Hon blev gravid efter första träffen

Det verkar som om en del skribenter i tråden anser att TS har en massa ansvar och kvinnan inget. 

Även hon har en skyldighet gentemot barnet att underlätta pappans relation till barnet även om de inte umgås fram till förlossningen. 

TS ska inte behöva truga och lirka med den här kvinnan för att få träffa sitt (eventuella) barn. Hon har ett precis lika stort ansvar för att få det att fungera, alldeles oavsett vad hon anser om TS. 

Vi vet ingenting om den här kvinnan, inte ens TS själv, hon kan kan vara psykiskt instabil och till och med skvatt galen. 

Att fastställa sina rättigheter juridiskt handlar om att gardera sig inför en sådan situation, just eftersom TS inte alls känner henne. 

Det är den fundamentala skillnaden mellan att få ett planerat barn med sin partner och på att helt plötsligt få veta att en främling kanske väntar ens barn. 

Det är inte den blivande mamman som startat tråden eller hur? Råden riktar sig till ts. Tror att det är fel inställning att ha att förutsätta att det blir en massa bråk. 

ts ska bli pappa. Vill han ha en bra relation med barnet så behöver han också göra sitt för att skapa en bra relation med mamman. I ts så står det att de hade en trevlig träff så jag förstår inte varför ts inte skulle kunna bygga vidare på det. 

Handlar ju mer om hur involverad man vill vara i sitt barns liv.

Jag hade ju ett liknande upplägg själv, var inte tillsammans med pappan, hade knappt träffat honom. 

Eftersom han ordnade ett gästrum till mig när jag blev gravid så kunde vi lära känna varandra. Vi gick på förlossningsförberedande kurser tillsammans. Prata om föräldraskap, han va med på ultraljuden. 

Sedan när barnet föddes va han med på förlossningen, när jag var slut när jag kom hem tog han hand om vårt barn. Han kunde gå på promenader med bebisen när han ville, han var lika mycket med bebisen som jag var. 

Och vi var inte tillsammans då. 

Men han ville vara delaktig i barnets liv. Jag hade inte tillåtit honom att ha min bebis när jag låg och sov om jag absolut inte träffat honom mer än en gång. 

Han har aldrig kollat faderskapet heller. 

Jag kan lova att det blir både roligare och enklare om man faktiskt involverar sig. Att gå på ultraljud kan vara en riktigt häftig upplevelse och kan vara en del av den mentala förberedelsen. 

Den gravida kan absolut underlätta umgänget, men det handlar om tider som är kopplade till en myndighet?

Jag och mitt barns pappa skyltade inte någonstans med att vi inte var ett par, vi har aldrig gått till någon familjerätt och diskuterat hur vi vill dela på föräldraskapet. Vi såg oss som föräldrar och utgick från barnet. Vill vi båda vara nära barnet så får vi sova under samma tak. Säger inte att alla ska göra som vi gjorde. 

Men man är ju tvungen att prata med varandra. Varför ska myndigheterna sitta och diskutera med folk om hur dom ska göra med sina barn? Det är bra att dessa myndigheter finns, absolut! Men i första hand försöker man väl ändå själv? Om det sedan inte går efter att man försökt själv så kan man ju kontakta någon där man kan planera in hur umgänget ska se ut. 

Men här verkar det vara första hands lösningen. Att få barn är en stor sak. 

Vill man vara delaktig i barnets liv från start kan det vara en god idé att lära känna mamman. Man behöver inte ge henne ett gästrum och som vi gjorde? Däremot kan man ju fika några gånger. Om mamman mår dåligt, så kan bebisen ta skada av detta. Det borde vara pappans intresse att barnet ska må bra. Om man nu bryr sig om barnet. 

"använd kondom" och "don't stick your dick in crazy", är mina råd till dig.

Men det är en läxa som du får betala för nu, så jag hade väl velat veta vad som är fel på den här kvinnan som agerar så, och vad hennes närmaste familj anser om hennes mentala hälsa.

Antingen är hon bara batshit crazy rakt av eller vill hon nog ha barn på egen hand och tyckte du var lagom snygg eller nåt.

Jag har drillat min son sen han var tio år i att inte göra det katastrofala misstag du just gjorde.

Jag behöver inte utgå från min situation eftersom det här gäller alla situationer: Pappan behöver inte ha någon relation eller ens vara vän med mamman för att ha rätt till sitt barn och för att barnet ska ha rätt till sin pappa (om han inte är väldigt olämplig). Svensk lag heter det :) Gäller alltså inte bara min situation. TS måste inte visa att han bryr sig om mamman eller ha en sån relation med henne så att han kan komma och gå i hennes hem som han vill för att kunna ha en relation med sitt barn . De kan hata varandra och inte ens kunna vara i samma rum (såklart bäst om det inte är så), han har ändå rätt att ha kontakt med sitt barn.

Personen jag svarade har bland annat skrivit att om han inte visar att han bryr sig under graviditeten kommer han inte ha kontakt med sitt barn sen. Ring familjerätten i din kommun och fråga om det är så det funkar :) Har inget med mig och mitt ex eller mina barn att göra utan det är som sagt så lagen ser ut, ett barn har rätt till båda sina föräldrar om inte någon är direkt olämplig.