohet är dock helt och hållet hennes, där känner jag att hon har gjort ett aktivt val.
    Jag har aldrig nekat henne sex men tydligen har jag inte uppmuntrat till det i samma utsträckning som tidigare. Jag har heller inte reagerat på den biten mer än efter otroheten nu med facit i hand.

    Jag luftar mina tankar här och kanske visar henne detta vid ett senare tillfälle för det är inte lätt att alltid prata om sina känslor, speciellt inte i ett tidigt läge.


    Beklagar verkligen den situation som infunnit sig i samband med din kvinnas otrohet. 

    Jag råder dig att inte skuldbelägga dig själv alltför mycket. Valet att skrida till otrohet togs av henne. Inte av dig. Din kvinna hade en möjlighet att initiera mer av närhet och sex tillsammans med dig. Om hon upplevde den biten som en bristvara kunde försök till samtal inletts initialt. I alla kriser har vi en naturlig tendens att rannsaka oss själva. Men ta inte på dig bördan av hennes skuld. 


    En undersökning har visat på att fler kvinnor är otrogna idag men män är det mer systematiskt. Det sägs att 33% av kvinnor är det vilket är föga till tröst. Ändå vill jag undra om din kvinna visat tecken på personlighetsvariabler som ökar risken för otrohet? Med dem tänket jag svårigheter att motstå frestelser eller brister i sin empati inför dig?

  • Anonym (once betrayed)
    ClumsySmurf skrev 2022-10-15 17:29:21 följande:
     går jättebra men men kan bara ha ett dubbelanonymt.
    Tack för att du kollade upp saken! Då vet vi med säkerhet att det går att skriva med hjälp av Ett Nick och En Anonym Signatur - i varje tråd. Mysteriet klarnar.
  • Anonym (Elias)
    once betrayed: 
    Ja, hon genomgår en förändring och det här uppstod på grund av det tror jag.
    Jag har absolut varit "frånvarande" men min första fråga var varför hon inte gjorde mer för att lösa det utan istället låta det här ske.

    Det är ju helt skilda problem dock, otroheten är en sak i sig och även utan den hade vi behövt komma på något att hitta tillbaka till varandra.

    Just nu känner jag nog att det bästa för mig själv är att ta en paus från allt och bara åka iväg. Men jag misstänker att tankarna stannar kvar ändå och man bygger upp ilska/sorg/annat och det kanske eskalerar.
    Jag har ingen erfarenhet av det här och känner mig för första gången i mitt vuxna liv helt vilsen och har tappat sugen på precis allt.
  • Anonym (once betrayed)
    Anonym (Elias) skrev 2022-10-15 17:18:29 följande:
    Jag vill fortsätta våra liv tillsammans och försöker övertala mig själv att ett sånt här snedsteg är inte är hela världen och att det går att lösa.
    Men just nu går mina vakna tankar åt att tänka på detta i stort sett hela tiden och jag mår så galet dåligt på grund av det så jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
    Hon har alltid varit den ärligaste personen jag känner och en fantastisk människa på alla sätt och jag vill inte ändra på min syn av henne men den får sig säkert en törn.

    Små saker i det stora hela så klart och jag är en rationell person så förhoppningsvis kan jag lägga det åt sidan lite längre fram och vi kan prata öppet om det utan att må dåligt inför det. Att sopa det under mattan blir antagligen helt fel, då kommer man gå som katten kring het gröt och inte ens våga nämna ordet otrohet i några sammanhang alls.

    Har någon något tips att ge till en förvirrad man med känslorna utanpå just nu så lyssnar jag gärna.

    Ledsen men har missat ditt inlägg och din öppna förfrågan.
    Tänker att i den här fasen är det väldigt viktigt att prata, prata för din del, och ställa de frågor som behövs för dig. Din kvinna behöver göra sig tillgänglig stor del av sin lediga tid för att finnas till för dig. Det är fullt riktigt att bilden av den vi älskar förändrats för alltid, men det är möjligt att finna en väg tillbaka med ny tillit och respekt. Du vill fortsätta era liv tillsammans. Det är tufft när ens partner varit otrogen men det kan gå att komma fram till om det handlade om ett knasigt beteende utifrån extraordinära omständigheter. Därför är samtalen er emellan så väsentliga för att få svar på trigger faktorer (du har nämnt ett mindre utbyte av närhet och sex) och hur horisonten ser ut framgent utifrån bådas synvinkel. Men just nu är det nog här och nu som gäller. 


    Tillåt dina adekvata känslor och reaktioner komma och gå och ges utrymme. Lägget ni upp snacket er emellan på något särskilt vis? Överväger ni nåt skede parsamtal?

  • Anonym (once betrayed)

    @Elias, 
    Ett av dina två inlägg menade jag.


    Anonym (Elias) skrev 2022-10-15 22:06:02 följande:
    once betrayed: 
    Ja, hon genomgår en förändring och det här uppstod på grund av det tror jag.
    Jag har absolut varit "frånvarande" men min första fråga var varför hon inte gjorde mer för att lösa det utan istället låta det här ske.

    Det är ju helt skilda problem dock, otroheten är en sak i sig och även utan den hade vi behövt komma på något att hitta tillbaka till varandra.

    Just nu känner jag nog att det bästa för mig själv är att ta en paus från allt och bara åka iväg. Men jag misstänker att tankarna stannar kvar ändå och man bygger upp ilska/sorg/annat och det kanske eskalerar.
    Jag har ingen erfarenhet av det här och känner mig för första gången i mitt vuxna liv helt vilsen och har tappat sugen på precis allt.

    Har ju personligen erfarenheter av att gå i dina mockasiner. Att nagelfara sina varför är en del av processen hos de allra flesta som genomgår ett läkningsarbete efter en otrohet. En besvikelse är en rimlig reaktion speciellt när man upplever ens partner kunde ha flaggat mer om vad som var på gång. Har insett att människor som är upptagna av sina egna tankar och sitt eget värde tenderar hänge sig lättare åt trolöshet än andra. Det jag sade nu kanske inte finner någon resonans inom dig, utan blir mer till förfång. Behöver dessutom inte stämma in på alla personligheter.

    Du uttrycker var du står väl och dina känslor av vilsenhet kan finnas med ett tag, innan en ljusning kommer. 


    Också jag övervägde att resa bort under minst en månads tid i samband med upptäckten. Men precis som du befarade jag ilska, smärta och oro kunde tillta utan möjlighet till bearbetning. Avstod därmed. Tänker mycket på dig och uppmuntrar dig som sagt till samtal som lättar på trycket. Jätteviktigt här och nu.

  • Anonym (once betrayed)
    Anonym (Igen) skrev 2022-10-15 20:43:40 följande:
    Men herregud.....insinuerar du att jag och Smurfen är samma person bara för att vi skriver ungefär samtidigt? Bara för att två personer skriver ungefär samtidigt och har samma åsikt betyder inte att de  är samma person. Vore det så måste man ständigt  kolla klockslag så inte det man skriver är straxt efter nåt annat inlägg för att undvika misstanke att man just citerat sig själv. 

    Jag tror inte Clumsysmurf blir så glad över att jämföras med mig. Vet inte om det är en man eller kvinna. Jag är en annan person och pga att jag har postat bilder i fotottrådarna med mitt medlemsnick så händer det att jag får skit både offentligt och i dm om jag skriver i andra ämnen. Därför är jag ofta anonym. 

    Ff, att med lätthet  skriva som två i samma tråd är möjligt för alla medlemmar och inget enormt avslöjande du gjort.  Alla gör inte det bara för att det är möjligt. 
    Att ha flera konton och iomd fler mailadresser kräver mer stök och inget jag ids hålla på med. 
    Errata. I min konversation med ClumsySmurf syftades på ett Nick i kasta paj diskussionen. Så genialt av ClumsySmurf med smurf benämningen. Vad jag förstått ska visst två Nick/Signaturer undvikas samma inlägg. Smart. Ingen har antytt någon förväxling. 
  • Anonym (Elias)
    Once betrayed:

    Jag känner konstigt nog en viss lättnad över hennes val då hon alltid har varit den som har varit alla till lags och sätter sällan sig själv i första rummet.
    Samtidigt som jag tycker att det är fruktansvärt svek så tror jag att hon lär sig mer om sig själv som gör att hon blir en starkare person.
    Hur jag själv kommer växa av det här har jag svårt att se just nu när allt är nattsvart men längre fram hoppas jag att vi pratar öppet om det och ser tillbaka på det hela med andra ögon och vad vi har lärt oss.
    Eller så är jag bara naiv och försöker intala mig själv sånt, vem vet.

    En paus bort från allt är nog dumt hur lockande det än må vara men jag tror att vi ska försöka komma iväg tillsammans från allt och se om det kan hjälpa.

    Tack för din input på det hela, jag är väldigt tacksam för det och kommer ta tillvara på det hela när det känns extra tungt.
  • Anonym (jaha)
    nihka skrev 2022-10-15 21:15:33 följande:
    Du/ni kommer gå igenom olika faser och det är inte över förrän det är över. Prata, prata, prata prestigelöst och mer lite tur och skicklighet kommer ni ur det här stärkta som par.
    Och framför allt ärligt med alla korten på bordet... ink de som man helst inte vill prata om. ALLT precis allt måste upp på borden och vridas och vändas på för att samtal med eller utan terapeut ska ge någon effekt. 

    Men tyvärr är det just det som väldigt många inte gör utan lägger bara fram en bantad light version  som man tror att ens partner kommer ha lättare att svälja och så diskuterar man med det som utgångspunkt. 

    Att behöva dra fram hela sanningen i småbitar tär bara ännu mer på ett redan skadat förtroende.
  • Anonym (jaha)
    Anonym (once betrayed) skrev 2022-10-15 16:22:30 följande:

    Ärligt talat har det gått troll för mig personligen i den här otrohetstråden. I korthet kan sägas att otrohetsstrategier som anammas av den ena parten, utan någon kommunikation med den andra parten fungerar mindre bra. Det går inte att bygga sin otrohet på lösa antaganden, i det här fallet en förutfattad mening om att den andre är trolös. Enligt en färsk demoskop undersökning bryter endast 2% av paren upp vid upptäckt otrohet. 98% förblir i sina relationer. Vi tillhör med andra ord den klara majoriteten. Även om det så klart är illa med otrohet går att återvinna respekten för den andre. 


     


    Nja, det där speglar bara vad man gör vi själva upptäckten... och ja det är ganska naturligt att klänga sig fast vid det kända när världen vänds upp och ner, dvs under första fasen (chock fasen).

    Hur många som fortfarande är ihop några år senare när man hunnit bearbeta är en annan femma. Sen ska man inte glömma att många blir kvar för barnens skull, boende och ekonomi och inte nödvändigtvis för att man vill det.
  • Anonym (?)
    Anonym (jaha) skrev 2022-10-17 13:37:13 följande:
    Och framför allt ärligt med alla korten på bordet... ink de som man helst inte vill prata om. ALLT precis allt måste upp på borden och vridas och vändas på för att samtal med eller utan terapeut ska ge någon effekt. 

    Men tyvärr är det just det som väldigt många inte gör utan lägger bara fram en bantad light version  som man tror att ens partner kommer ha lättare att svälja och så diskuterar man med det som utgångspunkt. 

    Att behöva dra fram hela sanningen i småbitar tär bara ännu mer på ett redan skadat förtroende.
    Gör inte det då. Det gör man ju bara om man verkligen vill ha anledningar att vara förorättad som man använder i något sjukt maktspel. 
    Sunda förhållanden ser inte ut på det viset. 
Svar på tråden Varit otrogen, vad bör jag göra