är man otrogen så älskar man inte sin partner

Det händer att människor behandlar de som de älskar illa eller är otrogna. Det kan ju bero på massor av saker: köttets lustar, bristande konsekvenstänkande, berusning?

Jämförelse: En förälder kan ju bete sig illa mot sitt barn, vilket inte definitionsmässigt innebär att hen inte älskar barnet.

Ur den drabbades perspektiv spelar det ju noll roll av vilken anledning personen agerar som den gör i slutändan är kontentan densamma personen drar sig inte för att såra och förnedra även de som ska föreställas stå den nära.

Jämförlese: Snubbe slår ner dig och snor din plånbok, spelar det någon roll av vilken anledning personen gjorde så, för att hen hade tråkigt, lider av psykiska problem, knarkar, etc.. det är ju ändå en person du helt inte ska vara nära.

Angående föräldrar så finns det ju många föräldrar som helt klart är olämpliga som föräldrar och borde aldrig skaffat barn. I vissa fall behöver barnen tas ifrån dem och placeras ut hos bättre föräldrar.

Jag tänker att det visst kan spela roll. ?Förlåt älskling, jag var så full och visste inte vad jag gjorde? är inte ??jag är sexmissbrukare?,  ??hen var så snygg så jag kunde inte låta bli?, ??vi har en historia sedan tidigare?, ??jag var så svartsjuk på dig? etc etc. Otrohet är kontextbundet helt enkelt.

Ditt exempel är ganska extremt. Men är ?snubbe? en total främling? I så fall spelar motivet sannolikt liten roll. Men är det en bror, en far, en nära vän, en partner som beter sig så kanske frågan om motiv blir viktigare.

Angående tredje stycket kan jag bara hålla med.

Jag anser att man är en skithög om man försöker ändra på en annan människa. Särskilt någon som är snäll och fin. Så detta är i så fall ett fall av pest eller kolera. 
Ingen är perfekt. Vissa saker kan jag leva utan, andra saker är mer svårt. Som ett helt liv där ingen tittar på mig med galen åtrå i blicken, ingen som reagerar när jag har på mig något sexigt som nya underkläder (som han reagerade på i början), sällan spänning i sängen (dock väldigt bra sex). Det sista är inte det största problemet, det handlar inte om sex för mig utan att få känna mig attraktiv och uppskattad. Det har i omgångar känts för jävligt att anstränga sig sen få noll uppmärksamhet. Att få nobben när man erbjuder en avsugning i soffan efter en flaska vin och med tända ljus i hela rummet. Han fattar liksom inte. Ingen magi. 

Jag tycker inte att man kan säga att alla otrogna inte älskar sin partner eftersom det finns olika anledningar till att folk är otrogna. Visst, i många fall beror otroheten på att man inte älskar partnern men inte vågar lämna, men i andra fall kan det vara så att man egentligen älskar partnern men hamnat i en svacka och då faller för frestelsen. Ibland kan det också handla om att man utvecklat ett slags beroende eller tvångsmässigt beteende som tar sig uttryck i otrohet.

Jag tror inte att otrohet nödvändigtvis betyder att man inte älskar sin partner, men däremot tycker jag det är respektlöst att gå bakom ryggen på sin partner.
Jag tror man kan göra mycket sårande saker mot sin partner även om man älskar denne och jag tycker inte otrohet är det värsta sveket (dvs det finns annat som enligt mig är minst lika illa, inte att otrohet inte är en stor grej.)

Varför gör du det till ett val mellan celibat och otrohet ungefär som att de är de enda alternativ som finns när det faktiskt finns andra alternativ, som tex att skilja sig?

Som sagt, jag tycker vuxna människor borde kunna bete sig civiliserat även när de är svårt. Men vissa verkar tycka att så fort det blir svårt så är det grönt att bete sig som svin. Vem som helst kan bete sig civiliserat när allt flyter på, det är när det blir svårt som man verkligen visar vad man går för.

Jag visste inte vad jag gjorde... var du tillräckligt nykter för att genomföra ett samlag så visste du absolut vad du gjorde. Du går inte att lita på, bye bye 

Jag är sexmissbrukare.... det borde du sagt när vi blev ihop, inte dolt det och levt ut det i smyg. Du går inte att lita på, bye bye

Han var så snygg jag kunde inte låta bli... om du saknar impulskontroll så går du inte att lita på, bye bye.

Etc, etc... visst är otrohet kontextberoende... men i grunden har den en och samma betydelse för den drabbade... personen struntade i vad det skulle innebära för sin partner och valde att göra det ändå och går därmed inte att lita på.På vilket sätt menar du att motivet spelar roll när det i slutändan får samma konsekvenser för den drabbade? Om någon slår dig i huvudet med en klubba så gör det väl ont på dig oavsett vilket motiv personen hade och vad den tänkte?

Det här med motiv är intressant, tycker jag. Har man ihjäl någon så kvittar ju motivet i den bemärkelsen att personen är ju död oavsett motiv, sen kanske motivet spelar roll i andra sammanhang, men att till exempel säga att det var för en god sak eller så tar ju inte bort det faktum att personen likväl är död. Just saying.

Precis det jag försökt få fram...., tack!