Det här svaret blir långt och mycket ned på djupet för den som är intresserad av källkritik i förskolan i allmänhet och undervisning i förskolan i synnerhet.
Förskola handlar om upprepning och att få barnen att förstå vad om händer och varför. För att ta ett mycket tydligt, men kanske lite väl simpelt, exempel som handlar om källkritik. I verkligheten är det inte så enkelt som här, men jag skrev ihop det för att skapa förståelse.
I det här gamla exemplet har vi en förskola med en 1-3-årsavdelning och en 4-5-årsavdelning. Barnen ska jobba utifrån läroplanen med källkritik. Pedagogerna bestämmer sig för att en del i temat ska vara att man scannar av rummet med mobilen/ipaden och att en imaginär tiger kommer in i rummet (ja, testa tigern på google om ni inte har gjort det. Det fungerar dessvärre enbart för er som har en iPhone.)
1-åringarna får se på storbildsskärmen en tiger. Tigen är "filmad" i förskolans miljö, men ligger kanske slött och gör inte så mycket. 1-åringarna ägnar kanske 10 sekunders uppmärksamhet åt tigern. De flesta kanske inte ser den alls.
Ett år senare får barnen se samma film. En del av 2-åringarna förstår vad de ser. Några säger "söt katt"; några säger "grrr, tiger!" när den går mot skärmen.
Ett år efter det är barnen 3 år gamla. De ser tigern. De vet att det är en tiger. De leker tiger. Många tycker att tigrar är coola, för det gör liksom 3-åringar. De målar tigrar. De leker med plasttigrar.
Barnet blir 4-5 år gammal. Pedagogerna frågar barnen om de minns en tiger som de såg på film en gång på förskolan. De flesta gör det. De minns tiger-temat. Många minns filmen, för de har sett filmen flera gånger och de berättar hur de minns att de lekte att de var tigrar på förskolan. Pedagogerna visar filmen på tigern igen. De blir helt förskräckta. De känner igen tigern. De har sett den här filmen tidigare. Men först nu inser de att tigern GÅR genom hallen, byggrummet, köket, gården. Några är lite oroliga. Som tur är, så är filmen just nu på 20 sekunder, och pedagogen har pausat halvvägs. Pedagogerna diskuterar med barnen: "Nej, men! Kan en tiger ha varit här på förskolan?! Hur gick det till? Är det någon som minns den? Några barn sitter i knät på en pedagog som viskar. Andra barn är helt uppjagade. Har tigern verkligen varit här? Nej, skriker andra barn. Vem som helst, ser ju att det är fejk! Det är på låtsas och inklippt! Pedagogen stoppar filmen, fångar upp deras tankar och diskuterar innan filmen sätts gång igen.
Här kommer det knepiga. Några barn är övertygade om att tigern är verklig och faktiskt finns på förskolan - man ser ju den på film! Andra barn är övertygade om att tigern är inte verklig. Alltså, det är liksom inte möjligt. Det är väl lika overkligt som när spiderman hoppar mellan husen, eller? När vi kommer dit i diskussionen är det riktigt roligt att vara pedagog (jag jobbar på 3-5-årsavdelning) Hur gör man för att alla ska få möjlighet att hamna på sin nivå. Hur kan man diskutera källkritik? Fördelen vi har i förskolan, är att vi alltid är flera pedagoger (till skillnad från förskoleklass) Vi är väl förberedda och vi känner barnen.
Vi vet oftast, innan vi planerar en aktivitet, vilka barn som kommer att behöva en famn att sitta eller det barn som behöver en lugn och trygg förklaring som viskas i örat. Vi vet på förhand vilka barn som kommer att tycka att tigrar är coola. Vi umgås med era barn varje dag, ibland fler timmar än vad ni föräldrar gör. (Det är inte många timmar mellan hämtning av trött barn och nattning) Vi känner era barn, leker med era barn och planerar dagarna för att era barn ska ha det bra. Vi kan ha planerat i veckor innan vi gör en aktivitet. Det gör man inte hemma, och ska heller inte behöva det.
Så sitter det plötsligt barn där, som skrattar och säger: "Alltså. Den där tigern. Den finns ju inte på riktigt!" och någon annan 4-5-åring säger: "Jo, den är ju i byggrummet." och då säger pedagogen: "Jaa, det ser jag med, men nu måste vi gå och undersöka det här." De skrikskrattande barnen, som tror att allt är fejk, följer med en pedagog. De ängsliga, de följer med en annan pedagog in till samma rum. De som först var rädda, de inser efter samtal och undersökning tillsammans med sin fröken, att nej, på filmen fanns en legolåda, men den finns inte nu, och på väggarna sitter någon annan dokumentation, än den som de redan har sett.
Därefter kan man sitta och prata i små grupper, med alla barn, att oj, tigern fanns inte. Den var påhittad. Ibland måste man leta efter saker i filmer som man ser, för att veta att det aldrig funnits på riktigt.
Inget barn ser det här som en big deal, för det här är en del av vardagen i förskolan, men sedan - när barnet går på lågstadiet - så märker lärarna vilka barn som har svårare att förstå det här än andra. Det här, liksom mycket annat. En sådan screening görs redan i F-klass, då läraren bedömer hur en elev ska klara målen i årskurs 3.
I förskolan lägger vi grunden. I F-klass screenar man och bedömer om barnet kan uppnå målen i åk 3, sedan fortsätter det där i 6:an och vidare. Alltså. Ett barn som inte förstår källkritik i förskoleklass, kan lära sig det, men om man fortfarande har problem i åk 3, så kommer det att uppmärksammas. Barnet har trots allt drillats i det sedan förskolan. (Och nej, var inte orolig om ditt barn inte går på förskola. Man lär sig mycket med närvarande föräldrar också. Språket är trots allt det viktigaste och om föräldrar kan prata med sina barn och diskutera allt som uppstår, så hade inte undervisning i förskolan behövts. Det har trots allt inte alltid funnits i förskolans uppdrag...)
