Hon blev gravid efter första träffen

Man behöver inte ha en sån relation att man har egen nyckel till mamman för att ha en relation med sitt barn. Jag har två ex som jag har barn med (och sambo som jag också har barn med). Äldsta barnet är vuxen nu men jag skulle aldrig nånsin krävt att ha nyckel till nån av mina ex och skulle inte alls tycka det kändes bra om de hade nycklar till mig fast vi är vänner. 

Och vad tror du min sambo hade tyckt om att mina två ex hade nycklar hem till mig och kan komma och gå som de vill? Du utgår ju bara från din situation där du blev tillsammans med pappan men det är inte alls säkert att TS kommer bli tillsammans med mamman , han kanske träffar någon annan. Och han har lika stor rätt att ha en relation med sitt barn ändå. Ja barnet kommer bo hos mamman första tiden men sen är det många år som barnet kommer kunna bo hos båda. 

De flesta vill inte att ens ex (eller ett engångsligg som man inte har någon relation med) har nycklar till ens hem. Tjejen kanske också träffar någon annan, det är inte olagligt att dejta när man har en bebis. Då tror jag inte han heller vill att TS ska kunna komma och gå som han vill i deras hem. Jag kan ju säga att jag skulle springa direkt om jag träffade nån som sa att hans barns mamma har nycklar till hans hem och kan komma och gå precis som hon vill. Det hör absolut inte till det normala när man inte är tillsammans. 

Det är helt förståeligt att du känner panik och förvirring just nu. Det här är en stor livsförändring som du inte var beredd på, och det är naturligt att behöva tid för att processa allt. Men oavsett dina känslor just nu finns det några saker du kan göra för att navigera situationen.

 

1. Ge dig själv tid att smälta det

 

Det är en chock, och det är normalt att känna sig överväldigad. Försök att inte fatta några drastiska beslut eller dra långtgående slutsatser om framtiden medan du fortfarande är i den initiala panikfasen.

 

2. Acceptera verkligheten ? du kommer bli pappa

 

Oavsett om du känner dig redo eller inte, så väntar ett barn. Det betyder inte att du måste förändra allt över en natt, men att acceptera situationen kan hjälpa dig att hantera den på ett mer konstruktivt sätt.

 

3. Fundera på vilken roll du vill ha

 

Nu behöver du tänka på vad du själv vill och vad du är beredd på att ta ansvar för. Du har ingen rätt att bestämma över hennes beslut att behålla barnet, men du kan bestämma hur mycket du vill (eller kan) vara involverad.

?Vill du vara aktivt närvarande som pappa?

?Vill du ha delad vårdnad, eller en mer begränsad roll?

?Om du känner att du inte kan vara involverad, hur påverkar det ditt samvete och barnets framtid?

 

4. Kommunicera med henne

 

Eftersom hon sagt att hon hoppades att ni skulle lära känna varandra, verkar det som att hon är öppen för dialog. Ha en ärlig och respektfull konversation om dina tankar och känslor, men försök också att förstå hennes perspektiv.

?Vad har hon för förväntningar på dig?

?Hur ser hon på ert framtida samförstånd som föräldrar?

?Finns det något sätt ni kan samarbeta för barnets bästa, även om ni inte blir ett par?

 

5. Sök stöd

 

Det här är en stor sak att hantera ensam. Prata med någon du litar på ? en vän, familjemedlem eller kanske en terapeut. Det finns också stödgrupper för blivande pappor i liknande situationer.

 

6. Praktiska aspekter

 

Oavsett din känslomässiga process behöver du tänka på det juridiska och ekonomiska.

?Du har försörjningsansvar enligt lag om du är biologisk pappa.

?Om du vill vara en aktiv förälder kan du behöva ta reda på vårdnadsfrågor och föräldraledighet.

?Finns det något stöd du kan få från socialtjänsten eller familjerådgivning?

 

7. Det är okej att känna allt på en gång

 

Rädsla, osäkerhet, panik, sorg över den framtid du trodde att du hade ? allt det är normalt. Men försök att inte låta paniken styra dina beslut. Ta ett steg i taget.

 

Det här är en svår situation, men du är inte ensam. Hur du än väljer att gå vidare, försök att göra det med så mycket självrespekt och ansvarskänsla som möjligt.

Men hur kunde du veta att dessa symptom berodde på graviditet? Det kunde ju lika gärna ha berott på någon sjukdom.

Du kände dina ex? 

Du valde att skaffa barn med dessa. Nycklar är inte det viktiga här. Det jag menar är att kontakten ska bli smidig. Man kanske vill träffa barnet oftare än det man bestämmer i familjerätten. Det har man inte rätt till, lagligt. 

Det är väl roligare om man kan ringa barnets mamma som ska med barnet på babysim och bli medbjuden än att bara veta att om 2 dagar får du träffa barnet igen. Det finns inget lagstöd som styrker att han ska få träffa barnet spontant. Misstänker att dina ex var med från start när barnen kom också. 

Jag tänker på barnet här, att ha en förälder inbokad som BVC eller förskolan är inte naturligt. Men det är det lagen ger rätt till, inte ett spontant föräldraskap där man känner själv. Känner du mamman och mamman behöver vila och barnet är 2 månader, det är större chans att mamman ber om avlastning av pappan då om dom känner varandra. Om dom inte känner varandra så kommer han ses som en person som får träffa barnet på bestämda tider och så kommer mamman fråga sina föräldrar eller vänner istället. Inte släppa in en främling. 

Jag arbetar inom obstetrik och gyn och detta stämmer då verkligen inte på långa vägar. Fostervattenprov är ovanligt och görs nästan endast i de fall då den blivande modern fått dåliga resultat på NIPT, och NIPT får man antingen bekosta själv privat eller så görs det på indikation efter KUB-resultat som visat på hög sannolikhet för kromosomavvikelse. Moderkaksprov kan utföras även vid ärftliga avvikelser. Varken fostervattenprov eller moderkaksprov görs slentrianmässigt utan är remissärenden. 

Jag förmodar att det är KUB du syftar på att de flesta gör. Men KUB, vilket står för kombinerat ultraljud och blodprov på modern. KUB är en sannolikhetsbedömning och ingenting annat, vilket man får ha i bakhuvudet. 

Jag vet inte varifrån du har fått din information, men den stämmer inte. Jag arbetar som sagt inom obstetriken/gyn på ett av landets största universitetssjukhus. 

Jag googlade och hade utebliven mens och tog ett test. 

Har du frågat rent ut om hon är absolut säker på att det är du som är fadern? Har hon levt i celibat i flera veckor innan hon hade samlag med dig? Hon kan ju haft samlag med en annan man en vecka innan.

Oavsett vad hon svarar (hon kan ju ljuga) så behövs ett faderskapstest. Under tiden får du leva i ovisshet, är jag far el inte? Kommer jag behöva betala underhåll i minst 18 år framåt el inte? Kommer jag att behöva ha kontakt med denna kvinna resten av livet för att vi har ett barn (sedan barnbarn) ihop?

Du får gärna länka till denna information, jag tror att du har fått något om bakfoten. Eller syftar du nu på risken att bli gravid trots preventivmedel som brukar kunna ligga runt 2?3 % beroende på preventivmedelsort? 

Jag har personligen blivit gravid inte mindre än sju gånger i mitt liv på ett enda ynka oskyddat samlag under cykeln. Har varit över 37 års ålder vid sex av dessa tillfällen. (Och nej, jag har inte sju barn, jag har tre, övriga slutade i missfall.) Med detta sagt, en kvinna som är strax över 30 i ålder och har oskyddat samlag en gång under cykeln löper ändå 1/4 risk för graviditet under förutsättning att hon inte har några fysiologiska hinder. Man brukar tala om ca 25 % chans/risk i den åldern, men allt beroende på individen. Vissa kvinnor, där ibland jag själv, blir gravida väldigt lätt. 

Du förminskar valet av abort. Du pratar om det som det som det vore samma sak som att planera att skaffa barn på det här viset. Ni har båda sett till att hon har blivit gravid, det är inte hon som har gjort det. För alla är inte abort ett alternativ. Du skulle nog komma lite längre om du accepterade det. Jag avskyr att se hur människor resonerar som om abort vore ett preventivmedel. För vissa är det kanske inte så stor sak, för andra är det oerhört traumatiskt. 

Och jag står på andra sidan spektrumet från dig. Vi har båda varit slarviga, utan tvekan. Konsekvensen av det blir nu ett barn. Ett barn utanför en kärnfamilj från start. Ett svårare liv för båda föräldrar. 

Det är inte 1800-talet när man måste gifta sig för att man gjort någon på smällen.

Jag känner ingen ilska eller annat mot henne. Jag respekterar hennes val men däremot så står hon så långt bort värderingsmässigt så vi kommer inte kunna ha mer av en relation än att försöker göra det bästa för det eventuella barnet. För mig grundförutsättningar något extremt viktigt för att kunna ge ett barn en trygg uppväxt. Grundförutsättningarna finns inte där med en person man inte känner. 

Oavsett hur mycket du ogillar tanken på en abort så finns det inte i min värld att ingå någon form av äktenskap med denna kvinna.