Anonym (Elias) skrev 2022-10-15 11:44:01 följande:
Jag skapade ett konto här idag för att jag ville se hur folk hanterar just det du beskriver.
Jag är ungefär i samma position, långt förhållande bakom oss och barn inblandade.
Senaste tiden har jag mått väldigt dåligt och inte varit mig själv och jag har känt att jag inte har räckt till åt familjen som jag brukar.
Vi har precis börjat prata om det och vi har kommit fram till problemet och försöker lösa det.
Då avslöjar min sambo att hon har varit otrogen och det kom som en chock för mig, att det var hon som var otrogen. Jag har nästan alltid trott att om någon av oss skulle vara det så skulle det vara jag och inte hon.
Jag har haft flera tillfällen under åren då det kunde ha inträffat men jag har aldrig ens kysst någon annan tjej.
Min sambo har dock trott några gånger att jag har varit otrogen, jag kan nog uppfattas som flörtig och tjejer brukar vara väldigt öppna med mig men det känns som att hon tvivlar på mig.
Hur som helst, när hon berättade så blev jag så fruktansvärt ledsen och naturligtvis sårad. Hon skämdes och ville inte prata mer om det men jag känner att jag måste veta allt för att komma vidare.
För jag älskar henne fortfarande över allt annat och kan inte föreställa mig ett liv utan henne och även om otrohet är ett otroligt svek så vill jag vända det till något positivt, hur vet jag bara inte just nu.
Men det får bli ett försök att komma varandra närmare och hitta tillbaka till varandra och jag förstår att jag måste ta tag i mina egna demoner som är ganska vanliga enkla saker som många råkar ut för.
Men jag lider med henne för att hon har gått och mått så otroligt dåligt över det hela och jag är mest arg för att hon inte berättade direkt när det hände.
Jag skulle inte kunna leva med en sån tyngd så jag hoppas för ditt eget bästa att du tar tjuren vid hornen och berättar precis allt för din sambo/fru om vad som har hänt.
Jag har kompisar som säger att de skulle aldrig kunna leva med en tjej som har varit otrogen men jag lägger faktiskt inte så stor vikt vid själva otroheten i sig utan mer om det skulle vara lögner kopplade till det, om hon skulle ljuga vid en direkt fråga på om hon har varit otrogen. Att bli sårad är hemskt men jag hoppas att känslorna går över, eller är jag helt fel ute där?
När jag var som argast så kände jag bara att jag ville ringa en kvinnlig vän som jag vet skulle ställa upp på hämndsex med mig men det är ingen lösning på problemet utan bara en dämpning av känslan för stunden tror jag.
"
Jag skulle inte kunna leva med en sån tyngd..."
Det är du det men så är det ju inte du som varit otrogen
Du ska inte utgå ifrån att din sambo känner lika, otrogna har en tendens att rationalisera bort sitt samvete, att tro att du varit otrogen kan ha varit ett sätt att ge sej själv ursäkter.
Du ska inte tycka synd om henne.
Hur vet du att hon varit helt ärlig om det hon sagt?
