Hon blev gravid efter första träffen

Du missförstår. Du har tidigare sagt att du skulle vara stormförtjust om din fru var gravid. Det indikerar att du vill ha en kärnfamilj (villa Volvo vovve) så om en kärnfamilj finns inom greppbart avstånd så borde du ju sträva åt det hållet. Nu strejkar du för att saker och ting skenar utanför din kontroll. 

Alla saker (i princip) blir bättre om man flyter med tycker jag. Om universum riktar in dig åt något håll så blir slutresultatet bättre om man inte gör så mycket motstånd eller stretar emot. Bli förälder är en gåva ju mer följsam du kan vara desto bättre för dig. (Och ett bättre blivande samarbete med den andra lagspelaren) Och nu säger jag inte att ni ska bli ett par. Tycker däremot att du ska vara öppen för det.

Har en vän vars flickvän blev gravid, barnet är väl en 8 år nu. De bröt upp när hon var gravid. De har varannan vecka. Han är glad över sitt barn, hittar ingen flickvän, 50 år nu. Olycklig. Medan hans ex har gått vidare med en man, skapat ett bra liv med en annan man. Vännen vill ha en yngre tjej, han vill ha fler barn, men av förklarliga skäl så vill inte unga tjejer bli extramamma åt hans barn. (Eller bli tillsammans med någon så pass äldre)

Det handlar inte om att ta saker bokstavligt som att man ska ha nycklar till varandra. 

Frågan man kan ställa sig är ju vem man som pappa vill vara från att barnet är nyfött?

Vill man vara den som har planerade tider man blivit tilldelad av en myndighet eller om mamman är helt slutkörd och behöver hjälp, vill man hellre att barnets mormor hoppar in då och tar hand om ens barn och inte ens blir tillfrågad? 

Vill man att mormorn till barnet eller mammans bästa kompis är barnvakt när mamman ska ut och göra saker eller har ett ärende eller vill man helst som pappa få den frågan själv om man vill vara med sin son/dotter? 

Det handlar inte om att människor ska bli helt gränslösa med varandra, det handlar om att skapa en stabil grund och ses som en pålitlig person som ställer upp. 

Tänk att få ta en vårpromenad själv med barnet, gå med barnet själv på babysim. Få bli en viktig person i sitt barns liv och att barnet känner samma trygghet med mamman som med pappan. 

Har du inte en relation till mamman, du visar inget intresse för detta heller så kommer det bli ett schema och man har absolut inget att säga till om som pappa då. Du kommer inte få en vår promenad i solen själv med ditt barn, då får inte ta med dig barnet till dina egna föräldrar ens själv och visa hur stolt du är som blivit pappa. Utan du kan få träffa barnet på bestämda tider på platser mamma tycker är lämpliga, det behöver alltså inte vara i en hemmiljö utan det kan bli att du får träffa barnet på ett café ibland? om man tycker att det är föräldraskap så får man självklart tycka det. 

Hon har väl inget intresse av att utsätta sitt barn för livsfara och döda sitt ofödda barn om hon vet om att hon bara haft sex med dig oskyddat. Hon verkar inte bry sig om du ska bli en engagerad pappa eller inte heller. Snarare tror jag hon utgår helt från att hon ska bli ensamstående och kommer planera utifrån det. Det kan betyda att ni båda bor i Malmö idag men att hennes familj och vänner bor i Umeå. Hon har all möjlighet idag att bara ta sina saker och flytta dit och du har ingen juridisk rätt att säga något om det. 

Du har inget lagstöd att förhindra henne den flytten. 

Vad har du fått allt det ifrån, att det är mamman som bestämmer när han får träffa barnet? Du har ju inte själv varit i den situationen? 

Såklart kan en nyfödd inte bo varannan vecka utan måste bo hos mamman men vad skulle hindra att pappan får ta en promenad med barnet ensam? Varför skulle pappan (förutsatt att han inte är olämplig) inte få träffa barnet någon timme utan mamman? Även om man helammar kan man lämna barnet någon timme eller några timmar. 

Och varför säger du ?du?, det är inte jag som är TS. Och jag är inte pappa , jag är kvinna och fyrabarnsmamma. Och jag skulle inte försöka hindra mitt barn från att ha en bra relation med sin pappa oavsett vad han har för relation med mig. Bara för att du tänker så behöver inte alla kvinnor göra det. Förhoppningsvis gör inte den här mamman det och även om hon gör det har hon inte rätten på sin sida. 

Jag har bara läst sporadiskt I tråden men jag uppfattar det som att TS handlar moget och klokt utifrån en inte optimal situation. 
En nära släkting till mig fick också ett barn med ett tillfälligt ligg och fastän han så klart inte tyckte att det var optimalt med ett barn så har han verkligen gjort allt för att finnas där. Nu är kvinnan galen och för hans skull hade det varit mycket bättre för honom om han sagt fuck this du får klara dig själv (det är också vad mamman vill) men nu ville han inte det och visst har han fått kämpa men har en fin relation med sitt barn nu. Med mamman däremot inte alls, de pratar bara genom medlare. 

Lycka till, TS!

Jag har sätt rätt många exempel på hur familjerätten gjort mot pappor när dom separerat innan barnet kommit. Det har inte funnits våld eller liknande. Dom ska långsamt trappa upp umgänget. Så bebisen lämnas Aldrig själv med pappan, även om papporna har önskat detta så har mammorna sagt nej och det respekteras då barnen är så små. Så mammorna har haft lagstöd. 

Och skulle det dessutom röra sig om en direkt främling för mamman så skulle ju fortfarande resonemanget också vara att mamman måste få känna sig trygg. 

Så att gå via myndigheterna kommer bara göra att man får det lägsta umgänget som går. 

Ok, men om du tycker så då kan du alltså lägga av med ditt mantra  ?hon tog beslutet åt mig?. 

 

Sen har du ju själv varit slarvig och gjort barn under enligt dig fel förutsättningar. Inte bara slarvig utan direkt vårdslös och oansvarig - du har valt att ha oskyddat sex med en främling och gjort henne med barn. Du är enligt dina egna standarder varken bättre partnermaterial eller har bättre värderingar än vad hon har.

Och om du nu menar allvar med att du tycker att barn ska få växa upp i en kärnfamilj så borde du ju sträva mot det nu. Fortsätta träffa kvinnan så ni kan bygga upp en relation. Du påstår ju att det är dina värderingar att du vill att dina barn ska ha det så.

Har följt tråden och läst samtliga inlägg av TS. 

Förlåt TS men du är väldigt fyrkantig i ditt seende. Hade man satt en populistisk diagnos är du nästan autistisk i ditt tänkanden. Du har dina ramar och dina planer och det får inte vara utanför dem för då blir det galet. 

Jag har en sådan nära släkting (utan att vara autisiskt, men mycket ramar för hur saker och ting ska ske och vara). och känner igen reaktionerna. 

Först och främst så måste du (jo, du måste) hitta någon att prata med. En utomstående som inte känner er. Det omgående för att reda ut dina tankar osv. Prata med din vårdcentral eller ex mindler på nätet. 

Sedan skulle jag rekommendera att även nämna det för dina föräldrar, de kan vara ett bra stöd oavsett hur det går till syvende och sist. Du kanske inte behöver prata med dem på stört, men om någon månad eller två, innan du brisserar i dina tankar. 

Därefter måste du bygga en viss relation med den blivande mamman. Du kan inte vänta nio månader på att bygga den oavsett. Det handlar inte om att bli ett par eller bästa kompisar. Det handlar om att ha en vuxen kontakt med det lilla extra - ett eventuellt barn. Skulle nästan råda dig att till och med erbjuda dig att vara med på ultraljudet, men det är en helt annan frågeställning som du får ta med dig själv senare. 

Men ni behöver hitta en kompisrelation. Fika på stan, ta en middag, en promenad - ja som vilken kompis som helst. DU behöver verkligen jobba på den biten. Dina inlägg säger att du knappt kommer höra av dig under dessa nio månader. Det handlar inte om att ni ska sitta ihop 24/7, men kanske varannan var tredje vecka är faktiskt minsta begärt. 

Jag förstår att du inte vill betala barnsaker för henne, men du kan starta ett sparkonto redan nu och visa att du faktiskt erbjuder allt det du skriver om i tråden. Ett konto där du visar att du kan betala hälften av sakerna (inom rimliga priser givetvis) som behövs för första tiden. Inget betalas i förskott, men att du visar att det finns. 

Om du anstränger dig lite under dessa nio månader så kommer ni förhoppningsvis ha en hyfsad relation att bygga vidare på i framtiden om det är ditt barn. Är det inte ditt barn så köp en gullig body om nio månader och önska henne lycka till med barnets uppväxt. 

Kan lova dig att om du anstränger dig lite nu kommer du att ha igen det framöver. Att vänta barn är den lätta delen... Är det ett gemensamt barn ska ni enas om pass, bankkonto, fritidsintressen, släktklalas, vård, skolval, studentfest och så vidare. Ju fortare du visar att du inte är så fyrkantig utan faktiskt försöker få en viss relation desto bättre fram över. 

Och framförallt - bestäm inte nu om det är en eventuell kärleksrelation eller inte i framtiden. Kunde du hoppa i säng med henne första kvällen kan hon inte vara helt ointressant, nåt finns där. Det är dock inget du ska utforska nu eller fundera på. Du ska fokusera på att faktiskt ta dig i kragen och bete dig som en man. Släpp din fyrkanthet och gå och prata med någon för DET BEHÖVER DU.

Men för att summera
1) hitta någon att prata med. 
2) skapa en relation med kvinnan

Inget att be om ursäkt för. Det kan finnas en viss mått av sanning i det. Kämpat hårt för att komma dit jag är idag och försöker hålla mig inom vissa ramar för att komma vidare. 

Sparkontot är en god idé. 

Jag ska kontakta ta kontakt med någon professionell och prata med.  Det finns ju ett behov av det.

Tack för ett långt och konstruktivt inlägg.