Källkritik för småbarn?

Låter lite som samhället i stort! "Det låter bra! Jag kan inte förklara varför men bra låter det!"

Man skulle kunna säga till en tvååring att en del luras när de pratar eller skriver, det är på deras nivå. Men vad skulle de göra med den informationen? 

De läser inte. Om någon säger något de inte gillar, kanske de tror att de luras för de kan inte bedöma detta. - Du måste borsta tänderna! Nej jag tror att du luras! 

En mamma jag känner startade lite väl tidigt med stopp min kropp. Svärmor ringde mamman en gång och berättade att den lilla flickan vägrat att tvätta händerna innan köttbullsrullningen hos farmor, för mamma hade sagt att flickan inte behöver gå med på det. Flickan hade tolkat det så att bara hon själv bestämde när hon skulle tvätta händerna, som ju var en del av hennes kropp. 

Eller, "det låter dåligt" kan inte förklara varför, men dåligt låter det.

Postade tidigare ett inlägg med länk där förskolepedagoger hade trickfilmat barnen och de skulle reflektera över hur det egentligen var filmat. Kan inte se några kontroverser med det. Tvärtom.

Verkar som många i den här tråden är snabba med att såga pedagogiken i förskolan av någon underlig anledning. Någon uttrycker sig till och med med att de "utsätter barnen för källkritik"
så bisarrt.

På vår avdelning har vi en liten koja. Vi frågar barnen om de tror att vi allihop får plats där inne samtidigt. De är enade om att det får vi inte då de bara kommer in två i taget när de leker där. Vi sätter vår surfplatta i ett stativ så att den filmar mot kojan. Vi slår på filmkameran och låter ett barn i taget krypa in i kojan medan vi filmar. Vi filmar endast när de kryper in och inte när de kryper ut. När alla barn krupit in och ut ur kojan sammanfogar vi de små filmerna i ett redigeringsprogram. Barnen väljer bakgrundsmusik och snabbt och enkelt är vi färdiga med filmen. När den spelas upp ser vi 20 barn krypa in i en och samma koja men inte en enda kommer ut. Fick alla plats samtidigt? Vi samtalar igen om det vi ser alltid är på riktigt och hur man kan fråga sig om det man ser verkar rimligt?

https://forskolebanken.se/lektioner/kallkritik-i-forskolan/

Det är för att en 2- åring saknar kritiskt tänkande, det går inte att lära ett så litet barn det heller för hjärnan är inte utvecklad än. Resultatet blir att barnet uppfattar något helt annat du ser massor av exempel på det i tråden. Små barn mår bra av tydliga gränser och ett begränsat antal valmöjligheter de mår dåligt av helt fria val och kritiskt tänkande de är inte mogna för det ansvaret. 

Vad vet du om det? Är du en expert på ämnet? Eller självutnämnd?

Jag tror säkert att den överväldigande majoriteten av pedagoger gör ett bra jobb och vill väl.

Men när man fått förklara för en fyraåring att nej den killen kan inte ta ditt mjukisdjur och kasta den upp i rymden, eller förklarat för en femåring att när pappa sa att du får slå tillbaka om någon äldre slår dig, ingen vuxen finns i närheten och du kan inte springa iväg, innebär det inte att du får slå vem du vill, när du vill.

När pappa sa att han ska ta med dig på en resa i rymden snart betyder det bara att pappa önskar att han kunde göra det för han vill göra roliga saker med dig. Eller förklarat för en sexåring att bara för att vi en gång på en resa drack Coca-Cola ganska tidigt, betyder inte det att du brukar få Coca-Cola till frukost - 
- då har man ingen stark tro på att tvååringar ska förstå källkritik. 

Du uttalar dig också som en expert i ämnet. Jag sätter större tilltro till pedagogerna i ämnet. Kan fortfarande inte se någon kontrovers i det hela, även om du personligen inte tror att det är en bra idé för att de kanske inte förstår.

Ta exemplet trickfilming. Tycker det är ett bra exempel på hur man kan bemöta ämnet. I det exemplet, vad är det som kan hända som är negativt menar du?

Vad har tvååringar för nytta av att kunna avgöra om en en film är trickfilmad eller inte?

Förstår inte varför de inte skulle kunna ha det? 2-3 åringar tittar säkert på tv.