• Anonym (Dearest)

    Gå tillbaka till min fru efter separation?

    Hej.

    Jag känner att jag måste få skriva av mig lite då jag hela året befunnit mig i någon slags livskris. Jag fyller 39 år snart och är på pappret gift med min fru som jag har tre barn ihop med (10, 7, 2).



    Jag och min fru är sedan april separerade och i maj skickade vi in skilsmässoansökan. Nu har det blivit läge att bekräfta den om vi vill genomföra skilsmässan. Det var min frus initiativ att separera mot min vilja men nu är det hon som inte vill skiljas och istället hitta tillbaka. Vi har varit tillsammans i 15 år snart och nästan 10 år som gifta. 


     


    Vi hade på slutet ett par jobbiga år med småbarn, tjafs, mycket jobb, lite tid för varandra osv. Varje liten grej blev till en stor grej och varje stor grej blev enorm. Jag kände att vi borde kämpa vidare men min fru ansåg att det inte skulle behöva vara så svårt om det är ?rätt?. I efterhand kan jag tycka det var ett modigt beslut av min fru att genomföra seperationen även om jag i stunden var bitter. Hon fick en lägenhet precis bakom min så det är väldigt nära för barnen och dom har tagit hela separationen förvånansvärt bra och vi har ändå kunnat umgås som en familj. Nu när det har blivit dags att bekräfta skilsmässan så vill min fru hitta tillbaka. 


     


    Vi har varit rätt mycket på och av i vår relation efter separationen där vi både träffat varandra emellanåt men även dejtat andra. Det har varit en del svartsjuka och ångest från bådas håll, vilket jag antar är normalt efter en sådan lång relation och tyvärr har vi båda gjort saker som sårat den andra.

    Under hösten kunde jag äntligen känna att jag började komma vidare och att jag var rätt lycklig i situationen ändå. Jag träffade en ny tjej som jag gillade väldigt mycket och jag har uppskattat egentiden jag får när barnen är hos sin mamma. 

    Sen kom min fru igen med att hon vill hitta tillbaka och det gjorde mig på nytt förvirrad och osäker. Jag älskar min fru på många sätt, hon är smart, vacker, en bra mamma, ordningsam och allt som jag inte är. Jag känner att jag utvecklats väldigt mycket i vår relation, det finns fortfarande en attraktion emellan oss och hon är i grund och botten en fantastisk person som jag delar värderingar och intressen med. Det var inte jag som ville separera och jag gick första tiden efter separationen och bara hoppades att hon skulle säga just allt det hon nu säger. 


     


    Samtidigt är det som att något kanske dött inom mig. Även om jag älskar henne så är jag osäker om jag kan älska henne som jag gjorde innan. Vi måste bygga upp tilliten till den andre igen och det finns mycket utmaningar. Jag är rädd för att bli sårad igen, att vi ska hamna i samma gamla spår där vi tjafsar, att barnen ska behöva gå igenom en seperation till. Även om vi båda kan ha viljan att anstränga sig för den andre så är vi olika som personer. 


     


    Jag slutade träffa den andra tjejen för några veckor sedan och har sedan dess sagt till min fru att jag vill ge det en ny chans men att jag är osäker kring allt också. Detta skapar så klart en osäkerhet hos min fru med. 


     


    Jag har tänkt mycket på den andra tjejen och har känt mig vemodig inför att vi inte ska ses mer och har fått anstränga mig för att inte skriva något till henne.   


     


    Samtidigt finns det som sagt väldigt mycket med min fru som jag verkligen gillar och jag älskar våran familj och allt vi har bygg upp ihop. Jag älskar att se hur barnen blir glada av att vi tillbringar tid tillsammans. Det skulle vara smidigt rent praktiskt och jag skulle gå från en ansträngd ekonomi till en god ekonomi genom att flytta ihop med min fru igen. 


     


    Men jag saknar känslan av förälskelse som jag hade med den andra tjejen. Min fru fyller många behov men det finns också saker jag saknar. Vi kommer aldrig vara i det nyförälskade stadiet igen och även om jag uppskattar att vara en familj så finns det inte en längtan eller spänning på samma sätt att träffa min fru. 


     


    Jag har inte känt mig olycklig i våran relation men samtidigt undrar jag om jag var så lycklig som jag kan vara? Är det nostalgi och bekvämlighet som drar mig tillbaka till min fru? 

    Någon som varit i liknande situation och som antingen gått tillbaka eller gått vidare och vill dela med sig?

  • Svar på tråden Gå tillbaka till min fru efter separation?
  • Anonym (Dearest)
    Fjäril kär skrev 2024-08-13 08:41:00 följande:
    Din fru fiskar efter att vara offer.  Hon ökar sina krav för varje meddelande och hur du än svarar så har du fel enligt henne. Detta är noll kärlek och enbart manipulation.  
    Jag kan absolut känna att det inte spelar någon roll vad jag säger många gånger. Oavsett hur mycket jag bekräftar hennes synsätt eller liknande så räcker det inte. Samtidigt så ifrågasätter jag också det beteendet hos mig att jag reagerar på hennes reaktion, istället för att jag bara tar ansvar för mina handlingar. 
  • Fjäril kär
    Anonym (Dearest) skrev 2024-08-13 10:32:26 följande:
    Jag kan absolut känna att det inte spelar någon roll vad jag säger många gånger. Oavsett hur mycket jag bekräftar hennes synsätt eller liknande så räcker det inte. Samtidigt så ifrågasätter jag också det beteendet hos mig att jag reagerar på hennes reaktion, istället för att jag bara tar ansvar för mina handlingar. 
    Därför hon känner dig och vet hur hon kan trigga dig . Ytterligare ett sätt att skapa manipulation.  
    Och du går på det varje gång för att du fortfarande dansar samma ambivalenta dans med henne där du hoppas att ditt svar ska smeka hennes ego men reaktionen alltid blir tvärtom. Du hoppas varje gång att hon ska komma med ett annat svar men det händer inte.  Istället ber du om ursäkt fast hon startade . 
  • Fjäril kär
    Anonym (Dearest) skrev 2024-08-13 10:32:26 följande:
    Jag kan absolut känna att det inte spelar någon roll vad jag säger många gånger. Oavsett hur mycket jag bekräftar hennes synsätt eller liknande så räcker det inte. Samtidigt så ifrågasätter jag också det beteendet hos mig att jag reagerar på hennes reaktion, istället för att jag bara tar ansvar för mina handlingar. 
    Det du borde ha svarat i sms är att du inte går på detta beteende och att du bara skulle ha stoppat efter första svaret. "Nu är det så som jag sagt och det finns inget mer att tillägga".  Punkt. 

    Du har noll skyldighet att argumentera med henne.  Hennes hem är dessutom hennes ansvar. Du är inte skyldig nånting alls mer än ta undan efter dig själv om du Varit där. . Ni bor inte ihop. 
  • Anonym (Sanna)

    Här är en till som kan irritera mig grymt på att mannen inte gör de där självklara småsakerna; släcka, ta på tandkrämslocket, stänga skåpsdörren, sätta ner disken i diskmaskinen.....
    Dock räcker det för mig att påtala det en gång. 

    I ert fall kan hon inte släppa det, trots att du till viss del ber om ursäkt. Du kunde i och för sig valt att släppa det direkt och inte köra "du-då" som motattack. Ni är till lika goda kålsupare i detta och verkar ju både trigga varandra och ha svårt att bara släppa saker. Båda vill vinna och ha sista ordet. Frågan är om man orkar ha det så i längden. Och om det finns genuin kärlek och välvilja när man håller på så. 

    Men sen verkar hon ju generellt störa sig på dig och ta på sig offerkoftan. Att du varit iväg är tydligen ett issue och något som du nu ska straffas för. Hon verkar ju avundsjuk och tycka att hon dragit ett enormt lass. 

    Det känns som att ni hamnar mycket i en ganska omogen maktkamp, kanske för att ni inte litar på varandra. Men också för att ni inte har genuin kärlek och välvilja till varandra. Om man i grunden har det så kan man påtala såna här saker, men sen släppa det. Man unnar då också varandra att göra roliga saker på egen hand, utan att det ska gnuggas in efteråt. Ingen behöver vinna diskussioner och det behöver inte alltid vara millimeterrättvisa.

    Kommer inte ihåg om ni gått på parterapi, men ska ni fortsätta tillsammans tror jag verkligen att ni skulle behöva det och där ta tag i såna här saker. Annars kommer man aldrig känn trygghet, tillit och ha den genuina känslan att den andra vill en väl.   

  • Anonym (Förhandlingar)
    Anonym (Dearest) skrev 2024-08-13 10:26:37 följande:
    Jag tror du och jag delar mycket samma syn här. Jag avskyr att bli tillrättavisad oavsett om det är hemma eller på jobbet. Min chef har sin stil som bygger på Management By Fear och jag avskyr det. Jag tror mycket mer på uppmuntran och positiv förstärkning och att tillit bygger arbetsmoral. Lite så kan jag känna kring denna typ av diskussion med min fru också.

    Samtidigt så undrar jag om det är jag som gör fel som ifrågasätter hennes reaktion snarare än att ta ansvar för att mina handlingar framkallar hennes reaktion?
    Jag tycker inte fokus ska ligga på vem som har rätt eller fel. Du behöver istället ta ställning till om du orkar med hennes tillrättavisningar eller inte och fundera över hur DU vill ha det.

    Jag antar nämligen att du gör ditt bästa för att er/ hennes hemmiljö ska vara bra. Att du plockar undan och oftast släcker lampor osv. Så funkar nämligen jag. Men i hemmet behöver jag också kunna slappna av och att allt inte ska vara perfekt jämt. Allt plockas inte undan på nolltid om du förstår hur jag menar. Så vad är viktigt för dej? 
  • Ascendere
    Anonym (Dearest) skrev 2024-08-12 23:50:27 följande:

    Hjälp mig gärna förstå denna diskussion och hur vi kan bli bättre på att kommunicera. Min fru är den som skriver i fetad text och jag den andra. Bakgrunden är att jag varit  Norge förra veckan på festival och sen att jag sov över hos min fru natten söndag-måndag efter jobbet. Hon anser att jag borde plockat undan mer. Detta är ett väldigt typiskt tjafs för oss ordagrant taget från meddelanden.


    Jag förväntar mig inte att du ska ta undan disk eller dammsuga här eller så men jag kan ju tycka att man kan släcka lampor, ta undan glasspapper och yoghurtskålar från vardagsrummet och gärna ställa klockorna rätt om man har lekt med dem.


     


    Klockorna har ändrats pga planerat elavbrott. Ingen har ätit yoghurt när jag varit där


     


    Ok. Känner att du hade kunnat svara lite mindre defensivt trots detta med elavbrott. Jag har ju tagit allt hela veckan så att du har kunnat vara i Norge. Ett sätt att visa tacksamhet över det hade ju varit att kanske plocka iaf lite oavsett om du när någon åt yoghurten eller inte.


     


    Och att släcka lampor är en väldigt normal sak att göra tycker jag.


     


    Känner återigen att det blir sån tråkig obalans i att jag först får slita röv men att ingenting får förväntas av dig utan att du får vara snäsig och nonchalant och att det enbart är jag som ska anpassa mig efter dig.


     


    Ja det är dåligt att inte släcka lamporna. Jag förklarade bara läget ang klockan. Vill inte låta otrevlig.


     


    Men varför är du så kort i tonen?


     


    Jag lagar mat. Jag uppskattar jättemycket att du tagit barnen. Dock så hade jag inte tyckt det skulle vara på dig att städa hos mig om jag hade haft dom. Det är dåligt med lamporna.


     


    Jag menar att du hade kunnat checka av hur det ser ut och kanske göra något litet extra som ett tack men ok visst. Jag sa inte att det ?var på dig att städa? hos mig. Men att göra saker man vet att den andra blir glad över är väl inget jättekonstigt?


     


    Jag förstår vad du menar. Jag plockade undan i köket efter att jag gett A o B frukost, men jag kan förstå om du hade blivit glad om jag gjort mer. 


     


    Jag tycker minimum är att kolla att det som tillkommit efter att jag gått är borta och sen gärna kanske något mer om man vill visa uppskattning. Det är väl ändå bra att komma ihåg vad som gör den andra glad och ledsen och välja vad man vill framkalla?


     


    Ja absolut. Jag gjorde minimum, jag förväntar mig inte att du ska tycka annat. Jag förstår att du hade blivit glad om jag gjort mer och det ska jag tänka på framöver.


     


    Jag tycker ju dock att det inte var minimum ens men skit samma.


     


    Nähä ok. Jag plockade en del i köket och efter frukosten osv. Det var det jag menade med minimum


     


    Jag orkar inte tjafsa om det. För mig är minimum att släcka lampor och ta det som tillkommit men skit samma.


     


    Jag hade faktiskt inte förväntat mig att du skulle plocka hos mig. Men jag förstår att man kan bli glad av det. Jag anser att jag har tagit det som tillkommit. Lamporna var en miss absolut.


     


    Ok det har du inte, tagit det som tillkommit. Ingen åsikt utan fakta. Jag orkar inte tjafsa om det. Det handlar inte om att man ska plocka hos den andra utan om grundläggande hyfs enligt mig men jag märker att vi inte kommer längre här. Tänker att du kanske bara kan acceptera att du inte gjorde det och släppa att du måste bevisa att jag har fel.


     


    Jag försöker förstå så jag kan lära mig vad du anser. Inte att jag ska försvara mig. Jag tycker som sagt att jag tagit det som tillkommit och att jag inte hade förväntat mig att du skulle städa hos mig oavsett om jag hade haft barnen extra länge. Vad menar du att jag missat förutom lamporna av det som tillkommit?


     


    Det var smågrejer som ändå får mig att känna att det känns respektlöst. Jag menar därför att man kan ta en titt innan man går, inte att du ska städa massa av mitt gamla. Men det var en skål, glasspapper, en osthyvel på golvet i hallen. B?s klänning på golvet i hallen. Pennor på golvet, B?s ryggsäck som hade ramlat ner osv. Sen är det inte heller att jag förväntar mig att du ska städa extra men jag tänker att du _hade_ kunnat göra det som ett tecken på uppskattning.


     


    Ok jag förstår


     


    Men jag förstår om sånt inte kommer naturligt för dig. Vi behöver förstå varandra så att vi inte blir ledsna.


     


    Ja absolut. Jag var väldigt trött idag med då jag knappt sovit.


     


    För mig är det så självklart att göra såna småsaker så jag upplever det som nonchalant att lämna sånt. Jag fattar om du är trött. Jag kände ju att jag dragit ett tungt lass och att du fått åka iväg. Samt detta med blöjorna när du åkte osv.


     


    Jag tror inte du hade städat hos mig men absolut. Jag kan absolut göra mer och om jag vet att du blir glad av det så kan jag så klart anstränga mig för din skull


     


    Fast ok nu blir jag bara lack över att du tjatar om att städa hos dig. Skit samma. 


    Hej då.


     


    Seriöst? 


    Din fru beter sig som en omogen brat och du beter dig som en syltrygg som vill lösa allt genom att kommunicera mer och förstå varandra bättre. 


    Går inte att se på meddelandena vem som är kvinnan och vem som är mannen i relationen, det är 100% hon som styr relationen och du hänger på k hennes trams

  • Anonym (Förhandlingar)

    Nu minns jag inte riktigt men jag har bestämt för mej att du tidigare nämnt en uppväxt som i mångt och mycket gick ut på att sätta egna behov åt sidan. Samma gäller för mej. Min psykolog har berättat att det med en sådan uppväxt kan vara (riktigt) svårt att skilja på egna och andras behov, att lyssna på den egna viljan, att ens höra den överhuvudtaget. Helt i tystnad och med psykologstöd hör jag nu vad jag vill och behöver. Nu måste jag lyssna på denna svaga röst, som förhoppningsvis blir starkare ju mer den används och lyssnas till.

    Ja, jag har dragit ut på skilsmässan, inte vetat vad som är rätt att göra, särskilt som min man inte alls är med på tåget. Att det här innebär att jag själv ska genomdriva en skiljsmässa som (kortsiktigt?) gör honom ledsen och besviken är svårt, oerhört svårt. Men när jag känner att ett fortsatt liv med honom inte blir rätt för mej, så måste jag kämpa på. Jag måste leva mitt liv och inte i skuggan av hans liv. Det är faktiskt inte förhandlingsbart.

  • Anonym (X)

    Stämde det att det var  en skål, glasspapper, en osthyvel på golvet i hallen. B?s klänning på golvet i hallen. Pennor på golvet, B?s ryggsäck som hade ramlat ner osv. och så nåt med blöjor också, utöver lamporna?

  • Anonym (X)
    Ascendere skrev 2024-08-14 08:32:15 följande:

     


    Seriöst? 


    Din fru beter sig som en omogen brat och du beter dig som en syltrygg som vill lösa allt genom att kommunicera mer och förstå varandra bättre. 


    Går inte att se på meddelandena vem som är kvinnan och vem som är mannen i relationen, det är 100% hon som styr relationen och du hänger på k hennes trams


    Ska mannen styra i en relation?
  • Less is more

    Såg den här tafflsiga tråden mellan dig och din fru/eller exfru ovan. 

    Jag blir helt utmattad och helt slut av att ens läsa tråden.
    Sådär levighetslånga sms-slingor om samma sak är så klart kärleksdödande. Det gör helt ont i magen..

    Jag vet i te vad ni ska göra tyvärr. Det är nog inte helt fel.ändå att leva separerade, varannan vecka och bygga upp en vänskaprelation som föräldrar istället.

    Sen kanske du träffar en ny förälskelse som också kanske har barn sedan tidigare. Ni träffas när ni inte har barnen och sen kan ni i sin tur flytta ihop när barnen blivit vuxna kanske.

    Ps: ..Men lite slarvig verkar du faktiskt vara. Lamporna kunde du släckt i alla fall :)

    Lycka till!

Svar på tråden Gå tillbaka till min fru efter separation?